I och med att man engagerar sig och därtill blir förtroendevald politiker så blir det av någon anledning också fritt fram för andra att kasta sig över och försöka förgöra nämnde person. Det handlar inte alls om sak utan man gör vad man kan för att utsätta vederbörande för allehanda hot och trakasserier.
Det finns anledning att diskutera den här saken - hot och trakasserier mot förtroendevalda. Jag påstår inte nu att det har direkt med Kristina Axén Olins avhopp att göra. Men det är inte mindre intressant att ta upp, för det hör ihop med en politikers livssituation. Det handlar om politikers vardag. Därför lyfter jag frågan här.
Ett aktuellt exempel hur det kan gå över styr är i Vårdförbundets konflikt med sin arbetsgivare. Självklart ligger det i sakens natur att vågorna går höga och samtalstonen kan bli hätsk. Men det handlar inte bara om saken och förhandlingar utan det tar sig andra mer obehagliga uttryck också, som att vissa personer/medlemmar skickar verkligt trista meddelanden via SMS till förhandlingsdelegationens ordförande.
- Vi ses när du e sjuk! Hxa.
- Världens sämsta arbetsgivare.
- Hur kan du bestämma vad vårt jobb är värt.
- Idiot
- Satkärring
Det är inte tolvåringar vi talar om, utan det är alltså vuxna (nåväl) personer som sitter och skickar dessa SMS. Ska politiker behöva stå ut med detta? Är det inte både olämpligt, oansvarigt och obehagligt. Vem vill vara politiker i såna här situationer. Undrar man på att politiker kan få lust att göra andra saker i sitt liv?
"– När en förtroendevald utsätts för hot och våld innebär det en kränkning av demokratiska grunder och det öppna samhället. Därför måste vi göra allt som står i vår makt för att motarbeta sådana tendenser, säger Anders Knape. (SKL)"
Om vårdkonflikten kan man läsa här på SKL hemsida. Där framgår även att man vill se över möjligheten att lagstifta vad gäller hot och trakasserier mot folkvalda. Där finns också en skrivelse till statsrådet Nyamko Sabuni kring problematiken. Det ska fan vara politiker som någon sade - uppenbart är dock att det krävs övermänniskor för att orka. De finns inte, ingen orkar i längden...
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, politkerförakt, vårdförbundet, SKL, politikerhot, trakasserier, alliansen, regeringen, media, moderaterna, demokrati, förtroendevald
2 kommentarer:
De med makt kan göra vilka överträdelser som helst (kolla tex. på sjuksköterskornas dåliga löneutveckling, det är deras överträdelse), medan vi som jobbar i den offentliga vården, och privata vården för den delen, har INGA medel att ta till. Vi vet att Vårdförbundet och Kommunal gullar, och ofta organiserar, våra chefer. Folk har vett och tålamod, men ibland tar det slut.
Jag har också fått spel på min chefs argument och kallat henne för det ena och det andra. Varför ska folk ha en annan inställning till SKLs förhandlare? De måste ta konsekvensen av sitt agerande och de har mer att säga till om än din och min chef…
För mig handlar det om att inte vara ohyfsad, inte mot någon.
Överhuvudtaget att kalla andra för häxa och liknande är så främmande i min värld. Man behöver inte vara överens men det gäller att använda sig av trovärdiga och sakliga argument.
Man kommer ingenstans med att kalla anra häxa och satkärring. Det finns bättre förhandlingstekniker att ta till, absolut. Vuxet resonerande är en modell... exempelvis.
Nu hamnade mitt inlägg om att politiker får stå ut med tillmälen som jag tycker ligger på fel nivå och inte om Vårdförbundets konflikt med SKL. Detvar bara ett exempel. Så den debatten måste nog föras på annat ställe...
Skicka en kommentar