Har vi råd med alltför nitiska tjänstemän...

Överåklagare Christer van der Kwast är inte nöjd med domen i fallet Ilmar Reepalus Afrikaresa som han fick i present av sin vän Dan Olofsson.

Enligt van der Kwast så måste det finnas något skumt med det hela och ha med affärer att göra, bestickning och mutor alltså. Båda Reepalu och Olofsson är friade av Hovrätten i Malmö. Domen överklagas nu och van der Kwast vill att Högsta domstolen.

Hur många jurister och hur mycket resurser ska vara inblandade i den här typen av mål egentligen? Har vi råd med nitiska tjänstemän som aldrig ger sig. Visst går det att förstå att överåklagaren vill kontrollera alla möjligheter om det begåtts något brottsligt. Men någonstans så måste väl ändå gränsen dras. Det kanske är någon som ska dra den till van der Kwast nu? Så mycket samhällsresurser som varit inblandat i teaterbiljetter, restaurangslippar mm på senaste tiden så börjar det hela verka lite fånigt.

Det är inte så att det inte går att begripa att det är viktigt att ta itu med korruption och att pröva detta ordentligt, men de exempel som använts känns inte riktigt relevanta. Enligt min mening.

Man måste kunna vara vänner och arbeta ihop samtidigt utan att det blir fråga om korruptionsmisstanke så fort den ena ger den andra en gåva. Det som pågår i människors huvud kan man aldrig komma åt och det är svårt att förstå det här med prat om mutor så fort man ger bort något mer än en lunch för 69 kronor på Konsumrestaurangen.

Kan det här fallet vara så viktigt? Förklara det i så fall...

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, mutor, korruption, bestickning, juridik, vänskap