Hur mycket press tål en människa...

Det är kanske lätt att säga att pappan i Rödeby ska dömas för mord. Han har dödat en ung man och till och med erkänt det. Jag vet inte vad jag tycker. Som lekman kan man dock inte sitta och sköta rättegången via sin blogg, den saken är helt klar. Men en sak man kan fundera över i det här fallet är hur mycket ska en människa tåla innan det brister och allt vett och sans rinner över - och det får såna här olyckliga konsekvenser. Vad domen blir återstår att se. Man måste ha hela bilden inte sekvenser från tidningsartiklar.

Jag funderade tidigare idag hur det kommer sig att ett helt samhälle egentligen inte gör något när en sån här mobb far runt och ställer till det för andra och vi pratar om flera års tid. De är/var ändå bara i moppeåldern och borde vara hanterbara för vuxna kan man tycka. Vad är det som gör att vi gärna förflyttar obehaget och skulden över på andra - gärna på den utsatte för att slippa dras in i det hela. Otrygghet kanske? Grupptryck? För det kan väl inte vara så illa att så många helt saknar empati?

Det är först när vi bestämmer oss för att vi inte accepterar vilket beteende som helst som vi kan få ordning på ungdomsmobben. En sån sak som att åklagare och domare är utsatta för hot och skadegörelse exempelvis - hur kan det överhuvudtaget förekomma?

Vi vuxna måste vara tydliga mot våra barn och tala om för dem att de inte är de som bestämmer här i samhället. Åtminstone inte om allting utan tala om att det finns gränser. Och klarar inte de egna föräldrarna av det så måste vi andra kunna backa upp och det skulle vara självklart och tillåtet. Men å andra sidan säger man något åt en unge idag så bemöts man bara med uttryck som "Stick och brinn kärring" eller Håll käften, vem har bett dig att öppna truten osv osv...

intressant

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om rödeby, polis, gärningsmän, mobbning, mobbare, polis, sociala myndigheter, föräldraansvar, syndabock, mobbningsoffer, rättsväsende, moderaterna, regeringen, samhälle, psykisk press