torsdag 26 juni 2008

Jag har också en 85-åring...

(Aftonbladet)

Läser om den 85-åriga kvinnan som blev nedslagen i sitt hem utanför Västerås. Det får mina tankar direkt att gå till min egen 85-åring som har börjat nattvandra. Han vet inte om det är dag eller natt nämligen. Hela dygnsbilden är förvriden så när han vaknar går han ut för att handla, han är nämligen hungrig också. Så ut på stan mitt i natten och där är ingenting öppet, bara nattfolket är ute.

Ibland ringer han och undrar vad klockan är, den är tjugo över fyra säger jag uppskärrat, ni vet hur hemskt det är att bli väckt av telefonsignaler när man ligger och sover. På natten säger jag, på natten säger han, jag trodde att det var på dagen. Sen blir han klar en stund och ber om ursäkt för att han har väckt mig. Det gör inget säger jag och menar det. Tänker vad hemskt det måste vara när man inte kan skilja på natt och dag längre. På sommaren när det är ljust blir det förstås ännu svårare.

Ibland nattvandrar han till sjukhuset där han har sitt dagviste. Ingen finns där och han somnar på en soffa i entrén. Ibland kommer nattsköterskorna och tar hand om honom och han får sova på en soffa, ibland kommer nattvakterna från Rapid och han blir utslängd på gatan som en annan hemlös. Han är mittemellan på något sätt. För pigg och rask för att hamna på institution men ändå lite för dement för att bo hemma.

På dagarna är han trött och sitter och sover och på nätterna är han ute och ränner. Sin lägenhet vill han inte lämna och han klarar att bo där ganska bra med den hjälp han får. Men så är det det här med nattvandringarna som tillkommit på senare tid. Vad ska man göra som anhörig? Man ordnar och står i så att han får ännu mer praktisk hjälp, att han får sällskap medan han äter middag så att han verkligen får i sig den. Nu ska det bli en klocka som talar om att det är dag eller natt. Kanske att det kan underlätta?

Men rädslan för att han ska träffa på FEL personer under nattvandringarna är förstås kvar. Man tillhör verkligen sandwichgenerationen. Barnen som trycker på från ena hållet och den äldre generationen från det andra. Ibland är det lite tungt...

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

JOCA sa...

Jag känner med dig, Mary... min egen mormor dog häromveckan vid 81 års ålder. Hon hade precis börjat med det där och mamma var förtvivlad. Hon var inte tillräckligt "dålig" för att komma in på ett serviceboende, men ändå så pass att nattköret hade börjat, telefonsamtalen och konstigheterna.

Så jag förstår dig... kram!

nicklas eriksson sa...

"ibland kommer nattvakterna från Rapid och han blir utslängd på gatan som en annan hemlös."

Du har sett detta på nära håll och är ändå moderat ännu? Begriper du inte att det är sånt här borgerlig politik leder till?

Och ja, sossarna för också borgerlig politik.

Jag är ledsen för din och din släktings skull.

Mary sa...

Du Nicklas en del av dem som jobbar på Rapid kan nog inte ens stava till politik...

Det kan man knappast skylla borgarna för att vissa inte har någon koll.

Dessvärre så delar jag den här situationen med många andra. Det var därför jag skrev om det.