Tack för att jag fick veta allt detta om julbordet...

Visserligen hade vi bestämt här att i år får det bli en oxfiléjul och vi skippar därmed all julmat. Det är liksom ingen idé att hålla på med det där kladdandet i köket nu när alla är vuxna. För ett par veckor sedan hade vi planer på att köpa all julmat här i lokalbutiken. Man får nämligen köttfärsen mald direkt när man köper den där. Alla köttprodukter är närproducerade och det är på det hela taget en väldigt fin affär. Det är värt att lägga på en tia per kilo på köttfärsen för det blir mer mat av den eftersom den inte smälter bort. Framförallt så är den fräsch.

Men planerna har ändrats vartefter vi har hört talas om hur man sköljer gammal sur wienerkorv, fisk och hur salmonellakycklingar kunde tänkas användas till färdigmat och sen så är det just det här med köttfärsen alltså... Det är problem att gå i livsmedelsaffärer idag, man funderar hela tiden på hur det ser ut bakom kulisserna.

Efter att ha läst Aftonbladets artikel idag och blivit upplyst om alla bakterier som man kan finna i julmaten så är jag nöjd med beslutet. Den saken är klar.

Dock ska ni få en julhistoria här direkt från mitt kök. Det hände för många år sedan.

Jag har brådis, in med skinkan i ugnen och så får den stå där medan jag handlar, det blir lagom.

- Mamma ska det verkligen vara så där säger sonen.

- Ja, säger jag. Du RÖR INGENTING nu.

När jag kommer hem från butiken brinner det nästan i ugnen. Skinkan är en förkolnad bit som var beredd på att börja brinna vilken sekund som helst. Den ligger där ihopsmält med stekpåseplasten. Lukten i köket ska vi inte tala om.

- Du sa ju att jag inte fick RÖRA NÅGONTING

sa sonen som varit hemma och hållt kollen enligt mammas stränga instruktioner.

Ty, jag hade för att snabbt komma igång, hade ju bråttom, satt ugnen på snabbuppvärmning genom att sätta på högsta temperaturen och glömt att sänka den när jag satte in skinkan.

Det var bara att snabbt och bestämt skicka iväg sonen till affären och skaffa en ny skinka, i sista minuten, han skämdes som enhund säger han. För alla andra var ju färdiga, bara vår familj som inte fick det att fungera. Jag skura ugnen och köket och börja om. Det fick jag göra själv, alla andra tog sin hand ifrån det hela. Nåväl, skinkan blev god...

Detta får jag naturligtvis höra varje år nu ;-).

Men jag lyssnar noga på min son numera, han har alltid rätt när han väl påpekar något. Det har jag lärt mig av detta. Men som sagt, i år blir det ingen skinka - jag är skräckslagen för tillfället. Det brukar dock gå över som tur är, hysterin lägger sig som den brukar göra. Men just nu är det helt ur balans.

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om julskinka, julmat, ICA, samhälle, jul, julstress, julmat, samhälle