Är det 75% av den faktiska lönen det talas om...

Troligen är lönen man talar om de 7.5 basbelopp som är den högsta möjliga topplönen man kan beräkna sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) ifrån? Många människor tjänar över den brytgränsen, ska de inte göra det i framtiden alltså?

Christina Husmark nämner att det är en rättvisefråga. Jaså. Är det då rättvist att den som tjänar över 7.5 basbelopp (runt 25.000 kronor/månad) betalar i procent av sin faktiska lön till sjukförsäkringssystemet då? Ersättningen vid sjukdom blir trots detta aldrig över det givna taket för alla oavsett faktisk lön.

Med andra ord borde ingen någonsin sträva efter att arbeta för att tjäna mer än 7.5 basbelopp ty över den inkomsten blir det orättvist. Och orättvisa vill vi tydligen inte ha i systemen enligt Cristina Husmark. Förlorar inte staten skatteintäkter i så fall om ingen vill tjäna mer än 7.5 basbelopp eller vilken gräns det är som gäller?

Om syftet är att få ut fler långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden så finns det säkert andra metoder som inte behöver drabba hela befolkningen. Exempelvis att arbeta med arbetsgivarna - så att dessa långtidssjukskrivna blir anställningsbara. För det funkar inte att bara söka jobb, någon ska vilja anställa en också.

Alla är inte långtidssjukskrivna. Kollektiva bestraffningsmetoder är inte bra.

Gårdagens diskussion om detta här, läs kommentarerna också. Det är viktigt att lyssna på argumenten från alla håll. Jag tycker att det är ganska oförskämt att utgå ifrån att alla vill vara sjuka och tycker att det är bekvämt med sjukpenning. Vissa gör det, men tag hand om dem då.

Dra inte alla över en kam och framförallt gör inte valen om var vi ska lägga våra redan beskattade inkomster. En borgerlig regering ska väl inte avgöra vad den enskilde väljer att lägga sina redan skattade pengar? Oavsett vad det gäller, trygghetsförsäkringar eller annat.

Sluta med att använda ordet rättvisa i det här sammanhanget det blir bara fånigt...

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, regeringen, moderaterna, alliansen, planekonomi, storebrorsamhälle