Vad jag inte förstår när jag läser det här är att först är man sjukskriven och lever på sjukpenning och försäkringsbolag.
Sen är man föräldraledig med föräldrapenning och tar hand om ett barn som väl minst sagt kan betraktas som ett heltidsjobb det vet varje mamma
Sen när man är färdig med heltidsjobbet att vara mamma med föräldrapenning så ska man bli sjukskriven igen???
Den här mellantiden med föräldrapenning har man inte varit sjuk då? Först sjuk, sen frisk och sen sjuk igen.
Mamman som beskrivs i artikeln får börja stämpla efter att föräldrapenningen tagit slut. Varför har hon inte varit sjukskriven hela tiden och väntat med föräldrapenningen? Är man sjuk så är man sjuk, eller hur? Man ska väl inte gå emellan olika bidragsystem? Eller hur fungerar det egentligen? Förklara gärna logiken i det här för mig. Jag förstår den inte.
Det kan väl inte vara en rättighet att automatiskt bli sjukskriven efter att man varit verksam. Jag har en känsla av att om hon går till doktorn och det visar sig att hon verkligen behöver mer tid så bör hon få det också.
Två och ett halvt års sjukskrivning är möjlig när och om man är riktigt sjuk sen blir det förtidspension och däremellan finns möjlighet att få en förtidspension om det int efinns några möjligheter och däremellan finns det hjälp att få till rehabilitering, testa nytt arbete mm. Jag tror att det behövs bättre kommunikation mellan olika parter.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, sjukpenning, trygghetssystem, föräldrapenning, moderaterna, regeringen, samhälle, intressant
14 kommentarer:
Mary: Jag misstänker att det handlar om att ersättningen blir något högre om man går mellan de olika bidragsformerna. Och det tror jag väl att du tänker också.
Men sedan förstår jag dig inte. Naturligtvis var hon fortfarande sjuk när hon födde barn. Hon har tydligen tagit hand om sitt barn. Det är väl bra, eller?
Jag uppfattar det så som att eftersom hon visat att hon kan ta hand om sitt barn så har hon arbetsförmåga - och får därför inte sjukpenning. Håller du med mig?
Om jag uppfattat det rätt så föreligger alltså den märkliga situationen att om hon inte tagit hand om sitt barn så hade hon haft större chanser att få fortsatt sjukskrivning. Om vi nu antar att sjukskrivning hjälper för besvär av hennes typ så innebär det alltså att hon nu nekas hjälp pga att hon tagit hand om sitt barn.
Nu behöver det ju inte vara så att enbart sjukskrivning är det bästa. Rehabiligering med hjälp av duktiga sjukgymnaster eller liknande kanske är det som hjälper. Men då måste hon väl få tid och kraft att ta del av det? Och det fordrar kanske sjukskrivning - som hon inte får.
För mig känns det som om reglerna har missat den de sades vara tänkta att hjälpa. Men rubriken på ditt inlägg antyder att det viktigaste i sammanhanget är att regeringen hamnar i dålig dager. Är det verkligen så du innerst inne tänker?
Leo! Du känner mig så pass br atat du vet att jag inte är en instrumentell typ. Snarare tvärtom. Ganska blödig.
Men om man läser artikeln i SvD så handlar det om att första vara sjukskriven, sen gå på föräldraledighet och när den är slut automatiskt bli sjukskriven igen. Det är det konstiga.
Om hon orkat ta hand om sitt barn och tro mig jag vet vad det innebär med barn så har man haft en viss arbetsförmåga som i sin tur visar på att man inte självklart ska gå från det ena till att bli sjukskriven. Vad jag läser in i de nya förslagen är att arbetsförmågan ska prövas. Det är int ebra för en ung tjej att hamna ai sjukskrivningsspiralen. Eller hur?
Hej Mary!
Det var ett av dina mest cyniska inlägg på länge.
För det första. Har du fött barn har du inget annat val än att ta hand om det oavsett hur det görs, vilket placerar en sjuk mamma i en svår sits då hon i första hand får man anta vill ta hand om barnet själv (med ev. partner) vilket också är det bästa för barnet den första tiden.
För det andra. Det finns olika grader av sjukdom Mary, att vara cancersjuk är inte detsamma som att ha ledbesvär men det är fortfarande sjukdomstillstånd oavsett allvarlighetsgrad.
Och ja jag hoppas du förstår att för olika typer av arbeten krävs olika grad av fysisk kryhet, själv ser jag inte alls det konstiga i att hon är "frisk" nog att ta hand om sitt spädbarn då det mest handlar om att amma, söva och byta blöja på barnet den första tiden och att hennes whiplashskada inte i någon större grad försvårar detta.
Att heltidsarbeta är en helt annan sak.
Jag hoppas du förstår skillnaden.
Mvh
Lorenz
Mary: Jovisst tror jag att du vill väl, men rubriken du har valt tyder kanske på att det också är viktigt för dig att ha rätt? Kan inte de sakerna konkurrera på ett ganska dåligt sätt ibland?
Det finns såvitt jag kan se inget som tyder på att man har arbetsförmåga bara för att man kan ta hand om sitt barn. Att ta hand om sitt barn gör nog väldigt många med sina sista krafter om det behövs. De gör det då på bekostnad av sin egen hälsa.
Det är kanske det som i psykologin har kallats "modersgalenskapen" (eller något ditåt). Att vi orkar fast vi egentligen inte gör det.
Jag har följt en småbarns mammas färd mot graven (dödssjuk i cancer med en 2-årig dotter). Jag kände beundran och förundran jämsides med min sorg.
Det verkar som handläggaren på Försäkringskassan inte är vuxen nog att förstå skillnaden. För att förstå, för att kunna lära sig, måste man ha klart för sig vad man kan. Narcissism i alla former är ett stort hinder - fast det känns oftast tvärtom för den narcissistiske.
Men jag tror nog att du inser det här?
Det är möjligt att rubriken haltar. Med den menar jag dock attd et alltid är ytterligheterna somd ras fram, jag kanske borde skrivit det egentligen?
Jag vet vad det innebär att vara mamma eftersom jag har egna barn. Det som förvirrar mig i det här fallet är att man först är sjuk, sedan mammaledig - ungar har man även när man är sjukskriven, eller hur? Det är att man efter mammaledighet räknar med att bli sjukskirven direkt därefter som jag vänder mig emot. Hur systemen används helt enkelt.
Jag kan inte bedöma hur den här mamman mår eller känner det, men det är inte heller det jag gör. Vem vet hon kanske fortsätter isn sjukskrivning för att hon behöver det. Jag har ingen aning.
"Räknar med att bli sjukskriven"
??? Tror du att människor tycker det är det bästa som finns att vara sjukskriven eller vad.
Jag tycker det verkar som du och dina borgerliga gelikar är emot att systemen används överhuvudtaget.
Ja hon tar ut sjukpenning efter mammaledigheten? Vad är din poäng? Otäckt att du går ut för att misstro vanligt folk men tyvärr är det en vanlig inställning som de mörkblå har. Du själv vet förstås precis hur det är att vara mamma, fast du har väl inte varit sjuk på det sätt kvinnan i artikeln har varit och din personliga erfarenhet är helt irrelevant för din argumenation.
Försök igen.
OK Lorenz - jag försöker igen. Du laddar in en massa synpunkter och fördomar om borgerliga människor.
Jag tycker att man ska vara sjukskriven om man behöver det. Jag kan inte bedöma om den här mamman behöver vara det. Det måste en läkar egöra, kan knappast ske via en tidningsartikel. Så lämna henn nu.
VAd jag menar är att mankan int eha ett långt uppehåll mellan en sjukskrivning och sedan återgå till sjukskrivning av samma skäl som innan man var föräldraledig utan att det prövas först. Ganska enkelt.
Jag tror absolut inte att alla vill vara sjuskirvna, jag tycker att det är ett cyniskt sätt att se på människor.
Mary: Det är en intressant diskussion:
* Du räknar såvitt jag kan se med att mamman utnyttjar systemet.
* Jag ser i stället den andra sidan, att hon kanske gjort en väldigt heroisk insatts som mamman, men att detta nu utnyttjas av den som försöker komma åt dem som fuskar.
Jag tycker att hon blir omänskligt behandlad. Och jag tror att det beror på den människosyn som ligger bakom. Det går förstås inte att säga vilken människosyn som i sig är bäst, men här leder en egoistisk syn till att en människa i trångmål straffas.
Det kan förstås också vara så att min människosyn leder till att jag blir lurad. Men jag föredrar faktiskt det då. Jag överlever det.
LeoB jag tycker också att det här är en intressant och viktig diskussion. Dels så har vi alla en massa fördomar om vad vi tror att den andre menar. Det är synd, men det blir så i såna här känslosamma situationer.
Jag tycker att den som är sjuk ska få vara sjukskriven. Hur det är med just den här mamman vet jag inte. Hon kanske behöver det och då ska hon ju få vara det.
Jag är mer ute efter principen att man förväntar sig at fortsätta på samma sjukskrivning av samma skäl som tiidgare bara för att man inte längre kan få föräldrapenning. Det är något konstigt i bidragssystemen tycker jag. Man kanske kunde tänka siga tt hon kunde ha tagit hand om barnet och varit sjukskriven och senare tagit ut föräldrapenning. För jag har absolut för mig att man får ta hand om egan barn när man är sjukskriven.
Mary: Det här med fördomar är väldans intressant (mest utanför vår diskussion). Hjärnforskare har resultat som pekar mot att vi faktiskt inte vet om att vi har dem. Att vi kanske bara kan spåra dem genom den inverkan de har på resultatet av vårt tänkande.
Det är svårt att veta exakt hur det är i det här fallet. Jag tror inte att artikeln vi referar till hade så utförlig beskrivning som man skulle kunnat önska sig. Ett av problemen är att socialförsäkringssystemet är väldigt ojämnt. Det gäller att göra rätt för att inte hamna mellan stolarna.
Det kan vara så (men det vet jag inte) att den här mamman hade förlorat en hel massa ekonomiskt genom att vara sjukskriven när hon i själva verket måste ta hand om sitt barn. Eller så gör hon det nu.
Men det är ju samma mamma och samma barn. Inte ska man behöva vara pigg och alert som en 20-årig börsinvesterare för att klara det här?
Apropå det här med fördomar. Jag har ett favoritcitat som jag har använt de senaste 30 åren. Det passar in för det mesta.
"I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"
Mary: En ny variant inspirerad av de senaste årens hjärnforskning då:
"I know that I believe that I understood what I think I said,
but I am not sure I realize that what I said is not what I believed I meant.
(LeoB)"
Haha...
Hur som helst så bygger vi vår kunskap och vår uppfattning om verkligehten utifrån det vi har med oss i bagaget. Så det du ser är kanske inte vad jag ser trots att det är samma gamla träd som alltid stått där.
Mary: Av det drar jag slutsatsen att man nog gör bäst i att vara försiktig med att anklaga den som har det svårt för fusk. Man vet ju sällan allt och tvingas gissa en del. Och om den andre har det svårt kan ju felaktiga gissningar ställa till det.
Kanske kan vi lära av varandra. Fast det blir nog mer av det om man faktiskt möter dem som har motsatta erfarenheter - på samma plats om man så säger. Samma gamla träd.
Och sen är det ju allt det här med julen och vad vi vill göra mot varandra.
Skicka en kommentar