Jag är inte säker på att vi är hemma i vårt språkbruk...

Intressant fundering av Thomas Gür i SvD idag. Han påpekar att det ordval som Niklas Wykman använde på moderaternas partistämma tillhör vänsterretoriken.

"De retoriska stilgreppen utgör inte bara ett mått på viljan till förändring hos de nya moderaterna. De ger också en fingervisning om i vilken riktning förändringen äger rum och med vilket intentionsdjup den sker." (Thomas Gür i SvD)

Det som slår mig är att jag inte är helt säker på att intentionsdjupet finns i medvetandet här, utan att det snarare är en fråga om hur insocialiserade många yngre människor är, barn av sin tid helt enkelt.

Vi har haft ett socialdemokratiskt styre under så många år så att den som är född från 60-talet och framåt kanske inte med självklarhet lägger retoriken i den ideologiska skålen. Snarare i den pragmatiska, det blir självklarheter att uttrycka sig på ett visst sätt för att det ger eftertryck, utan att man för den skull ens funderar över i vilket läger uttrycken hör hemma.

Det kan ses som en intellektuell fattigdom, kunskapsbrist eller som ett omedvetet sätt att delta i samhällsutvecklingen utan att för den skull lägga någon värdering i om detta är bra eller dåligt.

Det vi ser är kanske en helt vanlig generationsväxling. Det brukar alltid mötas av motsättningar. Men detta är min fundering kring språkbruket och förflyttningen av moderater till vänster. Moderna moderater som följer med tidens tand och inte tittar bakåt utan framåt. Jag säger nu inte att det är så men det kan vara så, och jag kan ha fel. Men det är också en intressant tanke, eller hur? Jag måste tillägga att jag inte bara tänker på moderater här, utan vissa (s) har också gått mer åt höger i sitt språkbruk, eller hur? Det blir en utveckling av orden och begreppen som inte alltid har sin tydliga grund bakåt i historien.

(SvD)

Andra bloggar om: politik, moderaterna, muf, retorik, språkbruk, samhälle,