Struntade i, glömde eller kafferast...

Stockholmspolisens länskommunikationscentral är i blåsväder för att en operatör struntade i att genast skicka iväg en polispatrull när en kvinna ringde om mord i grannens trädgård. Två dagar senare kom polisen!

Hepp, det här säger väl bara något om hur svårt det är att ha centrala enheter som ska sköta polisens närvaro på lokala orter. Kan tänka mig att det måste vara oerhört knepigt att avgöra hur allvarligt det är när någon ringer och anmäler brott. Mord kan man kanske tycka att det finns anledning att höja på ögonbrynet för. Men å andra sidan så händer det så himla mycket hela tiden så det kan säkert vara svårt att prioritera. (lite cynisk kanske jag är här). Men att sitta och försöka samordna centralt när det händer så mycket som det ändå gör hela tiden måste vara svårt. Det kan inte handla om att göra enskild person till syndabock, detta är väl snarast en fråga om att rätta upp rutinerna. Kanske ändra på organisationen?

Det finns säkert människor som ringer in falsklarm men visst vore det bra att bli tagen på allvar när man väl ringer, för det sitter ofta långt inne innan man ringer till polisen.

Att försöka få kontakt med den lokala polisen är heller ingen barnlek precis. Har själv försökt få igång "Operation Grannsamverkan" här på min gata. Har ringt polisen två gånger och fått följande svar - "Hon som har hand om´et är inte här", "Kan du komma tillbaka vi har rast nu". Det känns inte särskilt seriöst faktiskt. Trots allt så har det hänt här på gatan att ett gäng gangstrar gått in på grannens tomt och börjat plocka ut deras utemöbler från terassen. Någon såg det och vaktbolaget på orten kunde stoppa det hela. Det finns skäl till att vi som grannar hjälps åt att hålla lite koll åt varandra och polisen uppmuntrar till detta i sina informationskampanjer.

Men vad hjälper det om polisen på orten är helt ointresserad - organisationsproblem, eller kafferast. Vem vet?

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om polis, grannsamverkan, politik, moderaterna