Att blogga blir som ett gift i kroppen...

Bröderna Schulmans börjar blogga igen, de kunde inte låta bli uppenbarligen. Nu är det Värmlands Folkblad som upplåter plats för grabbarnas in- och utfall. Tidningens server gick ned redan första dagen, på grund av för stor anstormning av bloggläsare eller marknadsföringstrix vad vet man? Ingenting.

Bloggning blir som ett gift i kroppen på många. Lite kan jag känna igen det. Man drivs av någon slags nyfikenhet över vad som hänt, stort eller smått, och kronan på verket är behovet av att uttrycka det- man kan kommentera det på bloggen rätt ut i etern, och det är nästan alltid fler som lyssnar än maken och sonen som gäspande sitter vid köksbordet och undrar när man ska sluta oja sig över det ena och det andra. Men att ha en egen blogg är som att ha en egen tidning på något sätt (jag vet för jag har haft ett par stycken). Man får själv bestämma innehållet.

Jag tror att det är så bröderna Schulman känner det också. Ett behov av att bli lyssnade på och möjligheten att få bestämma innehållet. Till varje pris liksom. Oavsett vad de säger så lyssnar man, det har blivit självuppfyllande. Ibland så är det riktigt bra, ibland blir det hela konstruerat. Men va falls, det känner vi alla som skriver till. Det tar emot, men det gäller att få ur sig något.

Filmen Truman Show är väldigt tydlig i sitt budskap och handlar om en person som blir lurad av TV-producenter och hela omgivningen. Han tror att han lever ett helt normalt liv, men allt är en såpa. En skräckhistoria som nu levs ut i verkligheten på vissa blogga med total självutlämning, ingen verkar tänka efter. Man ska vara personlig för all del, men inte alltför privat. Det kan kosta på senare i livet och få oanade konsekvenser.

Men det går inte att sluta fundera över publiken - varför gillas det Schulmans skriverier? Kanske för att grabbarna hela tiden ligger på gränsen till vad som är OK, eller kanske strax utanför och det kan upplevas som modigt att våga. Dessutom verkar de ha kul. Vad som är kul är synnerligen subjektivt. Men glada människor lockar mer än sura gör den saken är klar.

Att den här typen av bloggeri har en större publik än våra politiska åsiktbloggar är inte så konstigt. Den fördelningen mellan nöje och tråkighet finns för övrigt också i samhället. Det är alltid fler som läser nöjessidorna än ledar- och kultursidorna. Ingen läser damtidningarna mer än hos frissan det vet alla. Men upplagorna består. Däremot blir det allt mer uppenbart att man inte ska dra alla bloggare över en kam, det utkristalliseras allt mer att det finns väldigt många kategorier. Och de ska inte jämföras med varandra. Nöjes och modebloggarna får större publik än opinions- och fackbloggar får. Det är precis som det ser ut för övrigt.

Kulturbloggen undrar över hur det kan komma sig att Schulmans kan äga media så till den milda grad att de får intervjua sig själva på nyhetsplats. Svaret är väl helt enkelt att de säljer. I alla fall på kort sikt.

(Aftonbladet)
(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, bloggare, schulmans, nyheter, media, bloggkategori, samhälle