onsdag 20 augusti 2008

FRA och folkets rädsla...

Naturligtvis har det blivit partipolitik av FRA-lagen. Vilken politiker skulle missa en sådan chans? Men just den här lagen har många ansvar för så det viktigaste vore väl att göra gemensam sak av den och helt enkelt riva upp den och börja från början. Det finns så många frågetecken som behöver rätas ut och det hjälper inte med tillägg till lagen. En lag som griper in i människors integritet på det sätt som FRA-lagen gör skapar ingen tillit till lagstiftaren och det är beklagligt.

Thomas Bodström skriver idag på DN debatt och ger den syn på lagen jag själv har. Signalspaning behövs men den måste regleras väldigt hårt vad avser intrång i integriteten. I sin nuvarande form är lagen oacceptabel ur integritetssynpunkt och dessutom har inga vettiga argument uttalats för att det skulle vara värt att kränka oskyldigas privata sfär. Det har varit synnerligen lösryckta tyckanden.

Att svänga när vägen gör det…

Bodström har blivit anklagad för att dra politiska vinster på det här och det är möjligt att det är så, men det han säger är trots allt väldigt klokt. Jag väljer därför att ta honom på orden. Kalla mig gärna naiv, men någon slags inriktning måste man ändå ha. Försvarsminister Tolgfors har tidigare vid något tillfälle nämnt att han ärvt lagen från förra regeringen och Thomas Bodström menar att det är en tjänstemannaprodukt! Då så är det väl bara att riva upp den och göra om? Regeringen har tidigare ändrat på idéer när det visat sig att vägen svängt där kartan varit rak. Anders Borg gör det idag när det gäller ränteavdrag. Sånt imponerar på mig.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid något tidigt tillfälle sagt att det handlar om regeringsduglighet och att syftet med lagen inte är att inkräkta på medborgarnas privatliv. Men konsekvenserna av lagen beskrivs tydligt av de som har koll såväl på tekniken som på juridiken som av beteendevetare som jag själv. Lagen innebär en kränkning av vårt privatliv det tillstår numera även förespråkarna men de anser att det är en avvägning till lagens fördel. Märkligt.

Motståndare förringas


Nu viftas kritiken mot FRA-lagen bort av förespråkarna: Man säger att den är osaklig och driven av yngre vänstersympatisörer eller värre av personer med asymmetrisk syn på politik. Det är en felaktig slutsats. Önskvärt vore att människor tänker efter och inte låter andra göra det åt sig. Inte bara i det här avseendet då utan rent allmänt. FRA-lagen har blivit ett troll... Ingen vet vad som egentligen gäller. Varför är vi uppdelade i två (eller fler) lag? Det handlar om oss alla. Det Bodström framför i sin artikel i DN borde väl vara fullständigt självklart oavsett vilken politisk linje man driver för övrigt? Den personliga integriteten måste skyddas i en demokrati och det är inte helt självklart att lyssna på vem som helst på de sätt som lagen ger möjligheter till. Man kan tycka det utan att lägga in skumma avsikter och baktankar i det Thomas Bodström säger. "Den massiva kritik som regeringen Reinfeldt och Sten Tolgfors fått är befogad. Deras enda svar på kritiken, som innebär att ingen förstått och att alla överdriver, håller inte. Det rimliga nu är att ta ett ordenligt grepp och börja om från början med en parlamentarisk utredning. " Bodström i DN)


Det saknas en trovärdig tråd

Visst kan man tycka och tro att socialdemokraterna ljuger, hycklar och hittar på här men det verkar alla andra också göra i så fall. Det finns ingen röd tråd kring den här lagen precis. Man vet inte vem av företrädarna man ska tro på och framför allt inte lita till, ty alla tycks ha olika diskurser och tala om olika saker i olika sammanhang. En sak finns dock gemensamt och att det är att vi som är emot lagen är överens - vi vill inte ha den. Aldrig tidigare har väl en lag skurits isär och analyserats som denna på korsen och tvärsen och ur så många vinklar. Ingen utom regeringen och en och annan trogen på den kanten önskar den här lagen och ändå så ska den drivas igenom till varje pris. För mig är regeringsduglighet att också kunna backa - det gör man trots allt i vissa andra sammanhang. Varför inte i detta? Det är en fråga som ständigt finns i huvudet på många nu.

Mark Klamberg har på senaste tiden varit mycket flitig i sitt dissekerande av lagen och menar att den inte håller. Precis som jag så vill han att lagen rivs upp oavsett hur de politiska poängerna fördelas. Detta är mer en fråga för folket än för partierna. Så det spelar ingen roll huruvida det ena eller det andra laget får poäng. Lagen är inte bra. Det är bara att konstatera.

FRA-lagen och Kant


Lena Halldenius, som också hon är akademiker med vana att analysera sin omgivning, gör i SvD en intressant betraktelse kring FRA-lagen och Kant med slutklämmen "Det är bevekelsegrunden för protesten som gör den till en politisk handling: Vi är medborgare, inte skräckslagna får. "

Kan man hoppas att politiker som läser hennes artikel kan tänka sig att göra en ansats här att försöka förstå. Mårten Schultz har kommenterat hennes artikel, liksom Charlotte. Läs också Rhodins tankar kring personlig integritet som en frukostflinga. Även Fritänk funderar.

Det är just det här med att skapa rädsla hos folket som är lite extra obehagligt när Ryssland agerar som de gör just nu. Om FRA med rädsla som grund skriver Farmor Gun och hänvisar även hon till Halldenius.

Focault och rädslan och makt

Foucaults behandlar i sin bok Övervakning och straff ”själen som kroppens fängelse”. Makt som utövas mot människor kan förstås genom att man studerar ”straff för begånget brott”. Det har utvecklats över tiden från att straffet tidigare riktades mot kroppslig bestraffning av någon som härskade eller av någon samhällelig institution som hade maktövertaget till att idag utöva på mer förfinat/annorlunda sätt. Han menade att människor inte gillar att utsätta sig för sådant som gör ont och därmed i fruktan för detta skulle avstå från att göra sådant som bestraffades med exempelvis spöstraff.

Under upplysningstiden förändras tanken på att straffa kroppen och man koncentrerar sig mer på att försöka vinna kontroll över själen”. Hugg och slag var inte längre aktuellt, eftersom man nu ville få människan att tänka själv och genom nya behandlingsmetoder inom bl a psykiatrin skulle människor ges möjlighet att kontrollera sig själva. Straffen mildrades om man ser det ur kroppslig vinkel. Focault menar att inriktningen på hur människor känner, tänker och vill kan vara nog så hårt och svårt och ver egentligen inte precis någon mildare kontroll eller utövning av makt över människan. Det kan till och med vara tvärtom - att det är än värre att ta kontroll över människans inre tankar och känslor.

Det är inte alltid en medveten makt som utövas utan snarare genom en slags struktur av vetande och kunskap i samhället. Vi vill ha det på ett visst sätt och så försöker vi forma det så. Så makten är inte i sig något som utövas av ett subjekt utan mer indirekt. Focault studerade flera olika fält och kom fram till att vetenskaperna inte styrs av bara sanningssökande utan lika mycket av intresset av och önskan om makt. ”Foucaults revolutionerande idé är att maktsyftena bärs av kunskapsstrukturerna själva, … vävs in i dem när de utvecklas av människor med sina speciella syften och intressen” (Gustavsson, sid 19). Av det kan man dra slutsatsen att makten bara finns i form av den kunskap och ordning som råder, det är diskursen, själva sammanhanget som styr vad som gäller och därmed finns. I diskursen finns inbyggt lagar, ordningar, sätt att se på exempelvis sexualitet osv. På så sätt flyttar makten in i våra själar istället för att finnas utanpå när man får stryk av piskan eller liknande. Undra på att det nu blivit oro i leden när så många kunniga personer inom olika områden höjt sina röster i FRA-lagsfrågan, eller hur?

Foucault myntade också begreppet governmentality där han menar att staten också styr http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=817955medborgarna genom lagar och förordningar för att tillgodose sina intressen. (Källa: Gustavsson, A, (2005), Delaktighet, identitet och makt – konstruktion av normalitet, genus och etnicitet, En introduktion, Pedagogiska Institutionen Stockholms Universitet nr.1 )


Konspiration

Lars-Erick om Rothkopfs bok ”Superclass” i vilken världens maktelit kartlagts med nätverk och allt. Han skriverBoken, jag har inte läst den bara ett antal rec och andra texter om den på internet, tycks mena att det inte förekommer någon konspiration (och jag är smått allergisk mot konspirationsteorier), men däremot ett slags ”kulturell” inavel beroende på intressegemenskap och ett umgänge (även socialt) i stort sett bara med andra människor med mycket pengar eller makt, på ett eller annat sätt. En grupp människor där alla tycker ungefär detsamma och där pengar och makt är viktigare än demokrati i egentlig mening.

Själv funderar jag groupthinktermer – man låser sig i sina positioner trots att man har kunskap om att det kanske inte är det bästa alternativet. Men teorier om konspirationer uppstår när man inte får tydliga svar på en fråga. FRA-frågan är en sådan fråga. Vore jag själv regering så vore svaret enkelt. Då revs lagen upp och gjordes om. Underrättelsetjänst har pågått i alla tider så om vi väntar några månader till och får ihop en bra lag kan inte spela någon roll.

Andra som bloggar på längden och bredden är: Folkpartiet i Nacka, Kanalen om prestige, Jakob H, Intensifier, Conjoiner, Kanalen, Ankersjö, Gabrielles blogg, Christian , Wendel,


(intressant)

(DN)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du borde nog skrivit: "Men teorier om konspirationer uppstår.."

Ja när man inte vet så spekulerar man, man bildar teorier som kan bekräftas eller kullkastas. I stort sett varje vetenskapligt vedertagen sak har börjat som en teori, en spekulation, en gissning. Konspiration är när två eller fler gaddar ihop sig om något, t ex. att du och en bekant konspirerar om ett practical joke att utföra mot den gemensamma vännen på dennes 50-års dag. Om då den blivande 50-åringen anar vad för fuffens ni har för er, så gör det denne per definition till en konspirationsteoretiker. Detta skrev jag eftersom ordet konspiration och i synnerhet konspirationsteoretiker har blivit något av de mest laddade ord vi har, omgärdat med ett stigma i form av knäppgök. Nästan varje gång epitetet klistras på någon så är det för att stigmatisera genom retoriskt ad hominem. Egentligen oerhört ruttet istället för att diskutera sakfrågan.

Mary sa...

Naturligtvis anonym, tack. Jag ändrade i texten...