En allianskraftsamling är väldigt positiv för oss som har sympatierna i något av de partierna, de har verkligen genomfört en hel del men synts tillsammans ganska lite egentligen. Nu har de mer än någonsin att komma med och kan visa på resultat av sin regeringsduglighet, det borde ge dem självförtroende att ta ut svängarna lite grann och bjuda på de olikheter som finns också.
Partisekreterarna tillstår dock att det har varit lite problem med att få ut budskapen och att man släppt över tolkningsföreträdet till andra, det måste man hålla med om. För nog haltar logiken mellan varven och målet är ofta öppet för motståndarlaget. Särskilt gäller det de fall där man kan dra igång folks känslor och regeringen kallas ibland hjärtlös. Men partisekreterarna slår tillbaka och frågar om inte rättvisa är att alla ska lära sig något i plugget till exempel,att den som annars har svårt att få jobb ska få det genom rehabilitering och slipper förbli sjukskrivna som kanske inte är nödvändigt. Det är att visa hjärta menar man.
Det har tidigare påpekats, inte minst av Per Schlingmann att den som behöver hjälp ska få det. Men det ska vara rätt sorts hjälp. Att vara sjukskriven ska inte vara ett självändamål utan en möjlighet när det behövs. Det diskuteras som om ättestupan är nära och visst blir det knasigt, obehagligt och kanske hjärtlöst när man bara beskriver ett perspektiv på saken och det som oppositionen alltid tar fäste i - att regeringen riggar ner hela välfärden. Det finns olika sätt att göra saker på, det måste man komma ihåg.
Ett sådant där självmålsproblem är det utrymme som principen att man måste söka jobb på annan ort har fått i media. Exempel i många tidningar varit att en stackars tvåbarnsmamma från Luleå blivit uppmanad av arbetsförmedlingen att söka ett deltidsjobb i Malmö. Här har politikerna framhärdat att man ska söka jobb på annan ort för att det högre målet med en rörlig arbetsmarknad ska uppnås. Dock har man inte förklarat att man förstår att det kan bli knäppt och att det kan bli fel i praktiken. Det finns alltid undantag från alla regler. Det är den pedagogiska delen av det hela som man missat vilket också partisekreterana själva nämnde.
Det finns ju alltid personer som följer reglerna, många av dem jobbar på arbetsförmedlingen. De stoppar in lite uppgifter i "datan" och vips kommer det ut en rekommendation. Att den inte passar ihop med verkligheten har ingen betydelse för en riktig tjänsteman - de har ju sina regler som gäller för alla.
Trösten för kvinnan som blir uppmanad och hotad med de otroligt otrevliga skrivningar som arbetsförmedlingen skickat hem, kan ju vara att ingen arbetsgivare i Malmö anställer en person på halvtid som är tvåbarnsmamma i Luleå. Det går bort i arbetsgivarnas värld, de vill ha anställda som kommer till jobbet regelbundet och tror nog inte på den typen av pendlignsavstånd. Pendling mellan Malmö och Luleå är inte något som lockar en arbetsgivare, särskilt inte på en förskola. Söka kan man ju alltid göra, men chansen att få just det jobbet är nog inte så stor.
Jag tycker att regeringen har glömt bort hur företagarna agerar och vad de tycker i den här diskussionen och hur de tänker när de anställer någon. Förmodligen så har det abstrakta tänkandet tagit över och praktiken, det konkreta glömts bort. Det kan vara ett framtidstips, en smart pedagogisk vinkel rent av, att bli mer konkret och dra ut tråden och se hur det ser ut från båda hållen...
Vill alliansen bli riktigt populär bland unga människor och oss andra som hänger med i svängarna och tekniken så vore det fint med ett rejält ställningstagande emot fildelnings- och avlyssningsdårarnas pågående galenskaper. Hint, hint...
(SvD)
Bloggare och skribenter har skrivit om vad som egentligen sades på dagens möte, jag tog mig friheten att dra ut lite egna växlar på det hela med hopp om att någon lyssnar. Man vet ju aldrig.
(Intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, partisekreterare, schlingmann, alliansen, moderaterna, regeringen, almedalen, pedagogik. samhälle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar