Din tur i februaristafetten! Ditt ämne från mig är:
Frihet i samhället. Har individen i Sverige så mycket frihet som det sägs? Bör vi bli mer öppna för individens egna val att leva sitt liv, åt alla håll? (Exempel för att förstå vad jag är ute efter: om vi tillåter homoäktenskap (vilket de flesta partier stödjer), ska vi då även tillåta mångäktenskap?)
Amana, du är 23 år och på vägen från ateist till att bli en som du säger god muslim. Jag är 55 år, gift med med en man och har två vuxna barn samt är aktiv som förtroendevald i Svenska Kyrkan. Det kan vara ett bra utgångsläge att ha på plats när jag nu börjar resonera. Vi har helt olika ingångsvärden i frågan du ställer.
Frihet i samhället - vad är det? Dels så handlar det förstås om att hålla sig inom lagens långa arm som då blir ett mer instrumentellt förhållningssätt. Många av våra lagar är byggda på sociala konventioner som de flesta i Sverige känner till och de allra flesta människor följer också dessa. I Sverige gifter man sig med den man vill utan inblandning från övriga familjen. Det tycker jag är riktigt och bra.
Jag tycker att individen redan idag har väldigt fria val att leva som man vill. Du frågar om homoäktenskap eller rent av om månggifte skulle tillåtas. Jag har svårt att förhålla mig till saken och har i min begreppsvärld tagit in homoäktenskap som en självklarhet. Månggifte och andra modeller ligger lite utanför min begreppsvärd så att säga.
Det man kan fundera över är varför detta överhuvudtaget diskuteras? Man kan faktiskt leva precis hur man vill redan idag, utan att blanda in samhället, eller hur? Många gör det också. Varför det är så viktigt för alla att komma in i formen är min undran.
Äktenskapet har kyrkan monopoliserat som en övergripande form. Därav följer också vissa juridiska praktikaliteter. Att de senare nu kommer att gälla även för de äktenskap som inte består av man/kvinna/barn=kärnfamiljen är väl en del i utvecklingen mot ett friare samhälle för alla att leva som de vill. Men faktum är dock att många gör det redan idag. Men visst finns det konflikter i detta.
Att kyrkan inte lättvindigt vill släppa ifrån sig begreppet äktenskap har jag inga problem med faktiskt. Där finns traditioner som ska respekteras. Det handlar mer om att skapa nya former och symbolhandlingar som kan ligga utanför kyrkans handlingsram och vara lika betydelsefulla för var och en.
Man ska komma ihåg att många par väljer att gifta sig borgerligt och de är lika gifta i juridisk mening. Enligt min uppfattning ska de juridiska fördelarna (arv etc...) gälla utifrån den enskildes vilja. Att barn skyddas måste dock finnas kvar, men för övrigt bör det stå var och en fritt att leva som den vill och därmed också bestämma över sina egna tillgångar och hur de ska fördelas.
Jag skrev tidigare om en man vars partner dog i AIDS. Han fick lämna hus och hem eftersom den dödes familj inte kände till att de under 10-talet år. Till hushållet hörde bostadsrätt, bil, sommarställe och båt. Betydande kapital som han på grund av lagen inte fick tillgång till. Till och med efterlevandepassusen på livförsäkringen ifrågasättes. En katastrof för mannen som stod ensam kvar.
Äktenskapet som den enda formen av samvaro är kanske förlegad. Varför håller man sig kvar i formen? Framförallt varför skapas det inte nya former. Svaret kanske finns i Berger&Luckmans bok om social konstruktionism som alla borde läsa och fundera kring. Det tar tid att förändra.
Om jag får ställa en fråga till nästa person (jag tror att jag är sist i Februaristafetten) så lyder den så här:
Varför måste vi kategorisera allting hela tiden, vi rutar in och delar upp oss i åldrar, i yrken, i religioner, i politisk uppfattning. Vad skulle hända om vi struntade i det och bara såg oss som de små skitar i universum vi trots allt är?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, äktenskap, lagar, frihet, religion, HBT, samhälle, moderaterna, kyrkan, sociala strukturer, juridik, symbolhandling
5 kommentarer:
Camilla - jag håller med dig. Månggifte - det är inte något som ligger i den svenska kulturen precis.
Men håll med om att folk måste få leva som de vill... och de gör det också.
Vad som är mest normalt är intressant - för vem bestämmer vad som är normalt egentligen. Det är mest en konvention att giftermålet handlar om man/kvinna. Den är också min egen men frågan är om maninte ska byta ut ordet normal mot vanligast?
Diskussionen om "normal" är otroligt intressant. Det visar sig att vi alla definierar "normal" med utgångspunkt från oss själva.
Det innebär att för mig är det normalt att vara född svensk, blåögd, medelålders (njaa...?), man, heterosexuell osv. Dessa "normaliteter" delar jag med varierande andel av boende i Sverige.
Jag delar kön med ungefär hälften och ålder med sena fyrtiotalister, födelseland med rätt många.
Jag delar inte sexuella preferenser med Jonas Gardell m fl, ej heller varken kön eller ålder med mina döttrar eller födelseland med vissa av mina grannar.
Så fort någon talar om "normalt" så undrar jag "för vem då?". I den diskussion som ofta följer tar jag upp konkreta "normaliteter" som ovan. De flesta håller då med om att det inte är speciellt normalt för t ex J. Gardell att ha ihop det med en tjej, eller min brunögde lillebror att vara blåögd.
Diskussionen, när det går att ha en diskussion, hamnar då i precis det du skriver: vad som är vanligast.
Det roliga är att då blir infallsvinkeln lite annorlunda. För vem vill att alla andra ska vara exakt som en själv? Vi vill ju vara individer oxå, inte bara kopior.
Så vars och ens totala "normalitet" vill de flesta vara totalt ensamma om!
Nästa person i februaristafetten är http://dromdagbok.blogg.se/
Hej Mary
Du glömde skriva vilket uppdrag du ger nästa bloggare på listan. Du hittar listan i inlägget hos Bloggtidningen där jag berättar om att ditt uppdrag är slutfört.
mvh
Rosemari/Bloggtidningen
Camilla sa...
Att äktenskapet ska könsneutraliseras ser jag också som en självklarhet. Jag har ju inte heller något riktigt begrepp om månggifte men att blanda in det i diskussionen om könsneutrala äktenskap är ju ganska opassande, det har ju inget med varandra att göra, förutom att båda diskussionerna möjligtvis kan föras genom argument från diverse heliga skrifter. Det som är viktigast är väl ändå vad som känns mest okej för majoriteten som lever i samhället, vad som är mest normalt som den frågan Amana svarade på. Ha en trevlig helg!
Skicka en kommentar