Bloggstrategi låter som en självklarhet eller...

(SvD)


Via Per Gudmundson på SvD ramlade jag in på Dagens Media till en intervju med Karl Rove som gjorts av Andreas Henriksson.

Den svenska regeringen måste skaffa sig en bloggstrategi menar Karl Rove med anledning av hur FRA-frågan har hanterats. Nu tycker jag väl iofs att man börjat lite smått med att ha bloggträffar och att det handlar om att känna varandra lite på pulsen. Moderaterans informationschef Pär Henriksson nämnde vid något tillfälle att man nu avsåg att börja behandla bloggare som journalister. Det är nog en bra väg att gå. Att knyta samman bloggare och media mer och kanske inte dela upp träffarna i olika grupper.

Man kan inte annat än fundera på den symbios mellan dessa medier som nu har uppstått i samband med motståndet mot FRA-lagen. Det av Blogge Bloggelito myntade begreppet Bloggbävningen. Storheten och kraften med hur information flyger över internet har inte uteblivit och kanske att bloggare och journalister kommit varandra ett steg närmare nu. Det hoppas jag då jag hört till båda grupperna. Traditionell media blir den stora megafonen som alla hör och bloggarna fyller på med nya och andra vinklar och åsikter. Interaktiviteten är ett faktum. Det är självklart av blandad kvalitet, men så kan det faktiskt vara på tidningar också även om man ofta talar om motsatsen. Men hur som helst så skapar det en aktivitet i samtalen som jag tror är mycket nyttig i en demokrati. Traditionell media och bloggare och övriga deltagare blir expanderad media som skapar engagemang och delaktighet.

Det intressanta med internet är hur kunskap och även irrläror, måste medges, sprids med blixtens hastighet och det gäller att delta i det hela aktivt för att ha en chans. För egen del tror jag att politiken hade kunnat bli en delmängd i detta om de bara hade givit sig själva chansen.

Men genom tystnaden och neddämpandet och den rena oviljan att delta i det hela så blev man i stället en fiende, någon att bekämpa. Kanske att det rent av var onödigt? Det är möjligt att frågan kunde ha belysts på ett annat sätt. Men måste man tala till en vägg som inte svarar så blir man högljudd och förbannad och skriker till slut. Det är mycket det som har hänt här tror jag.

Om vi hade sluppit höra en statsminister säga att han möjligen skulle återkomma i frågan när debatten lugnat ner sig hade debatten kanske tagit en annan vändning. Eller säga att beslutet är taget och det är det som gäller. Det är inte förenligt med dagens kommunikationssätt.

Själv håller jag på och skriver en magisteruppsats i pedagogik om det informella lärandet på internet. Det som sker utan den i förväg uppsatta ansatsen och målet. Ett lärande som sker helt transparent utan någon övre makts inblandning och planläggning, man lär varandra, man ser var det finns luckor, olika åldrar bidrar, olika kompetenser träder in, man får många olika infallsvinklar, och det byggs hela tiden på. Den lärande drivs av nyfikenhet...

Så skulle kanske den här för alla så viktiga FRA-frågan också kunnat ha hanterats. Men det är möjligen en mognadsfråga innan man och då menar jag etablissemanget vågar släppa på tolkningsföreträdet. Släppa kontrollen helt enkelt. Det är inte samma sak som att släppa ansvaret för slutresultatet dock. Sortering av information måste förstås ske ändå och det formella träda in om int eannat för att ta vara på och få användning av den kunskapsmassa som bildats.

Att inte alla riksdagsbeslut kan föras på det sättet är självklart, men när det som i FRA-frågan uppenbarligen handlar om kompetensbrister både här och där och från båda sidor så hade det kanske inte varit så dumt att var lite mer vidtänkande. Det är många expertgrupper från tekniker till jurister och beteendevetare som varit inblandade i debatten på olika nivåer. Här är bloggen ett utmärkt verktyg. Det är snabbt, det går att sprida information direkt och det uppfattas av många och förstås av olika personer på olika sätt eftersom var och en har olika bakgrund, kunskap och uppfattning om det som uppträder.

Att ta vara på den interaktivitet som bloggen naturligt ger tror jag kommer att vara ett vinnande koncept framöver. Inte minst i nästa valrörelse.

Med tanke på ovan så vill jag särskilt tacka Mikael Odenberg och Sven-Otto Littorin för att ni två kommenterat vid enstaka tillfällen här på min lilla blogg. Även om jag nu inte är överens med Mikael O om FRA-lagen så var det i alla fall trevligt att få en återkoppling. Man får lov att skilja på sak och person. Jag hoppas att få se er och andra här igen. Kanske när ni håller med mig eller tycker att jag tagit ut svängarna lite väl mycket...

BetaAlfa

(intressant)

Andra bloggar om: media, bloggosfären, kommunikation, pr, karl rove.