Kontrollsamhälle utan kontroll över kontrollen...

Nej något 1984 vill vi inte ha och det är därför så viktigt att det blir lite ordning i torpet och att någon/regeringen tar ett helhetsgrepp på alla delar i denna diskussion oavsett om det handlar om fildelning, kameraövervakning eller avlyssning av IP-nummer utan att någon ens är skäligen misstänkt för något. Alltihop har fastnat i en återvändsgränd och jag har tidigare gjort jämförelsen med ett lapptäcke där var och en strider för sin bit utan att se om det passar ihop eller inte och när täcket väl sitter ihop och är tvättat blir det som när man fått in en blåstrumpa i vittvätten. Allt blir blågrått, förstört och går inte att återskapa.

I fildelningsfallet talas det om att film- och musikindustrin utan att passera polis skall kunna begära ut uppgifter från internetleverantörerna för att kolla om någon fildelar särskilt mycket. Här handlar det om att sätta dit den som laddar ner musik och film. Annan fildelning som överföring av program är idag tillåten. Hur ska man skilja på vad som är vad utan att kolla innehållet i filerna exempelvis? Är inte detta ett ingrepp i den personliga integriteten? Kan man öppna datafiler så kan man öppna brev. Där faller lagen om brevhemlighet. Det är egentligen ingen skillnad.

Statsministern lovade före valet att man inte ska jaga fildelande tonåringar, men det är just detta det handlar om nu. Dessutom så är det så att musikindustrin tycks ta igen en hel del av sina uträknade förluster, siffror framtagna på någon slags översättning av hur mycket man förlorar på att det fildelas. Många säger att det tvärtom är så att den som fildelar också konsumerar mer, det borde studeras närmare.

Här används upphovsrätten som hävstång till varför fildelning inte är laglig. Det är klart att konstnärer och musiker ska ha ersättning för sina verk, men kanske att utbetalningsformen kan ändras och anpassas till ny teknik. Detta diskuteras väldigt lite. Därför har man också fastnat i diskussionen. Men som många säger - det har alltid kopierats. För eget bruk är det idag tillåtet att ta säkerhetskopia. Varför diskussionen egentligen hamnat i upphovsrätten kan man fundera över. Upphovsmannen har ofta överlåtit sin upphovsrätt till annan part och det är de senare som driver frågan hårt under täckmanteln skada för upphovsmannen.

I kameraövervakningsfallet så ser vi nu en explosion av kameror över allt, dels som säkerhet på skymda platser och dels som trafikövervakning. Det är de senare som är extra intressanta att fundera över. Olika fiffiga användningsområden uppstår hela tiden. Trängselskattekamerorna i Stockholm kan inte bara användas till att se vilken bil som passerar in och ut genom tullarna för att betalning ska kunna ske, utan uppgifterna kan användas till annat också. Ett förslag har varit att den som har äldre bil ska betala högre avgift till exempel och hur vet man det då? Jo, det registreras i kamerorna förstås. Snart kommer kanske direktiv om att du inte får åka ensam i din bil för då får du betala extra skatt. Vad händer när Vägverket börjar sälja dessa uppgifter till tredje man? De säljer redan idag uppgifter om bilägare det kan man se på den reklam som kommer hem.

Möjligheten för polisen att sitta och kolla på vem som tittar på och använder vilket IP-nummer utan att personen ifråga ens är misstänkt för något brott är utan att tveka ett ruskigt instrument i övervakningssamhället. För det första så är det ett ordentligt ingrepp i den personliga integriteten och dessutom är det inte självklart att ett IP-nummer kan kopplas till enskild person på det sätt som det framställs. Ska vi då tillåta detta? En skurk kan sitta på parksoffan och använda någon annans IP-nummer exempelvis. Hur ska polisen reda ut det?

Man behöver inte använda särskilt mycket fantasi för att se vad all denna massövervakning kan innebära. Att koppla ihop personuppgifter i olika databaser är lätt och möjligheterna är oändliga för den som vill det. Konsekvensen kan bli att du plötsligt får hem ett brev där du måste förklara varför du har besökt IP-nummer si och så på senaste tiden eller än värre någon kan komma hem och beslagta din dator utan någon annan anledning än att din datatrafik ser konstig ut. Säg att du håller på och forskar på något udda ämne som exempelvis barnpornografi eller att du studerar hur skivundustrin fungerar och hur många nedladdningar det är möjligt att göra på viss tid. Exempeln är många.

I bloggosfären har det under helgerna pågått stora diskussioner om det sk. Bodströmssamhället eller 1984-samhället. Det finns en länksamling här på de olika diskussioner som pågått för drn som vill sätta sig in mer i ärendet och kanske också försöka skaffa sig en helhetsbild. För det är det vi behöver nu. Inte en massa bitar av ett lapptäcke som var och en slåss för sitt. Någon måste ta tag i kompositionen och se hur det kommer att se ut när det är klart så att det inte blir förstört i första tvätten och aldrig mer går att återskapa.

Övervakning av alla är ett obehagligt intrång i den personliga integriteten och man undrar varför den är nödvändig. Om man anses ha rent mjöl i påsen behöver man inte övervakas. De olika förslagen leder till en kollektiv bestraffning och intrång i den personliga integriteten oavsett om det behövs eller ej. Är det inte otäckt så säg?

(SvD)
Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, fildelning, musiknedladdning, övervakning, avlyssning, moderaterna, samhälle, elektronik, internet, media, intressant, upphovsrätt, musik, film, regeringen, intressant