torsdag 1 maj 2008

Det är inget fel på kärnfamiljen...

Alf Svensson vill rädda "kärnfamiljen". Ja, det är behjärtansvärt. Jag lever själv i en kärnfamilj med mamma/pappa/barn och det är helt OK för oss. Men vem har sagt att den hotas av att man utökar begreppet familj att gälla även andra konstellationer.

Det är rent skamligt att vi som vuxna personer inte accepterar att det finns andra ideal än våra egna. Att exempelvis två personer av samma kön vill leva tillsammans med allt vad det innebär av kärlek, symbolik och juridiska fördelar kan inte vara annat än fullständigt självklart i ett modernt samhälle där vi vet att människor är olika. Homosexualitet var klassat som en mental sjukdom fram till 1979-talet, nu vet vi annat och bör ta till oss det. Fördomar är starka men vi måste vara medvetna om att vi har dem och arbeta med dem. Det är väl helt förfärligt att vi inte kan vara lite mer öppna i vår syn på andras sätt att leva.

Om det är själva sexet som är problemet för gammeltänkande, det brukar vara omhöljt av fördomar så att det står härliga till i vissa kretsar och ingen vill nämna det med ord. Jag vill påpeka att det inte är med barnen man har sex i normala familjer. De brukar inte vara med. Det gäller inte bara i kärnfamiljen även om vi på senare tid sett den ena avarten efter den andra i den vägen också i Österrike, i Sverige och en hel del andra ställen. Här kan man snacka om avvikande beteende. Det är med trygga och lyckliga vuxna barn ska växa upp, det har ingenting med om det är en mamma/pappa/barnrelation att göra. Det kan se ut på många olika sätt. Kärnfamiljen är inte på något sätt i sig självt en garanti för detta.

Det finns anledning att fundera över begreppet familj. På vissa håll i världen lever man i "huset", de som bor där är en familj. På andra håll räknar man familjen som modern och barnet. Socialantropologer har studerat fenomenet familj och det ser verkligen inte ut som om mamma/pappa/barnfamiljen är den enda rådande modellen. Det måste finnas utrymme för olika modeller.

Läs boken Collier J, Rosaldom M.Z, Yanagisako, Is There a Family? Författarna är professorer i socialantropologi och har studerat familjefrågan på många olika håll. Det är väldigt intressant läsning som kan bredda perspektiven. Det finns många sätt att se på saker, säkerligen fins det många kristdemokrater som också har en vidare syn än den att det bara är den traditionella kärnfamiljen som ska ha ett berättigande. Det är bara att konstatera att världen kan betraktas ur många vinklar.

(DN)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Kristdemokraterna Alf Svensson och Mikael Oscarsson försöker låtsas som att de brittiska socialdemokraterna har samma familjesyn som de själva. De hänvisar till att statsminister Fredrik Reinfeldt bör inspirerars av labours familjepolitik. Så här skriver de:

"Labourregeringen har insett att nästan allt en regering beslutar om har inverkan på familjerna. Regeringsbeslut kan främja, försumma eller till och med förstöra för familjer. Därför måste alla beslut den brittiska regeringen tar numera konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas."

Sant är att labour talar mer positivt om familjen än socialdemokraterna i Sverige. Men labour har också de senaste åren infört möjlighet för homopar att adoptera (och i Storbritannien är det många barn som adopteras inom landet så beslutet har fått effekt i praktiken) och i år har regeringen lämnat ett förslag att göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Alltså de två reformer som kristdemokraterna i Sverige säger vara ett hot mot familjen.

Men trots att Labour gör noggranna konsekvensbeskrivningar inför sina familjepolitiska beslut, det erkänner ju själv Alf Svensson och Mikael Oscarsson, så har deras beslut blivit att homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor är väl förenligt med barnens bästa och en familjevänlig politik.

Det är nog fler än Reinfeldt som bör inspireras av labours familjepolitik.

Bengt Held
Liberal