Läser att det på Facebook skapats en slags hjältegrupp för killen som sköt ihjäl sin rektor och sina skolkompisar i Finland. Det är ju inte klokt förstås, men det finns alltid de som vill väcka uppmärksamhet och protestera genom att ställa sig bakom galenskaper som denna dödsskjutning. Aningslösa och spänningssökande skriver nog många på, kanske drivna av grupptryck eller för oss andra obegripliga krafter.
Vän av ordning kommer nu att förfasa sig över internet och Facebook, så här kan vi inte ha det. Nu måste vi stänga internet här...
Men vänd på saken istället. Nu finns det en stor möjlighet att skapa motkrafter, gå in i grupperna och resonera, starta egna grupper som tycker tvärtom. Erbjuda fakta och stöd till de som behöver och har svårt att hantera det hemska som har hänt. Visst det kräver jobb och en hel del kunskap, men nog måste den finnas hos såväl polis som sociala myndigheter.
Internet är inte bara ett redskap för spridning av hemskheter utan också ett väldigt bra redskap att använda för att motverka såna här dumma initiativ också. Man når rakt in i källan med omedelbar verkan.
Att Facebook raderar hyllningsgruppen verkar inte hjälpa, den återuppstår hela tiden - vilket är ett tecken på att man söker uppmärksamhet. Så nu finns det en ovanligt stor möjlighet att med motkrafter arbeta med dem som behöver tänka till lite på vad det är de säger. Inte bara låta allmänna media ensidigt betrakta det hemska utan också använda den möjlighet som finns genom att använda internet att motverkande dårskap som denna.
Likaväl som det finns ett samband mellan att titta på våldsfilmer och ett våldsamt beteende så finns det ett samband med motsatsen menar vissa. Nätet har förvisso gjort det lätt att hitta våldsamt material och forskarna tycks inte vara helt överens om det är så att ungarna blir våldsbenägna av att titta på horribilteterna eller om de har en tendens för våldsamhet som gör att de söker upp dem. Det blir alltså litet av hönan och äggetdiskussion här.
Man kanske ska fundera över vad dagsnyheterna på TV med sina dagliga våldsskildringar gör för våra barn, hur de måhända inspirerar till att man vill veta mer och sedan söker upp det på internet. Tips saknas inte.
Det är dags för godheten att visa sitt ansikte och då är internet ett överlägset redskap.
(SvD)
(Aftonbladet)
Andra bloggar om: internet, våld, skräck, skolmassaker, media, polis, samhälle, politik, moderaterna, motkrafter
15 kommentarer:
Visst är det läskigt. Jokelamördaren var ju en tragisk figur, ensam, lite utstött. Är det sådana som ungdomarna vill ha som någon slags idol???? Patetiska typer som inte passar in någonstans. Det mest läskiga är att det kryllar av dessa personligheter.
Nördar, rolspelare och liknande- jag påstar inte att en nörd per automatik blir massmördare men denna personlighetstyp, som dessa grupper har många av, är potetniela risker
Det som ligger i riskzonen är de som saknar empati för andra människor.
De som bara värnar om sig själv och skiter i sina medmänniskor.
De som tror att människan är en lat myglare.
De som tycker arbetslösa är idioter som försatt sig själva i situationen.
De som tycker sjuka är svaga och får skylla sig själva och ska leva på korvören.
De som tycker så riskerar att gå över gränsen.
Jag tror det har lite att göra med vare sig rollspel eller goth-kultur.
Det har att göra med en elitistisk kultur.
Elitistisk kultur. Det vet jag inte om jag håller med om. Är den så väldigt utbredd? Den som vill dela upp världen i svart eller vitt tycker förstås så. Men det är fel för det vi har runtomkring oss går inte så lätt att kategorisera, livet ä rbra myckeet mer mångfacetterat än så.
I just det här fallet handlar det väl snarast om vilsna ungdomar som vi vuxna har ett ansvar att bry oss om.
Du anonyme som kommenterade, helt ärligt, vad har du emot personer som "Nördar, rollspelare och liknande". Jag är just en sådan person och i flera av fallen är det just sådana där jävla välanpassade "stureplans profiler" med backslick som begår dom grövsta brotten, att killen spelar våldsamma spel på sin pc gör honom knappast unik. Lär dig resonera och framför allt tänka innan du kläcker ur dig mer dumheter på internet. Sen kan man ju debattera vem som är den bästa förebilden, en kille med stark övertygelse men något extrema åsikter eller random drogmissbrukande "kändis" som upptar spaltmeter i våra kvällstidningar..
I min värld är nördarna de bästa mänsiskorna...
i en värld som brinner av krig och oro och där man dagligen läser rapporter om oerhörda klimatförändringar och där människan beskylls för alla dessa misstag är det klart att desperation frodas
läs jokeritmördarens märkliga förklaring till sitt tragiska dåd: misantropin har slagit över i totalt civilisationsförakt
givetvis är det en skör individs makabra slutsatser som har slagit över i ren sjuklighet
men världen är full av ensamma ungdomar; i japan sitter en hel generation unga män inne - dygnet runt; de är miljontals
jag tror inte att de är något hot mot sin omvärld; men deras eget livsöde är sorgligt och i slutändan handlar resonmenanget om just civilisationens framtid
i en värld byggd av stridigheter och vapenmakt - är det underligt att vissa flippar ut fullkomligt?
jag tror också att man måste visa motkrafter
jag tror att man (vuxenvärlden) måste visa ungdomarna att vi tar dem och deras framtid på allvar
säg omedelbart nej till vapenmakt och vapenindustrin
för varje vuxen som vägrar vapen räddas kanske ett framtida livsöde
gör enkla små saker: ställ bilen och källsortera och ta klimathotet på största allvar: hur ska de annars få någon framtidstro
vägra konsumera en massa onödigheter
ge bidrag till dem som verkligen lider nöd
men framför allt behöver barnen - från allra första början - kärlek och omsorg och vuxna människor som är verkligen just: vuxna mogna medvetna ansvarstagande
William Golding bok Flugornas herre borde varje förälder läsa eftersom han glasklart visar att ungdomars uppfostran av varandra bara kan leda till barbari.
Just det ungar som uppfostrar sig själva - det funkar inte. Det är enligt min uppfattning det största problemet vi har i samhället. Abdikerade föräldrar som lämnat över ungarna till ett samhälle som inte klarar av sin självpåtagna uppgift. Det måste vi ändra på. Det är nog inte andras vuxna (personal) de behöver heller utan sina egna...
flugornas herre är en allegori över vuxenvärlden och en värld förstörd av krig och en bild över vad som sker med människor lössläptta i total frihet
det är kanske en av världslitteraturens mest pessimistiska människoskildringar
men gestalterna i den är inte per definition och psykologiskt betingade 'barn'
utan istället representanter för olika människotyper
embryo - jag tycker attdet är gansa intressnat att föra över konceptet "Flugornas Herre" på hur det är med våra barn och ungdomar idag. Tolkningen ligger alltid i betraktarens öga, eller hur?
men flugornas herre är ingen studie över barns sätt att vara
det är ingen fallstudie det är en roman
Romaner beskriver ofta verkligheten... det intressanta med romaner är väl att det går att "översätta" dem på företeelser i samhället.
Orwells 1984 är också en roman som ofta används som exempel för det övervakningssamhäll som många av oss upplever att vi lever i just nu.
Men det är kalrt det beror på hur fyrkantigt man vill se på livet.
1984 tecknades som en dystopisk satir över vad man befarade skulle ske i det dåtida kommande sovjetryssland
flugornas herre skrevs som en allegori över mänsklighetens och civilisationens inneboende undergång inte som en bild av hur barn är mot barn
tror du på fullt allvar att barn som hamnade i en robinsonsituation lik denna i flugornas herre skulle bete sig som korkade giriga vuxna
nej: barn är kollektivistiska och i grunden demokratiska små själar
allt de behöver är vår kärlek ocj förståelse: inet särskilt fyrkantiga begrepp
Jag tycker att det är ganska fyrkantigt att bestämma sig för vad som är vad på det sätt du beskriver. Det finns alltid flera tolkningar och sanningen ligger i betraktarens öga trots allt. Det du tolkar gör du utifrån din egen förståelse och kunskap. Inte utifrån användningsinstruktionen.
Barn är vare sig kollektivister eller i grunden demokratiska. De är individer och väldigt olika varandra. Redan från småbarnsåldern.
De behöver vuxna förebilder och mycket kärlek.
Det här med Robinson - du ser just det beteendet varje dag på dagis och i skolan. Det är väl dessvärre igenkännandet som gör dessa program så poppis.
Själv skyr jag dem som pesten...
Skicka en kommentar