Skuld och skam får oss att betala massvis med pengar till olika insamlingskonton. Personer ringer runt och raggar pengar. Vi betalar pliktskyldigast till både det ena och det andra. Det är så behjärtansvärda ändamål de ringer om och visst har man väl en hundring över.
Att det är 90-konton som är justa det vet vi sen gammalt. Sen är det inte mer med det. Plötsligt blir vi påminda igen om att det finns bluffare som samlar in pengar till allt möjligt. Då blir man upprörd ett tag igen och så faller det hela i glömska. Och så betalar vi till skojarna igen nästa gång de ringer och säger att 90-numren är slut och därför har de ett annat.
Vi tror att vi gör gott och det gör vi också för ett fåtal personer som egentligen inte behöver våra pengar. SvD skriver om att en fond får in 7.5 miljoner och att bara 29 procent av de pengarna går till ändamålet, övrigt ramlar in på andras konton. Privatpersoners kan man misstänka kanske.
Frälsis, Stadsmissionen och Läkare utan gränser, Rädda Barnen, Lutherhjälpen. Ja det finns väl flera som känns riktiga så här spontant. Men de som ringer runt och talar med beskäftig röst och skuldbelägger dig ska du se upp med. Hur ska man göra med de där julkorten som man inte har beställt, som kommer hem i brevlådan med inbetalningskort då? Ibland slänger jag alltihop, men inte utan dåligt samvete. Borde man ha det? Det dåliga samvetet minskar dock när man läser om hur många som bluffar med de här insamlingarna.
SvD har en lista här på organisationer man ska se upp med - ge inga pengar till dem. Det är nog det enda sättet att få stopp på dem.
Läs även andra bloggares åsikter om Fräslningsarmén, Rädda Barnen, Läkare utan gränser, lurendrejeri, insamling, 90-konton, politik, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
När jag pluggade för runt 7 år sedan sökte jag jobb på cancer och allergi fonden. Jag gick ifrån mitt i. Deras metoder gällande lönesättningen för dom som ringde runt fick mig att må illa.
Man jobba i grupper så att om någon drog in lite pengar blev hela gruppen lidande. Man fick ställa sig upp innan pass och berätta vad man hade för mål. Efter passet samlades alla ihop och man skrev upp för att att se vad man ringt för. Helt sjukt! Det hela kändes så oseriöst att jag gick. När jag förklarade varför förstod dom inte mina argument.
förstatliga donationerna
välgörenhet skapar bara ett von obenperspektiv; man betalar liet till DOM så att VI kan ha en lugn tillvaro utan bekymmer
Skicka en kommentar