I verkligheten diskuteras det om "FBI-verksamhet" eller inte i Sverige. I verkligheten läser vi också om åklagare som blir utsatta för sprängladdningar i sina hem. Om vittnen som inte vågar vittna, om utländska ligor som begår hiskeliga brott, vi läser om organiserad brottslighet. Det är här de "osynliga" poliserna behövs.
Detta utanför alla de vanliga brotten där man rånar pensionärer som kommer från affären med en limpa på rollatorn, där tio killar slår ihjäl en ensam stackare, där kniven kommer fram om rektorn ber någon flytta sin cykel mm. Det är här de synliga poliserna behövs.
Mitt i denna förskräckliga verklighet har jag flytt in i fiktionen och läser med spänning Arne Dahls (Jan Arnald) böcker om a-gruppen. Rikskriminalens speciella enhet som verkar över och tvärs igenom alla organisationsstrukturer. Spännande läsning och kanske att modellen är överförbar till verkligheten? Det är bara påhittat säger en del - ja, kanske det. Men något streck av sanning finns det i det mesta. Det handlar nog mest om distans och perspektiv. När vi ändå talar om böcker med sting i vad gäller brottslighet som inte direkt går att ta på för polisen på torget så är Jens Lapidus Snabba Cash också en intressant historia.
Som bekant så överträffar verkligheten alltid dikten... Man kan lära sig en del av det, ett tips kanske... till den som fattar besluten. Nu är du alldeles för lättsinnigt tycker en del, det här är allvar. Det kan man väl inte annat än hålla med om. Men fiktion kan öppna tankeverksamheten... kanske lättare en tunga promemorior. Läs båda och reflektera.
intressant
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, polis, regeringen, samhälle, moderaterna, deckare, böcker, fiktion
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar