Det räcker med att någon drar ur proppen...

Telia Sonera har haft problem med mobilnätet i södra Sverige. Det slutade fungera när ett kvalitetshöjande arbete utfördes säger man på Telia, men vet inte riktigt vad som hände. Extra allvarligt var det för att man inte kunde nå nödnumret 112. Nu ska det tydligen fungera igen.

Det slår en plötsligt hur sårbara vi är så fort telefoner eller elektriciteten slutar fungera. Vi hade här ett rejält strömavbrott härförleden. Man känner hur paniken kommer efter ett par timmar och det manar också till eftertanke över hur beroende vi är av vår elektronik. Hela samhället stannar upp. Det kanske är bra på sätt och vis för man inser att det där med att lampor lyser och telefoner fungerar inte skall tas för givet. Även om man kanske kan tycka att det borde finnas bättre backup.

Men som någon påpekade i en kommentar i en annan artikel, att har man levt i krigets Irak eller annan riktig katastrofplats så är detta ett I-landsproblem. Det kan så tyckas, men trots allt så är det här vi är just nu. Människor är inte mer än människor och vi relaterar automatiskt till det vi känner till.

För ett par år sedan hade i princip hela Roslagen strömavbrott över julhelgen, flera dagar varade det. Det var rejält med snö och riktigt kallt också. Människor flyttade ihop med varandra eller åkte till stugan där man hade öppen eldstad. Själv köpte jag ett Trangiakök för att ha som reserv om det händer någon mer gång. För lite kaffe kan man behöva i väntan på att tekniken ska fungera igen...

Men lite läskigt är det - hur vi tar all bekvämlighet för given, eller hur? Man kan tycka att det ska finnas reservkraft för det händer trots allt då och då att det blir stopp på el- och teleleveranser. Fast det finns många dimensioner på detta förstås, om man jämför hur de har det på andra ställen, men å andra sidan är det här vi är.


(DN)

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, sårbarhet, elektricitet, telia, moderaterna