onsdag 25 juni 2008

Går inte beslut att riva upp...

Läser en intervju med statsministern där han menar att FRA-debatten grundar sig på ett missförstånd. Det handlar inte om att lyssna av alla säger han. Det handlar inte om att rikta sig mot enskilda medborgare.

- "Hur ska vi kunna föra en samhällsdebatt med någon som påstår att det som står i lagstiftningen inte står där" säger Reinfeldt till Expressen.

Det är naturligtvis en tolkningsfråga och utifrån den kunskap och det perspektiv man själv har och väljer. Man vet det man vet och ibland är det bra att vilja lära mer. Repetition är all kunskaps moder så vi tar väl och lyssnar på vad IT- och internetexperten med världen som arbetsfält har sagt. Han går igenom lagen punkt för punkt. Det som står i lagen leder till att ALLA måste kontrolleras för så fungerar tekniken, internet särskiljer inte på lokal och utlandspost. Det är möjligheten som lagen ger för att avlyssna alla som vi är upprörda över inte signalspaning i sig. Idag ser det ut på ett sätt, imorgon på ett annat.

Jag vill påstå att det råder ett missförstånd om regeringen tror att protesterna handlar om att det är ett gäng unga tekniknördar i bloggosfären som brusat upp. Det är inte så. Det finns så oerhört mycket kunskap både teknisk och juridisk i protesterna som jag undrar om statsministern varit i närheten att ta del av.

Beslutet är fattat säger statsminister Reinfeldt. Eventuellt kan han tänka sig att återkomma med ett tillrättaläggande senare, när debatten lugnat ner sig!!! Vad är det för respekt för oss om inte gillar beslutet? Respekten måste väl ändå gälla åt båda hållen. Jag blir helt matt, av besvikelse.

Beslut som blev fel måste väl ändå kunna brytas upp?

Det vore verkligen önskvärt med en rejäl förklaring från regeringen vad det hela innebär om det nu är så att ALLA andra har fel och att det bygger på ett missförstånd. I min bekantskapskrets finns många intelligenta och välutbildade personer och det skulle förvåna mig om vi alla skulle ha missförstått det hela. Oscar Swartz är en tuff debattör som gör sin stämma hörd, att han förstår internet vet alla med insikt. Johan Norberg är en annan intressant tänkare som avser att stanna hemma nästa val. Bloggosfären är inte bara ett enda internetflummande, det är viktigt att fundera på det för politiker.

Jag hoppas att statsministern sa något mer än bara att beslutet är taget och att det finns något annat i svaret. I text kan detblir så svårtolkat ibland. Annars så känns det som om Leif Pagrotskys krönika i Götborgsposten är lite träffande. Han kritiserar både Göran Perssons, Carl Bildts och Reinfeldts ledarskap. Någon slags ödmjukhet är påbjuden. En början kunde väl ändå var att säga något i stil med att - Jag kan förstå människors oro. Ingen människa, inte ens en statsminister kan veta allting själv.

Det går inte att sluta att fundera över varför det var så viktigt att den här lagen ska ligga, varför det var så viktigt att driva igenom den. Handlar det om lagen i sig eller är det något helt annat som vi idag inte känner till och som vi kanske får veta senare. Om det handlade om regeringsduglighet så vacklar min och även andras till tro till metoden. I centern finns det motstånd, rejält också. Man vill helt enkelt inte ha det här. Jag är förbluffad över att det är så tyst hos moderaterna utöver hos muf, mig själv och några till som hörs av, ty jag vet att väldigt många INTE är för den här lagen. Men å andra sdian så kommer den tillbaka på borden i höst och då kommer den kanske att se annorlunda ut och vara acceptabel - jag kan inte göra annat än hoppas på detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

"This separation of government from people, this widening of the gap, took place so gradually and so insensibly, each step disguised (perhaps not even intentionally) as a temporary emergency measure or associated with true patriotic allegiance or with real social purposes. And all the crises and reforms (real reforms, too) so occupied the people that they did not see the slow motion underneath, of the whole process of government growing remoter and remoter.

To live in this process is absolutely not to be able to notice it—please try to believe me—unless one has a much greater degree of political awareness, acuity, than most of us had ever had occasion to develop. Each step was so small, so inconsequential, so well explained or, on occasion, ‘regretted,’ that, unless one were detached from the whole process from the beginning, unless one understood what the whole thing was in principle, what all these ‘little measures’ that no ‘patriotic German’ could resent must some day lead to, one no more saw it developing from day to day than a farmer in his field sees the corn growing. One day it is over his head.

How is this to be avoided, among ordinary men, even highly educated ordinary men? Frankly, I do not know. I do not see, even now. Many, many times since it all happened I have pondered that pair of great maxims, Principiis obsta and Finem respice —‘Resist the beginnings’ and ‘Consider the end’ But one must foresee the end in order to resist, or even see, the beginnings. One must foresee the end clearly and certainly and how is this to be done, by ordinary men or even by extraordinary men? Things might have. And everyone counts on that might.

Uncertainty is a very important factor, and, instead of decreasing as time goes on, it grows. Outside, in the streets, in the general community, ‘everyone’ is happy. One hears no protest, and certainly sees none. You know, in France or Italy there would be slogans against the government painted on walls and fences; in Germany, outside the great cities, perhaps, there is not even this. In the university community, in your own community, you speak privately to your colleagues, some of whom certainly feel as you do; but what do they say? They say, ‘It’s not so bad’ or ‘You’re seeing things’ or ‘You’re an alarmist.

And you are an alarmist. You are saying that this must lead to this, and you can’t prove it. These are the beginnings, yes; but how do you know for sure when you don’t know the end, and how do you know, or even surmise, the end? On the one hand, your enemies, the law, the regime, the Party, intimidate you. On the other, your colleagues pooh-pooh you as pessimistic or even neurotic. You are left with your close friends, who are, naturally, people who have always thought as you have.

You have gone almost all the way yourself. Life is a continuing process, a flow, not a succession of acts and events at all. It has flowed to a new level, carrying you with it, without any effort on your part. On this new level you live, you have been living more comfortably every day, with new morals, new principles. You have accepted things you would not have accepted five years ago, a year ago, things that your father, even in Germany, could not have imagined.

Suddenly it all comes down, all at once. You see what you are, what you have done, or, more accurately, what you haven’t done (for that was all that was required of most of us: that we do nothing). You remember those early meetings of your department in the university when, if one had stood, others would have stood, perhaps, but no one stood. A small matter, a matter of hiring this man or that, and you hired this one rather than that.
You remember everything now, and your heart breaks. Too late. You are compromised beyond repair.

They Thought They Were Free
The Germans, 1933-45

by Milton Mayer

http://www.press.uchicago.edu/Misc/Chicago/511928.html

Anonym sa...

Är karln inte riktigt klok i huvudet??? Han är ju lika illa som Persson!
Jag brukade ha respekt för Reinfeldt. Tyckte att han hade en skön stil, och en bra ledarskapsstil. Nu är jag inte lika övertygad längre!

Mary X Jensen sa...

Jag har också alltid tyckt att Reinfeldt har en skön stil...
Nu vet jag inte vad som hänt.

PW sa...

J-a arrogans från Herr statsminister Fredrik Reinfeldt! Nu har snart fått in hela foten i munnen. Förhoppningsvis börjar han tugga, tystnar och avgår. Han har inte längre mitt förtroende.

Mary X Jensen sa...

Det man är intresserad av är fakta nu. Varför skule lagen igenom med en sån himla fart...

Jag tycker inte att Fredrik Reinfeldt verkar dum på något sätt. Tvärtom, men därför är jag väldigt förvånad över den attityd som nu uppvisas.

Anonym sa...

Jag studsar tillbaka frågan till statsministern, hur skall man kunna föra en debatt med någon som påstår att grundlagen inte finns där? Eller som ljuger så fort han öppnar munnen i frågan.