Mona Sahlin gjorde gemensam sak med Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund i december. Ska vi tolka det som att lärare och alla kommunalarbetare har en gemensam agenda tillsammans med socialdemokraterna. Är alla medlemmar i förbunden medvetna och överens om detta? Tycker de i så fall att det är riktigt? Är hela lärarskaran egentligen socialdemokrater? Är det en önskvärd ordning? Vill alla föräldrar ha det så?
Dagens debattartikel handlar om frågor som socialdemokraterna har haft årtionden på sig att fixa till faktiskt. Vettiga anställningsvillkor för sjukvårdspersonal till exempel. Varför låtsas som om det är den borgerliga regeringens fel att det ser ut som det gör nu.
Alla ska ha rätt till en trygg anställning med kollektivavtal. Är det så tryggt numera? Hur tryggt hade Pär Nuder det när han fick läsa i tidningen om att han skulle bytas ut? Fast han hade förstås inte kollektivavtal. Trygga jobb.
Kom igen nu, dagens arbetsmarknad har förändrats, människor flyttar på sig och byter jobb. Det är inte fel på den saken, det ger nya erfarenheter och livskunskap som man kan ha användning för. Det handlar väl mer om att se till att etablissemanget i form av bankkontakter, bostäder och annat inte ska baseras på en fast anställning eller på idén om att stanna på en arbetsplats länge och inte ha några hål i sitt CV för annat än anställningar.
Citatet nedan är det väl ingen normalt kännande människa som ifrågasätter?
"När människors behov är som störst är välfärden som viktigast. Det lilla barnet, den som blivit sjuk eller skröplig på ålderns höst behöver stöd. Varje förslag för att stärka välfärden måste därför inriktas på att brukarna och deras anhöriga är trygga och möts av respekt. "
Det är möjligen metoderna att nå dit som skiljer. Den borgerliga regeringen satsar också på välfärdspolitik. Glöm inte det. Den borgerliga regeringen satsar också på jobbpolitik, glöm inte det. Den borgerliga regeringen satsar på skolan (om än inte helt med mitt godkännande på alla punkter, men vafalls).
Socialdemokraternas idé om att bygga styrka är tydligen att samla organisationerna och göra gemensam sak. Representerar verkligen kommunal alla offentliganställda? Eller gillar alla lärare att lärarförbunden gör gemensam sak med socialdemokraterna? Kommer de fackliga organisationerna att tappa medlemmar på den här taktiken?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, mona sahlin, ylva thörn, moderaterna, regeringen, samhälle, vårdpersonal, kollektivavatal
2 kommentarer:
Hej Mary, jag orkar inte kommentera allt du skriver idag, men skickar en liten länk till Ett Hjärta Rött. Jag tycker hon skriver bra rörande det du citerar från Mona och Ylva:
När människors behov är som störst är välfärden som viktigast.
Det förefaller mig som om den borgerliga metoden lite grann går ut på att "vi ska visa att vi har rätt". Sen får det gå lite hur som helst med de som råkar ut för det. Just nu tänker jag på förslaget till ny sjukförsäkring. Jag minns att flera politiker i regeringen tidigare sagt att går det inte bra får vi rätta till det i efterhand.
Om man gör så tror jag inte det är speciellt roligt att råka ut för att behöva stöd så länge vi har en allians-regering.
Jag har för tillfället i min omgivning kontakt med cancer, stroke och djup depression, inte någon tredagars utbrändhet.
Samtliga av dessa personer, (en under rehabilitering för att kunna jobba). ALLA är väl och proffsigt omhändertagna och imponerade av den vård de får. Jag kan inte låta bli att undra hur det egentligen förhåller sig. I praktiken verkar det fungera bra i alla fall... Men läser man i tidningarna så är det bara svårigheter och elände. Ingen kan komma och säga att det i så fall är något som plötsligt uppstått.
Skicka en kommentar