När barnen är sjuka behöver de sina föräldrar. För det mesta är det mamman som stannar hemma, ty hon förlorar minst på att vara borta från jobbet.
Att regeringen nu vill ge en slags jämställdhetsbonus kan vara en anledning så god som någon för en pappa att stanna hemma lika gärna. Eller vem som känner sig manad i familjen. Friheten att välja själv borde vara en självklarhet - att ta hand om sina barn är en skyldighet som jag tror att de flesta föräldrar med säkerhet kan klara av själva. Som att avgöra vem som är bäst lämpad för tillfället att ta hand om det sjuka barnet.
Att (s) nu går i taket för att de tycker att det här förslaget rimmar dåligt med vårdnadsbidraget går att förklara med deras instängda syn på detta som en kvinnofälla. Vem har sagt att det just är mamman som ska vara hemma med barnen? Det behöver det inte nödvändigtsvis vara - det är för barnen man får vårdnadsbidraget. Sen hur varje familj löser detta torde vara upp till var och en.
Det finns också ett annat angreppssätt som kanske är lite mer långsiktigt och det är att arbeta för att kvinnor eller män INTE ska tappa på arbetsmarknaden bara för att de är hemma med barnen några år. Att vara hemma med barn bör ha ett stort värde, oavsett om det är på heltid eller deltid. Det är inte acceptabelt att inte hemarbete med barn skall räknas som relevant arbetserfarenhet. I synnerhet nu när man så gärna vill att människor ska utföra den typen av sysslor i eget företag. Människors utveckling och kompetensutveckling sker inte enbart på kontoret mellan 09.00-17.00 skulle jag vilja påstå.
En annan viktig sak att fundera kring i det här sammanhanget är också om det är barnens anhöriga som det hela ska gälla? Eller? För världen består nu inte bara av mamma-pappa-barn-konstellationer. Det finns många olika familjemodeller - men det är fortfarande sjuka barn det handlar om. Så frågan är om det inte är barnen som borde ha en egen peng? Här kommer återigen den intressanta idéen om att alla barn är avdragsgilla på skattsedeln.
Eller som den mystiske svartklädde Ranger säger till Stephanie Plum i en av Evanovich böcker. - You´ve got a line in my budget. Nöjeskontot. Vilket han säger med ett leende i samband med att han ständigt betalar för hennes katastrofala och kostsamma leverne. Det är så barn borde få känna sig också - att de är på nöjeskontot. De skulle nog bli lyckligare då. Livet handlar inte bara om vuxna - det handlar i hög grad om barnen.
intressant
(SvD)
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, barnen, vårdnadsbidrag, jämställdehetsbonus, per schlingmann, moderaterna, regeringen, samhälle, jämställdhet
3 kommentarer:
Det behövs inga extra jämställdhetslockbeten. Om män och kvinnor får lika lång tid som pensionärer, så förlorar kvinnorna varken attraktivitet på arbetsmarknaden eller pension.
kan du förklara det där din mansgris ;-)
vad menar du? - retas du med mig eller?
Din tur i februaristafetten! Ditt ämne från mig är:
Frihet i samhället. Har individen i Sverige så mycket frihet som det sägs? Bör vi bli mer öppna för individens egna val att leva sitt liv, åt alla håll? (Exempel för att förstå vad jag är ute efter: om vi tillåter homoäktenskap (vilket de flesta partier stödjer), ska vi då även tillåta mångäktenskap?)
Hälsningar från amana, http://blogg.passagen.se/amana
Skicka en kommentar