Man kan inte bara hålla på och gnälla...

Mona Sahlin tar idag hjälp av den tidigare jämställdhetsombudsmannen Claes Bergström och hojtar om Reinfeldts orättvisor i jämställdhetens namn. Man menar att det efter ett drygt år med nya regeringen har jämställdhetsarbetet gått bakåt. Jaså, säger jag. Har det det.

Det känns helt otroligt att höra detta. Vad jag har sett så har moderaterna bestämt sig för att se till att det kommer fram fler kvinnor i beslutande församlingar. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och finansminister Anders Borg har tidigare skrivit en hel del om jämställdhet och hur man arbetar för det på olika sätt inom moderaterna. Alliansen likaså. Maud Olofsson själv är ett strålande exempel på beslutsfattande kvinna och jag har då aldrig hört något annat än att hon i hög grad satsar på kvinnliga nätverk.

Ett exempel som tas upp i debattartikeln i DN idag är att kvinnor i offentlig sektor tjänar mindre än andra yrkesgrupper, det är väl inget annat än ett resultat av den politik som socialdemokraterna själva drivit de senaste 30 åren. Statsministern och nuvarande regering talar i alla fall om skattelättnader för dessa grupper vilket då innebär mer i den egna plånboken. Socialdemokraterna talar hellre om ökade bidrag till dessa kvinnor.

Vårdnadsbidraget och hushållsnära tjänster ser man som en konservering av jämställdehten. Hur kan det komma sig? Det har startat jättemånga nya företag som vill syssla med hushållsnära tjänster, förvisso är det många kvinnor som städar, men det är ändå egna val. Vad skulle de annars göra? Jag tycker inte att man ska underskatta vad människor väljer att arbeta med. Vad gäller hushållsnära tjänster så omfattar det också trädgårdsarbete som oftast utförs av män, det talas det inte om. Fördomarna om att det skulle vara ett mindre bra jobb att städa flyter fritt. Dessa tjänster blir nu vitt betalda i stället för svartjobb som var vanligare tidigare. Det är väl hur bra som helst. Hur kan man se det på annat sätt?

Vad gäller vårdnadsbidraget anser jag att det har med barnen att göra. Inte så mycket föräldrarna, det är inte mellan man och kvinna, utan just för barnens skull. Kan mammor eller pappor ta hand om barnen hemma några år så är det väldigt bra för barnen. Föräldrarna kan gott hoppa över karriärstegen under småbarnsåren. För det handlar bara om några år av ens liv och att få ta del av barnens uppväxt är inget någon förälder kommer att ångra. Att små barn ska slippa bli uppdragna klockan 06.00 på morgonen och trötta och hungriga sitta på pulkan till dagis vintertid för att bli hämtade efter arbetstid är ävl verkligen det minsta vi kan göra för dem. Barn har oftast längre arbetstid än föräldrarna, det är verkligen inte bra. Sen tycker jag personligen att man inte ska kalla detbidrag utan att man ska få avdrag på skatten för att ta hand om sina barn på det sätt man själv väljer.

Om det är så att föräldrars karriär blir lidande av att de tagit hand om sina egna ungar så är det det som är problemet som skall åtgärdas. Attta hand om barn ska räknas in i karriärstegen och snarare berika än hindra.

Jag tycker inte att resonemanget om brist på jämlikhetssyn i nya regeringen håller, det är mycket på gång nu och jag tror att det är en generationsfråga. Den förra (s)-regeringen gjorde inget särskilt den heller. Var inte Mona Sahlin själv jämlikhetsminister under en period? Vad hände då som var så bra? Socialdemokraterna har haft årtionden på sig att se till att inkomsterna för offentliganställda kvinnor balanserades bättre mellan lön och skatteuttag.

"Vi är dessvärre övertygade om att problemen med bristerna i politiken är större än så. Den moderatstyrda regeringen verkar utöver mod sakna både analys, vilja och förmåga att bryta de bestående könsskillnaderna. Resultatet är att jämställdhetsarbetet stannat av och går bakåt." från debattartikeln i DN.

När man ser sig runtomkring bland unga barnfamiljer idag så ser det annorlunda ut än tidigare. Båda föräldrarna är mer benägna att dela ansvaret för både barn och hem. Det är nog inget som politiker behöver grotta i. Däremot är det viktigt att barnen får chans att knyta an tidigt till sina föräldrar och inte lämnas bort till någon institution bara för att föräldrarna ska vara jämställda. Det kan man vara på många olika sätt.

Man brukar säga att två plus för varje minus ger en bra effekt när man vill nå fram med något budskap. Det hörs mest om alla minus numera. Vad finns det för plustecken. Vad vill (s) göra för jämlikheten och jämställdheten annat än klaga på det som de själva lagt grunden för? Bara undrar... Det är så tröttsamt med allt detta gnällande på andras tillkortakommanden. Kom igen i stället och berätta vad som ska göras så att man får chans att ta ställning. Man vinner ingenting på att bara vara emot.


(DN)

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, jämstäddhet, jämlikhet, moderaterna, socialdemokraterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, regeringen, maud olofsson