För en som hela sitt liv, både som smal pinne och som mer rultig haft problem med midjemåttet låter det som ljuv musik när forskarna kommer fram till att kvinnors attraktionskraft inte med automatik sitter där den tänkta midjan ska vara.
"Männen valde i stället kvinnor med vitt skiftande kroppsformer när de pekade ut vilka som var attraktiva. Skillnaderna var så stora att forskarna förvånas över hur oerhört olika smak som människor tycks ha.
- Attraktion är mycket mer komplicerat än vi tror. En persons bakgrund, självförtroende, personlighet och kulturella kontext påverkar, säger Viren Swami."
Å andra sidan har man väl kunnat misstänka att det som står i idealbeskrivningarna inte stämmer på allvar. Det är bara att se sig omkring i verkligheten. Folk ser ut lite hur som helst och är omtyckta ändå. Glädjande att man kan ge de ytliga skönhetsidealen på båten och mer inrikta sig på det inre därmed inte sagt att man ska strunta helt i hur man ser ut. Glimten i ögat, vidsynthet och intelligens och humor är goda egenskaper som vida övervinner ett tilltaget midjemått enligt många. Det finns hopp alltså...
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om män, kvinnor, attraktion, BMI, smal midja, kroppsideal, samhälle, myter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar