Det finns många att tycka synd om just nu...

Martin Aagard skriver att 2007 var det år då det personliga blev patetiskt, det finns många författare att tycka synd om just nu menar han.

Just det som är så trist, fast jag skulle vilja föra det ännu ett steg vidare. Det är inget problem med att vara personlig, utan det stora problemet finns när man delar med sig för mycket av det privata. Det kan gälla både sitt eget och inte minst andras privatliv. Hur man än vill så kan man aldrig beskriva en annan människas tankar. Det är därför det är bra med fiktiva personer, då behöver man inte göra anspråk på en total sanning utan kan lägga in sina egna funderingar hur man vill.

Man bör vara varlig både mot sig själv och andra innan man börjar dela med sig av det privata. För alla vet väl att det man idag upplever som stort och viktigt kan vara en småsak imorgon och att perspektiven hos en själv förskjuts behöver inte med automatik betyda att de gör det hos omgivningen, eller hur? Det som är skrivet är skrivet och kan aldrig tas tillbaka.

Dagens Brännpunkt ger ytterligare en dimension till detta. En roman behöver inte vara sann.

Jag tycker att det här är en viktig diskussion i den värld vi nu lever där det är svårt att veta vad som är sant och vad som är fiktion. Se på dokusåpor, livet på internet i virtuella världar och överhuvudtaget där vi kan framträda som andra personer än de vi är.

(SvD)