Det här med vårdnadsbidrag...

Jag har alltid förordat vårdnadsbidrag för att jag tycker att det är självklart att familjer ska få bestämma över i vilken form barnen ska tas om hand. Hamnade i en intressant diskussion om detta med kommunalrådet Ingela Gardner i min kommun Österåker.

Hon fick mig att tänka om lite. Jag funderade också på hur vi människor lägger in olika begrepp och värderingar i orden. Hur olika ett ord kan tolkas. För mig var det viktigast med valfriheten och jag brydde mig inte alls om att det kallas vårdnadsbidrag. Kanske ett tecken på det samhälle man är uppvuxen i - bidragssamhället. Det går liksom av bara farten.

Men det hängde hon upp sig på och sa att vi har nog med bidrag i det här landet. Det är bättre att föräldrar får göra avdrag på skatten i stället och hänvisade också hur det är i vissa andra länder där man betalar skatt efter försörjningsbörda. Tretusen kronor i månaden är en summa som dessutom är bra mycket lägre än vad de barn som går på dagis subventioneras med. Det är inte rättvist alls.

Vi slutade samtalet med att vi båda var överens om det här med valfrihet för familjer, men att man nog måste tänka över både ordval och teknik hur det ska genomföras. Det var ett bra samtal som också bevisar hur viktigt det är att man försöker reda ut begreppen och vad de står för, då slipper man många missförstånd. Det är en gångbar variant i många sammanhang.

Men barnen har rätt till sina föräldrar så mycket som möjligt tycker jag. Hur vi än ser till att det blir så. Vårdnadsbidraget är ett steg påvägen även om det kanske förtjänar att kallas något annat. Det kanske inte är "bidrag" som är lösningen utan någon annan form, skatteavdrag kanske. Men alla steg som gör det möjligt för barnen att komma närmare sina föräldrar är välkomna.

(SvD)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdnadsbidrag, skatteavdrag, föräldrar, barnomsorg, barn, moderaterna, alliansen, kd, regeringen, samhälle