Från det hårda till det mjuka... Varför inte både och?

Moderaternas sjukvårdspolitik ska ändra fokus. Filippa Reinfeldt driver utredningen om moderaternas sjukvårdspolitik stor artikel om detta på DN Debatt idag, och många kritiska röster höjs. Jag kan förstå de reaktionerna. I ett slag kan man tolka det som att planekonomin får större utrymme, en idé som i alla fall PJ Anders Linder för fram och inte minst har några av mina vänner har fått frispel på frågan.

Frågan om ägarskap och innehåll borde aldrig ställts mot varandra. Det är inte samma planhalva och det ena utesluter inte det andra.

"Vi har hittills fokuserat för mycket på i vilken regi sjukvården ska drivas i stället för att se kvaliteten som det viktigaste värdet. "

Genom att uttrycka sig som ovan så målade man in de båda frågorna på ett sätt som gör dem till motsatser mot varandra och självklart kommer det som ett brev på posten reaktioner på detta.
En av marknaden styrd ekonomi är en moderat självklarhet, det gäller även vården. Även om nu vården betalas av allmänna medel så kan den drivas i privat regi. Jag utgår ifrån att detta fortfarande gäller. Eller? Moderaterna får gärna förtydliga detta. Eller så har jag en annan syn och då förmedlas den här.

Det ska inte spela någon roll VEM som bedriver sjukvården, det kan alltså både vara i privat och i offentlig regi? Eller? Nytänket är att det ska vara en BRA sjukvård hur den än bedrivs. Är det så man menar?

Det var synd att den här motsättningen hamnade i fokus - men jag kan förstå att moderaterna vill framhärda som ett parti med sikte också på den enskilda människans situation. Men kanske att det borde skrivits att man nu utvecklar den moderata sjukvårdspolitiken till att även innehålla mjuka värden. Det är förmodligen meningen också.

Ägarfrågor och innehåll. Hårt och mjukt. Instrumentellt och inspirerande...

Det är självklart att man från politiskt håll skall diskutera innehållet i den sjukvård vi ska ha här i landet. Men man ska däremot inte diskutera organiserandet av den. Det är det som är och har varit landstingets problem - hela tiden. Att man lägger sig i detaljerna.

De flesta privata företag klarar av sina kundkontakter, om de inte är bra och fungerar så vänder sig kunden till någon annan. Trivs inte personalen på grund av att de inte får vidareutbildning eller att schemaläggningen är dålig så ska de byta jobb. Vad gäller sjukvården så är det nog mest när landstinget varit inblandat i detaljer som det blivit tillkrånglat. Så jag tror att vårdtagarens trivsel och bemötande klaras bättre av personalen inom vården, än av någon övergripande hand som räknar ut att två skorpor per man och 2 1/2 toarulle i veckan till pensionärerna skall räcka för att budgeten ska hållas och alla ska trivas.

Politiken bör inriktas på övergripande nivå. Gälla forskningsinriktningar så att män och kvinnor och barn behandlas lika utifrån behov, utbildningssatsningar, och väl utformade direktiv till den vårdgivare som arbetar med allmänna medel. Men det kanske är det som menas?

Det sista stycket i debattartikeln borde ha räckt som programförklaring egentligen, man vill öppna upp för diskussion.

"En bärande del i detta arbete kommer vara att skapa delaktighet och visa stor öppenhet för erfarenheter och tankar från olika delar av det svenska samhället. Det kan röra sig om privatpersoner, anställda inom sjukvården, företag, fackliga organisationer eller andra med kompetens att tillföra. Vi vill bjuda in brett till en diskussion om hur kvaliteten i sjukvården kan förbättras och tillgängligheten stärkas."

Som någon sa - "i varje diskussion finns det minst tre sidor. Din sida, min sida och det som verkligen hände."


(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, sjukvård, planekonomi, mjuka värden, regeringen, samhälle, marknadsekonomi, privatsjukvård