Svenska Dagbladet skriver om drevet mot Fredrik Federley. Det är helt fruktansvärt och jag tar verkligen avstånd från detta. Killen gjorde vad han kunde. Det gjorde de andra som var emot och ville rösta NEJ för FRA-lagen också. Det är jag helt övertygad om. Men de befann sig i ett sammanhang där det inte var helt enkelt att stå på sig. De är absolut inte fega för det. De försökte men de vann inte. Ska man spöa den som ligger ner? Nej jag tycker inte det.
Det är bara när man står bredvid som man tror att allt är lätt och avkräver andra ansvar som man säkerligen inte själv skulle ta om man befann sig i situationen. Visst kan man vara förbaskad över att det gick som det gick. Visst kan man vara tveksam till sitt parti som drev igenom det hela. Men att därför ge sig på enskilda personer är inte riktigt rätt skruvat ändå. I känslosvallet har mycket uttalats. En hel del borde kanske inte sagts.
Jag tror att det hela gick överstyr helt enkelt. Detgår inte riktigt att peka ut enskilda i en sån här process. Vill i alla fall skick mitt stöd och beundran till er alla som försökte. Karl, Annie, Fredrik F m fl... Hela det här spektaklet har förmodligen lärt oss alla någonting. Regeringen, riksdagen, bloggosfären, media. Nästa gång det händer något liknande blir det förhoppningsvis en mer sansad debatt och mer respekt olika sidor emellan. Man kan ju alltid hoppas.
En spaningslag är väl OK, men massavlyssningen är det inte. Det är det senare vi protesterar emot - allihopa.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, taktik, mobbning, FRA. riksdagen, regeringen, gruppdynamik, groupthink
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
13 kommentarer:
Mary, jag vet inte vad som gör mig mest förbannad i hela denna historien. Partipamparnas förakt för allt vad demokrati heter, Federley o Co's ynkliga feghet eller din och andras totala avsaknad av ansvarsutkrävande.
Begriper du då inte att det är just därför att det svenska folket INTE utkräver personligt ansvar i dessa lägen som folkviljan kan köras över som den gjordes?
Du skriver att Federley gjorde vad han kunde. Jag kan bara inte fatta hur man kan skriva nåt sånt! Det är ett helt ofattbart uttalande. Exakt EN sak krävdes av de riksdagsledamöter som var emot förslaget: att trycka på nejknappen. Exakt EN ledamöt klarade av detta: Camilla Lindberg. Övriga föredrog att snacka en massa dynga innan omröstningen för att sedan sätta sin fortsatta partikarriär framföär sin övertygesle. Agerar man så är man inte ett offerer för omständigheterna utan en ynkrygg.
För övrigt anser jag det inte vara ett personangrepp att kalla Federley ynkrygg utan en objektiv bedömning.
Jag ursäktar inget. Men jag ser det hela ur ett vidare eller i alla fall annat perspektiv. Med lite kunskaper om hur det kan gå till i olika grupprocesser så kan man se och förstå vad som hände. Det är att förenkla att slå på enskilda. Detta handlar om ett sammanhang.
Jg tänker inte på något sätt sluta slåss för att den här lagen ska bli uppriven, det ska du veta. Men fastna i det som hänt tänker jag inte göra.
Jag tror faktiskt att vi för sakens skull kan ha glädje av både Annie, Fredrik och Karl nu. De har lärt sig hur det går tilli Riksdagen. Kommer riksdagsledamöter i framtiden att acceptera denna behandling. Jag är inte helt säker på det.
Jag kan också en hel del om gruppdynamik och har kunnat konstatera att det finns två typer av människor i grupper. De som satta under press alltid faller undan eftersom de inte klarar av att sticka ut och de som satta under press snarast stärks i sin uppfattning. Det är extremt tragiskt att vårt politiska system tämligen konsekvent verkar vaska fram den första typen till de högsta befattningarna. Jo det finns en tredje typ också. De som inte har ett behov av att spela pajas och synas utan håller tyst innan (och därmed undgår påtryckningar och övertalningsförsök) för att sedan ändå gör precis som de vill. Jag behöver inte upprepa hennes namn...
Jag tror dessutom att du har fel i din förhoppning om att de inte ska finna sig i detta en gång till. Har du blivit förnedrad en gång, svalt stoltheten och gått vidare så lär du dig att klara av det. Det är så alla auktoritära system alltid har byggts. Man får svälja både en och två gånger för att gå emot sina ideal första gången, men det blir allt lättare. Snart har man glömt att man alls hade några ideal, särskilt som belöningarna i form av högre positioner inom systemet brukar bli allt tydligare. Så funkar det i diktaturer, så funkar det i lynchmobben, så funkar det i mobbargänget på skolgårdan och så funkar det tydligen i riksdagen.
"De är absolut inte fega för det."
Jag vet inte vad du menar med "feg" men enligt det gängse språkbruket är man feg om man är ovillig att utsätta sig för risker eller obehagligheter. Federley och en del andra röstade uppenbarligen nej för att de inte ville riskera obehagliga reaktioner och repressalier från partiet och partikamrater efteråt, och i slutändan riskera sin partikarriär och lön. Alltså kan de enligt denna definition betecknas ha varit fega vid rösttillfället.
"Killen gjorde vad han kunde"
Håller med. Han handlade utifrån sina prioriteringar och det svenska folket hade lägre prioritet.
"Det är bara när man står bredvid som man tror att allt är lätt och avkräver andra ansvar som man säkerligen inte själv skulle ta om man befann sig i situationen."
Många människor, möjligen även jag även om jag föredrar att inte tro det, skulle kanske handlat som Federley, Annie och övriga nej-sägare men ja-röstare, men detta är absolut ingen ursäkt om man har som jobb att representare sina väljare.
"Det går inte riktigt att peka ut enskilda i en sån här process.
Det är i just den här processen som man kan peka ut enskilda anser jag. Ett tryck på nej-knappen från dessa tvivlare hade skonat det svenska folket från dolkstöten.
Att utsätta de ansvariga för förolämpningar, varav en del mycket grova, tror jag är en naturlig reaktion i det här speciella fallet. De trampade på ett grundläggande behov hos varje normal människa trots alla civiliserade argument och vädjanden; och när detta händer reagerar alla utom de mest kultiverade, naiva, likgiltiga eller räddhågade av oss på ett sätt som vi nu ser. Jag klandrar absolut ingen för detta så länge man håller sig till ord. Själv känner jag ständigt lust att skrika, vilket är mycket ovanligt. Jag trodde behovet skulle gå över efter några dagar sedan jag fick höra resultatet av röstningen - men icke. Att det skulle hända i Sverige är för mig fortfarande ofattbart.
"En spaningslag är väl OK, men massavlyssningen är det inte. Det är det senare vi protesterar emot - allihopa."
Det är ju makthavare som beslutar om det, så det är ju de som måste utsättas för påtryckningar och reaktioner. Förnuftiga argument och vädjanden före beslutet hjälpte som sagt inte, så nu är det urdjuret i oss som råder även om det kanske efter en viss gräns inte längre är konstruktivt.
Jag är inte fördömande för att folk misslyckas, inte består provet, blir lurade eller visar svaghet på andra sätt. Sådant händer, man blir sorgsen när det händer just när segern är inom räckhpll. Men det går att komma igen.
Vad det handlar om för min del är att federley nu låtsas som att han alltid velat förlora, alltid velat ha just detta utfall. Vilket är helt orimligt med tanke på hans skärrade tillstånd vid debatten.
OK,är han mogen nog att efter att ha tänkt igenom saken säga: "Det här gick inte så bra, nu får vi försöka reparera det hela." Då kunde jag lämna honom åt sitt öde, även om det kanske inte är han som ska företräda den liberala centerfalangen i riksdagen nästa period. HAn kan gott skaffa sig lite erfarenhet först och återkomma vid 45-50.
Själv är jag rätt mycket för det där med mognad... Men det beror väl på att jag passerat ett antal minor i mina dagar och slagit pannan blodig och försökt gå rakt genom berg...
Det har danat kan jag lova.
Men jag tycker ändå inte att det är rätt atthoppa på andra som är förvirrade och gör så gott de kan.
Vill hålla med om vad POPULISTEN sade i sitt tidigare inlägg
"... två typer av människor i grupper. De som satta under press alltid faller undan eftersom de inte klarar av att sticka ut och de som satta under press snarast stärks i sin uppfattning"
Federley, som var framröstad för att vara en "bra soldat" i liberala frågor föll undan och visade strupen. Nu sker det en förskjutning av debatten, där Federley tar på sig offerkoftan och ledarskribenter som Patrick Krassen försöker skylla det inträffade på antisemiter och kommunister. Synd att du går på det Mary.
anonym - jag går verkligen inte på det där snacket.
jag lovar dig att jag inte tänker låta sakdebatten ramla ut i någon slags diskussion kring hur personer agerar. det är därför jag inte tycker att de enskilda vare sig ska hoppas på (för att jag är en snäll typ) eller få för stort utrymme så att det börjar handla om dem och vad de gjort i stället för om saken. Den djäkla lagen,,,
Så tro mig jag är inte helt oslipad...
Mary, det är förstås bra att du inte ger upp kampen mot lagen. Skulle du eller någon annan kunna vrida lagstiftningsklockan tillbaka så har ni min eviga tacksamhet.
Jag antar att vi helt enkelt tar olika strider. Du fortsätter slåss i sakfrågan medan jag och andra andra istället tar kampen mot de som stiftade den. Man måste ju välja sina strider.
Appropå något helt annat så såg jag nu att du länkar till min blogg på din bloggrulle. Mitt i all frustration över FRA så blev jag i alla fall glad över detta lilla tecken på uppskattning. Däremot har det kommit in ett http för mycket i adressen så länken fungerar inte.
Inte vet jag vad man kan göra. Men sluta försöka går ju bara inte. Den här lagen vill vi inte ha.
Hoppsan ska fixa till det där med http:// - det går undan i bland ;-)
Det är ju inte så att Fredrik Federley har svikit oss och alla andra är bra. Faktum är att alla liberaler i riksdagen utom Camilla Lindberg och möjligen Birgitta Ohlsson har svikit.
Att hänga ut enskilda personer för ingenting framåt, precis som du säker Mary. Vad vi bör göra är att hänga ut fp och c (som vi trodde var liberala). Och m (som drev igenom det här). Och s (som hittade på eländet från början).
Bah. Borgarna genomdrev första steget till att avskaffa vår frihet, låt vara ett bodströmförslag i grunden. Federley och Johansson har jobbat ihop det de får. Synd bara att überhycklaren Malm inte drabbas hårdare.
Jag misstänker att du Mary, inte öppnade limpsaxen särskilt ofta när drevet gick mot Anna Sjödin. Det är nog för att du tycker att Federley har söta smilgropar som du skriver det här. Känns inte äkta. Alls.
Jag bloggade inte när drevet gick mot Anna Sjödin. Men att vara full på krogen när man är officiell person är inte så smart.
Moderaterna har egna exempel.
Drevet gillade jag inte överhuvudtaget. Oavsett vem det gäller. Inte när det börjar handla om det personliga, möjligen handlingen.
Vi är alla små skitar i universum som bekant.
Skicka en kommentar