Fredrik och Filip skrev en jättekul bok om 70-talet. Två nötcreme och en moviebox. Man kände igen vartenda dugg i den boken. Kvarterets ungar som satt hemma framför videon och kollade på den hyrda filmen. Samantha Fox var tapetserad över väggarna i sonens rum och Miami Vice med axelvadd och uppkavlade ärmar på kavajerna var TV-behållningen. En kul beskrivning ur ett killperspektiv, en hisnande generalisering säger de själva.
Därefter har de två fått ett enormt genomslag i rutan. Visst är det annorlunda, inte alls som andra programledare, en del är kul annat är inte alls lustigt. Som kannibalgrejen och nu det senaste. Vi har ingen chichuhahaha (hur det nu stavas) så vi tar med en elefant på promenad. En elefant som tydligen kom på andra tankar mitt i stan och blev stökig, stressad och skrämde slag på de andra människorna som var där.
Hur kommer det sig att de överhuvudtaget fick ta ut elefanten på stan? Någonstans måste det väl gå en slags ansvarsgräns för vad som är sk. bra TV? Hur kul det än kan te sig så måste väl ändå någon fundera över lämpligheten i det hela. Att gå ut och gå på stan med en stor elefant. Spännande ja visst, men är det inte lite i överkant att göra något som kan kosta en tredje parts liv? Om det krävs polistillstånd att sälja lotter så borde det göra det att ta ut en elefant bland allmänheten.
Vilken tråkmånsa jag är tycker ni kanske som vare sig gillar Idol eller Fredrik och Filips alla tilltag. Nej det är inte så farligt, men någon måste få vara kritisk och ifrågasätta.
Nu längtar jag efter Green Wing - när kommer det tillbaka? Couples, Little Britain... Men det är min smak det. Man får göra som barnen skippa TV och kolla på Youtube.
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, humor, fredrik och filip, Boston Tea Party, Kanal 5, underhållning, humor, TV
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar