Det är bra att Mikael Odenberg ger sig in i debatten (kanske att du saknat den), men det är synd om det nu börjar handla om pajkastning. Jag vill ha en vuxen diskussion här, det här är en allvarlig fråga som driver över partigränserna och det känns inte bra om det börjar handla om vem som är mest dum i huvudet..
Fick en kommentar till mitt förra inlägg som är intressant? Är det så här? Mikael Odenberg eller annan moderat med punch och pondus får gärna svara på den. Frågorna är konkreta och det är konkreta svar som behövs nu. Johan T kommenterade som följer:
Så här skrev för övrigt den förre rikspolischefen,...
"Så här skrev för övrigt den förre rikspolischefen, Stefan Strömberg, på Brännpunkt i fjol:
Lagrådsremissen tar inte hänsyn till behovet av skydd för medborgarnas integritet.
Omfattningen av avlyssningsverksamheten ska enligt förslaget bestämmas utan någon som helst förhandsprövning och först i efterhand granskas av den nämnd som har insyn i försvarsunderrättelseverksamhet.
En sådan ordning står, såvitt jag kan förstå, i strid mot det grundlagsskydd som gäller för varje medborgare mot hemligavlyssning.
Strömberg fortsätter:
Lagrådsremissen innebär att försvarsunderrättelseverksamhetens begränsning till militära hot slopas och ersätts med en rätt att arbeta med alla yttre hot mot landet.
Det är märkligt, eftersom det inte finns något behov av att den militära underrättelsetjänsten ska samla in information som gäller exempelvis grov organiserad brottslighet eller flyktingsströmmar, för att nu ta två exempel som nämns i lagrådsremissen.
Är det så konstigt att man blir fundersam på vad som pågår? Det måste varje tänkande person bli. Denna fråga parallellt med fildelarjakten där man använder upphovsrätten som skrämsel/skuldfaktor är obehagliga markeringar för en uppluckring mot ett kontrollsamhälle som i alla fall inte jag vill ha, oavsett vem som sitter vid makten.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, odenberg, FRA, avlyssning, signalspaning, personlig integritet, regeringen, piratpartiet
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
6 kommentarer:
Jag behöver hjälp med att vända en opinion.
Det finns väldigt många som resonerar likt 'detta berör inte mig, jag har rent mjöl i påsen', 'De får gärna lyssna på min telefon, så länge jag slipper bli sprängd av en massa bomber.'
Jag efterlyser enkla, tydliga argument som biter på det resonemanget, så att fler förstår vidden av FRA-förslaget.
I brist på bättre plats, så gör jag oblygt reklam för min egen site: Skriv argumenten här: http://leiph.se/sidan2/node/3
Jag har full respekt för do'm som ogillar och bekämpar lagförslaget. Men jag stöter ibland på motargument som jag anser vara intellektuellt undermåliga. Och då har jag vanan (eller möjligen ovanan) att kalla en spade för en spade. Det anser jag inte vara pajkastning.
Det finns urgamla skyttegravar och revirstrider mellan försvarssfären och den polisiära sfären. Strömbergs Brännpunkt måste ses mot den bakgrunden.
Polisen beivrar brott, jagar enskilda och försöker att lagföra individer. Därför har vi ett regelverk som ska förhindra att oskyldigas integritet träds förnär, t ex reglerna om att avlyssning ska godkännas i förväg av en domstol. Men försvarsunderrättelseverksamheten med signalspaningen jagar inte individer. Den riktar sig inte ens mot svenska medborgare utan mot utlandet. Och inte heller där syftar verksamheten till att dra skurkar inför skranket utan till att kartlägga utländska mönster, företeelser och samband. Därför är och måste reglerna vara annorlunda.
Förändringen från "yttre militära hot" till "yttre hot" är inte heller konstig. Den speglar bara hur mångfacetterad den säkerhetspolitiska hotbilden har blivit i dagens värld.
Såväl "traditionella" krig som internationell terrorism har numera både en militär och civil sida. Och hur ska man se på ett IT-angrepp? Är det väpnat d.v.s. militärt? Hur ska vi betrakta en medveten spridning av biologisk smitta? Är det ett väpnat angrepp?
Redan av de offentliga årsredovisningarna kan du utläsa att polisen vill se Säpo som ett underrättelseväsende snarare än som en polisiär organisation. Och då blir man naturligen negativ därför att man känner sitt revir hotat.
PS Detta blir mitt enda och sista inlägg här i denna fråga. Jag har ju ett jobb att sköta och hinner inte surfa runt. Därför kommer jag fortsättningsvis att begränsa mina ev. kommentarer till (c)-riksdagsledamoten Staffan Danielssons blogg. DS
Tack för inlägget. Nu menade jag väl inte precis att det var just du Mikael som kastade pajer utan mer att det i såna här diskussioner lätt hamnar i "sa du - sa jag"-läge. Det är upp till betraktaren sedan att väga pro och contra det som sägs.
Jag är glad för att du talar utifrån från din vinkel. Att surfa runt är ett bra sätt att skaffa sig en omvärldsbild så ha inte dåligt samvete för det. Men nu är du inte längre Försvarsminister (tyvärr) så den här frågan kanske inte ligger överst på din lista.
Personligen är jag rädd för kollektiv avlyssning eftersom tolkningar av det man hör allid ligger i betraktarens/lyssnarens öra och eftersom det är lättare att öppna en kran än att stänga av den när packningen pajat.
Hur som helst - thanks for input.
Även om det föreligger revirstrider mellan försvaret och polisväsendet, så hänvisar Strömberg uttryckligen till grundlagens skydd mot hemlig avlyssning av medborgarna. Jag har aldrig haft anställning inom polisen, så jag känner mig inte berörd av den där revirstriden. Däremot citerar jag gärna Strömberg, och gör hans argument till mitt eget: "En sådan ordning står, såvitt jag kan förstå, i strid mot det grundlagsskydd som gäller för varje medborgare mot hemlig avlyssning."
Blir det lättare att bemöta argumentet nu, när jag sätter mitt namn under det? All offentlig verksamhet i Sverige är underställd rikets grundlagar, så även underrättelsetjänsten. Det är riktigt att underrättelsetjänsten har ett annat syfte än polisen, och att vi har olika bestämmelser i lag för de båda verksamheterna. Vi har dock inte olika grundlagar; regeringsformen omfattar såväl totalförsvaret som rättsväsendet.
Att den som först gör denna invändning är före detta rikspolischef borde inte föranleda att argumentet avfärdas med att det bara skulle gälla polisen. Själv är jag universitetsanställd; innebär det att samma invändning är färgad av sekretessreglerna inom högskolan när jag framför den? Jag försöker själv att kommentera andras argument och yttranden utifrån deras sakinnebörd, inte utifrån vad den som yttrar dem har för ålder, yrke eller arbetsgivare (dessa saker kan vara relevanta i vissa fall, men för det mesta anser jag det vara detsamma som ett personangrepp).
Så, frågan kvarstår: Varför skall underrättelsetjänsten få lov att avlyssna hela svenska folket när de kommunicerar via de kablar som de själva har betalat för att teleoperatörerna skall lägga ut? Om jag vill att försvarsdepartementet skall veta vad jag har på hjärtat, då skriver jag ett brev till departementet om saken. Om jag inte vill det, men försvarsdepartementet olovandes plockar fram stetoskopet för att lyssna på mitt hjärta ändå, då blir jag lindrigt talat en smula putt, särskilt som jag själv får betala för undersökningen, även om försvarsdepartementet finner att den var ointressant för dem och därför kastar bort resultatet.
MOD: Det är inte väpnat eller inte väpnat som avgör om ett angrepp är militärt, och det borde någon med ditt CV känna till.
Militärt är det när en organiserad militär styrka, dvs en nation, angriper. Terrorism, eller om jag skjuter grannen, är ett polisiärt ärende. Skalan spelar ingen roll, det handlar om vem som utför det.
Intressant är också att de exempel du anger (IT-angrepp och biologisk smitta) inte har använts av terrorister. Det fruktade mjältbrandsviruset i USA visade ju sig så småningom komma från deras egna labb.
Återigen (har sagt samma sak på rosettasten.com), terrorism förekommer inte i Sverige. Vi har haft en enda terroristaktion på svensk mark det senaste århundradet, Bulltoftakapningen, vilken avlöpte odramatiskt och utan skador på person eller sak.
Utöver det så har det varit ett par angrepp mot ambassader, men de är inte svensk mark och vi har inte någon större skyldighet att skydda dem än vad vi skyddar våra egna myndighetsbyggnader. Dessa angrepp har dessutom inte varit riktade mot oss.
Lägg till detta sveriges uttalade neutralitetsprincip. Vi kan inte ta sida i konflikter, även om sidorna beskyller varandra för terrorism.
När man säger att bara trafik mot utlandet ska avlyssnas så kan jag som exempel nämna att jag spårade vilken väg trafiken mellan min huvuddator och min webserver tar. De ligger på två olika internetanslutningar, båda internetleverantörerna är svenska, maskinerna står fem meter från varandra i samma rum, ändå tog signalen "genvägen" över Norge och Spanien.
Hoppas FRA har gott om disk, för jag kommer att bolla mycket slumpdata mellan de två maskinerna, tillräckligt mycket för att lagringen med dagens teknik skulle kosta tiotusentals kronor per år.
Här vill jag gärna inflika med lite påfyllnad till vad Anders Troberg skrev. När man påpekar hur slumpmässig väg ett meddelande på Internet tar, så möts man ofta av argumentet att andra länder analysrerar ens meddelande (vilket nog inte alltid är sant). För det första är det som argument rent logiskt fel, att det på grund av detta inte skulle spela någon roll att även svenska myndigheter rotar i folks privata angelägenheter. Två fel gör ju inte rätt. Använder man andras dåraktighet för att själv bete sig dåraktigt, så är inte det att att göra rätt, det är att själv göra sig till dåre. När en fotgängare beter sig illa i trafiken så ger det inte mig rätt att köra på fotgängaren med bilen. För det andra så lever vi inte under de andra regimerna. Det är betydligt värre om de svenska regimen rotar i vad för sorts information vi tar emot (eller skickar), för den har makten att skada oss mycket allvarligt. Det är just precis på grund av detta förhållande som de grundläggande fri- och rättigheterna har kommit till (där rätten till privat kommunikation och meningsutbyte ingår), att skydda den enskilde från den regim denne lever under. De har defenitivt inte tillkommit för att skydda stater från folk.
Vilken information vi tar emot är något som många glömmer många bort, att det inte bara handlar om vad man sänder ut. Det kan många gånger vara betydligt allvarligare om någon sitter och registrerar vad man tar emot, än vad man sänder. Tänk på alla de gånger du söker efter något du läst nån gång och alla de irrelavanta sidor du surfar in på bara för att konstatera att det inte var rätt sida. Övervakaren kan inte se att du konstataterade att det var fel, övervakaren ser bara att du efterfrågade, och tog emot sidan innehållandes (välj ditt gift). Så surfa inte fel, det kan användas emot dig om regimen får för sig att de inte gillar dig.
En annan sak många också glömmer bort när det talas om "elektronisk kommunikation" är att det i precis lika hög grad gäller både den vanliga telefonen och mobiltelefonen. Det handlar inte "bara" om det där abstrakta Internet.
//steelneck
Skicka en kommentar