Socialdemokareterna tycks driva gäck med arbetsmarknadsministern genom att interpellera hela tiden och han måste svara. Det verkar dessutom vara så att frågorna är likartade varje gång. Misstankar finns om att socialdemokraterna försöker störa honom i arbetet, nu hinner han inte riktigt med det andra, vare sig jobbet eller familjelivet menar han.
Interpellationer är en del av arbetet och att besvara dem likaså, man kommer inte ifrån det som statsråd, tyvärr. Kanske att man till och med ska se det som en möjlighet att marknadsföra den egna politiken? Så om det är en kampanj från (s)-sidan, låt det bli en kommunikativ motkampanj i stället för att se det som något negativt. Här finns världens chans att ta ut en ny riktning och använda detta jobbiga till något bra i stället. Att det är besvärligt kan man förstå när man ser antalet interpellationer som ställts, men vem har sagt att det ska vara lätt att vara minister å andra sidan. Det finns väl fler som kan sköta arbetet på departementet medan ministern är ute och ger svaren till den som frågar. Så heja på här. Man måste vara lite praktisk i politiken.
Låt mig ge ett kommunikativt tips i all ödmjukget, om frågorna är ungefär de samma i interpellationerna så kanske man kan fundera lite över innehållet i dem och agera på ett annat sätt än att besvara dem en och en. Exempelvis se till att de besvaras och kommuniceras i förväg på bred front så att svaren blir kända för en större publik. Då finns det snart inga frågor att ställa eftersom svaren redan är givna. Enkelt eller hur? Gå i förväg helt enkelt. Ni vet den där liknelsen med badkarskedjan, en sån där som består av en massa små kulor - tar man tag i den och drar så följer kedjan med och är rak. Försöker man puffa den framför sig så samlas alla delarna i en klump. Nu gäller det att ta tag i kedjan och dra...
Sen kan man undra lite över socialdemokraternas beteende, det verkar vara ren mobbning och socialdemokraterna själva ser det som viktigt att visa hur högt de värderar arbetet som det viktigaste i livet. Vilken bullshit - de borde istället tala om vad de vill i stället för att tala om allt som är fel. Gnällspikar... Att höja bidragen är ingen lösning på arbetsmarknadens problem - det handlar snarare om en attitydförändring på bred bas och det är väl precis vad som pågår just nu. Det var inte så mycket som var bättre förr, möjligen nivån på bidragen man kan få.
När trollen väl kommer ut ur hörnen är de ljusskygga som det brukar heta. Någon kommunikationsstrateg finns det väl i ministerns närhet? Upp med frågorna på bordet bara och besvara dem. Att stå upp för det man tror på vinner i längden och ger trovärdighet. Att bara gnälla som (s)-sidan gör är däremot bara trist, även om det tillhör oppositionsrollen. Det hörs på namnet. Men man får inte låta (s)-gnällandet få tolkningsföreträde. Nej aldrig.
(Intressant)
(Aftonbladet)
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, littorin, arbetsmarknaden, socialdemokraterna, interpellationer, riksdagen, regeringen, samhälle, oppositionen, kommunikation, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
6 kommentarer:
Som jag tidigare påpekat så är det ur en realistisk men tyvärr många gånger inte gångbar realitet beroende på ledning i landet där det ju borde vara det spekulativa skeendet som är den fiktiva handlingen närmast beroende på de ordinära förehavanden av den enskilde individens tillvägagångssätt i förhållande till det subjektiva ämnet som debatteras med en viss ironi angående förutfattade handlingar där tolkningen av ämnet som det primära första mål det nu borde vara är en ren hypotes angående förhållandet till individen och dess omgivning.Huruvida detta sedan är gångbart i ren praktisk hantering är ju upp till samhället och dess roll som en enhet med samtliga inblandade för att lyckas nå ett gemensamt mål utan att försaka den person som utgör en grund för detta kollektiva ansvar som var och en har för att individen ska känna en samhörighet med resterande delar av ett fungerande slutmål där dessa samtliga inblandade i dessa fattade beslut som den del av detta samhälle de nu är utan att bli åsidosatta av en manipulativ Alliansregering med tydligen redan fastställda slutmål att dominera,söndra samt särskilja dessa människor i sina dagliga göromål är av yttersta vikt för att kunna genomföra detta viktiga slutmål för ett expanderande och framgångsrikt välbefinnande för denna enskilda individ bortsett från att alltid envisas med att greppa i den del av toalett papperet som dessa Allians medlemmar själva nyss torkat sig i röven med och nu försöker saluföra som Sveriges enda undermedel.
Enkelt sammanfattat.Tar man Alliansen i hand är undergången alltid närma.
Pelle
Vilken Strindbergsmening, wow...
Själv håller jag alliansen bakom ryggen och tänker fortsätta med det.
Men frågerna till Sven Otto Littorin skulle nog bli mindre om hela regeringen sa samma sak. Men som det är nu säger Maud Olofsson att frågan om att ändra i den svenska modellen diskuteras i regeringen medan Stadministern sa igår att frågan om Svenska koletivavtal inte var så viktigt. Och Sven Otto Littorin säger att Svenska modellen ska inte röras...Så vad gäller?
Svaret måste ju finnas innan hösten och underteknandet av fördraget.
"- Han har bäddat för det här och det är märkligt att han gnäller, säger Österberg."
Genom att vinna valet eller?
Det är svårt att göra förändringar i ett skadat land om man varje minut måste försvara varje lite ändring. Är det så konstigt att ett land måste förändras för att överleva? Känns som att det är så det funkar överallt, vi måste ändras med världen! Så det är dags att låta Alliansen få jobba, istället för att sabbotera.
Hej!
Socialdemokraterna försöker nu måla upp en bild att jag duckar i debatter, att jag inte ställer upp på att möta oppositionen. Det är en grovt felaktig bild.
Sedan tillträdet 6 oktober 2006 har jag ställt upp på snart 4 000 intervjuer och mediekommentarer och stått i riksdagens talarstol i mer än 60 timmar i 178 interpellationsdebatter - i många fall exakt likalydande frågor med bara veckor emellan.
De senaste två åren har jag fått fler interpellationer än något annat statsråd under de senaste sex åren. Jag har också ställt upp i nästan alla ärendedebatter i mina frågor, i samtliga aktuella och särskilda debatter och i alla budgetdebatter i mina frågor riksdagen.
Riksdagens kontrollmakt är grundlagsskyddad och en väsentlig och omistlig del av det svenska politiska systemet. Jag gillar dessutom debatterna; det ger mig ypperliga tillfällen att kontrastera Alliansens lyckade jobbpolitik mot socialdemokraternas frustration över att ha förlorat makten och deras obefintliga jobbstrategi.
Men för socialdemokraterna räcker inte det. Jag ska därtill ställa upp i alla mediedebatter som de kräver att jag ska ställa upp i. Jag gör gärna det - i den mån det är förenligt med mitt arbete och livet i övrigt. Har inte jag haft möjlighet, har andra alliansföreträdare ställt upp i mitt ställe; riksdagsledamöter och andra statsråd.
Vad är det som är fel på att ha politiska debatter i Sveriges Riksdag? Vad är det som gör att de nära 4 000 minuter jag hittills mött oppositionen i debatter i riksdagen inte duger?
Genom sin interpellationskampanj mot mig undergräver socialdemokraterna både interpellationsinstrumentets viktiga funktion som del av riksdagens kontrollmakt liksom riksdagens ställning som primärforum för politiska debatter i det svenska samhället.
Sven Otto Littorin
arbetsmarknadsminister
Det är ingen ände på socialdemokraternas sabotagekampanj, man gör KU till spektakel och man missbrukar interpellationerna och som opposition är man nästan en samhällsfara.
Efter 2010 kommer de här missförhållandena att rättas till, KU blir åter ett seriöst granskande utskott, riksdagsfrågorna blir allvarligt menade och framför allt blir det hög klass påoppositionen.
/karl e
Skicka en kommentar