måndag 2 juni 2008

Sunt förslag från klok moderat...

Jan-Evert Rådhström heter en klok moderat, lägg namnet på minnet. Det är bra med politiker som kommer med pragmatiska förslag och inser att praktik och skattemyndigheternas iver att dra in skattekronor inte alltid är förenligt.

Det hela handlar om att man ska betala själv för sina privata samtal med den mobiltelefon som företaget tillhandahåller. Nu är det så för de flesta modernt arbetande tjänstemän att det inte går att dra strikta gränser mellan det privata och jobbet. Just tack vare att vi är uppkopplade och nåbara så kan vi vara flexibla. Det blir jobb när vi lämnar på dagis och det blir privat när vi är på väg in i ett möte. De fasta telefonerna börjar försvinna och telefonväxlarna jobbar mobilt.

Vad är ett privat samtal? Kanske om du sitter och sladdrar med någon kompis men å andra sidan kan ett sådant samtal leda till en affär som gynnar jobbet. Liksom att du kan tala med en affärsbekant som tipsar dig om något som gynnar dig själv privat. Ett tips om en bra bok eller liknande. Vad är jobb och vad är privat?

Rådhström menar att man borde ha en låg schablonskatt på tjänstemobiler för att slippa allt trassel, han är på rätt väg - bort från onödigt krångel. Personligen tycker jag att man inte ska behöva betala skatt överhuvudtaget för sin mobiltelefon. Förmånsbeskattning är en konstig ordning egentligen. Man får betala för att jobba. Det räcker inte med vanlig löneskatt utan man ska också betala för de redskap man arbetar med. Märkligt. Förvisso så kan inte alla ha samma förmåner och rättvishetsivrarna tar genast till brösttoner, men alla behöver inte ha samma redskap för sina jobb och den som känner sig orättvist behandlad kan väl byta jobb. Minns ni hur det var med Rikskupongerna?

Vid 80-talets slut fick socialdemokraterna för sig att man inte skulle få använda sina Rikskuponger till annat än lunchmat. Det hade förekommit att personer med Rikskuponger betalade på lokala pizzerian med dessa och bjöd hela familjen på middag. Hudaminje... så orättvist för den som inte hade Rikskuponger som löneförmån. Nej här skulle sättas stopp.

Problem uppstod förstås - definiera lunchmat... Margot Wallström satt i TV-sofforna och försökte reda ut om chips var lunchmat, nja tyckte hon. Men öl då? Någon pigg kassörska på ICA hade tydligen sett det där programmet och förvägrade mig att köpa tuggummi tillsammans med lunchmaten. Nej, det där är inte lunchmat, det är godis!!!

Förhållandet till Rikskuponger var verkligen speciellt, på ett företag jag jobbade fick vi sex månaders kuponger i taget, där rationaliserade man bort mycket av administrationen och menade att om de anställda ville göra av med alla kupongerna på en månad så var det OK - folk betraktades som vuxna. På andra ställen satt fröken duktig och drog bort kuponger ur häftena om man varit på tjänsteresa. Det var säkert det mest korrekta, men så opraktiskt.

(IDG)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

1 kommentar:

JOCA sa...

Ibland så känns det som att vissa människor vänder ut och in på sig själva i ivern att hitta nya sätt att beskatta människor.

Det verkar som att man ska göra vetenskap av minsta lilla.

Håller med dig helt och hållet, strunta i den här "skatten" överhuvudtaget.