Presentera inte Ryssland som om det vore en överraskning nu...

Fy sjutton vad FRA-lagen börjar bli tjatigt - men det är en viktig sak att vara med och slåss emot.


Igår presenterades Ryssland som ett intressant land att avlyssna och att det skulle vara en av det stora anledningarna till FRA-lagen. Att detta på något vis var en hemlig sak tidigare och att inte ens Försvarsutskottet fick veta, enligt Allan Widman i SvD. Men allvarligt, detta har väl ingen normalbegåvad ens tvekat inför. Inte Ryssland heller skulle jag tro, de kanske redan skrattar och har dragit om sina ledningar? Vad vet vi? De är sannerligen inga dumbommar de heller. Det här argumentet köper inte jag. Inte som om det skulle vara den riktigt stora anledningen till lagen. I så fall hade man skött det på annat sätt. Men hur fungerar det i Försvarsutskottet? Kan de ta något ansvar om de inte får veta vad de ska ta ansvar för? Är inte det lite småskandal i sig?



Försvarsminister Tolgfors tycker att det IT-företagarna säger i både DN och SvD inte har någon betydelse alls uppenbarligen. De har också fel inställning. Intressant att höra från en minister. Nu börjar jag undra hur pressad han är egentligen eftersom allt möjligt börjar trilla ur munnen på honom. Fullt så inskränkt kan väl ändå inte en minister vara? Åtminstone så kan man väl låtsas som om att företag är viktiga för Sverige...



Som sagt viktiga fakta på bordet hade gett en bättre debatt, men FRA-frågan handlar om minst två saker. Dels informationsinhämtning för landets säkerhet och dels att skydda den enskilde medborgarens integritet. Ingen är emot det första, inte alls. Däremot finns det hur många skäl som helst för att skydda integriteten i en demokrati. De återkommer vi till mest hela tiden och regeringen säger att de med tilläggen har tillgodosett detta. Men de tilläggen tillkom i en hast en eftermiddag, det känns i och för sig flott att de tillkom överhuvudtaget med tanke på denna fullständiga motvilja till att lyssna på folket.



Igår fick vi veta av Försvarsdepartementets statssekreterare att medborgarna är representerade i riksdagen och när riksdagen fattat sitt beslut så var det fattat och då får vi andra finna oss i det. Nu kan man inte påstå att det verkade som om riksdagen egentligen var så enig, eller hur?



Att FRA utbyter information kan jag inte ens bli upprörd över. Däremot upprörs jag över den massavlyssning av oss alla som möjliggörs med den nya lagen. Varför kan inte lagen skrivas om så att vi skyddas mot detta intrång i vår privata sfär innand en sker. Kan det verkligen vara så svårt? Att börja från andra änden. Titta på vad som är omöjligt först och sen ta möjligheterna.



Vid gårdagens seminarium om FRA i Almedalen så frågade TU:s VD Anna Serner hur de säkerställer källskyddet när utrikeskorrespondenter och journalister kommunicerar hemligheter. Hon fick aldrig något egentligt svar på den frågan, antagligen finns det inget svar heller.



Tänk om regeringen bara kunde säga. Vi ska titta över det här, det är uppenbarligen inte så enelt som vi trodde. Det kunde räcka för att lugna alla och dessutom återfå sin egen trovärdighet. Man kan inte ha ministrar som är irriterade så att saliven sprutar när de talar om att alla andra inte begripit vad det är fråga om. Vi har begripit vår egen ofrivilliga inblandning i det hela och den har vi sannerligen inte valt själva och inte gillar vi den heller.



(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, FRA-lagen, regeringen, personlig integritet, samhälle, internet