tisdag 12 augusti 2008

FRA-lagen är väl ingen partifråga...

(Aftonbladet)

Sällan har en fråga väckt så mycket indignation och förtretelse som FRA-lagen. Rakt igenom alla partier, åsikter och gränser. FRA-lagen är inte en fråga som går att göra partipolitik av. Det är en fråga som angår alla - vi blir jourhavande medborgare för att använda Professorn Erik Amnås begrepp. En mycket intressant artikel finns idag i Svenskan. det handlar om medborgarnas engagemang och aktiviteter när demokratin sätts ur spel. Det är ungefär så som jag själv resonerar (representativ alltså) - man behöver inte engagera sig i precis allt som man inte gillar, det går att överlåta till andra att fatta besluten, men ibland blir det för mycket. Jo då, medborgarna bryr sig men inte på samma sätt som förr.

"Medborgarna ligger så att säga alla i stand by-läge, så länge demokratin fungerar bra. Men om något inträffar – som nyligen när regeringen genomdrev FRA-lagen – kan en opinion mobiliseras praktiskt ­taget över en natt." (Erik Amnå)

Att det på senare år blivit allt svårare att rekrytera personer till politiska församlingar är inte så konstigt med tanke på hur formella och hierarkiska dessa organisationer kan vara. Det är precis som om man glömt bort på vems mandat man sitter på sina förtroendeposter. De allra flesta som är engagerade inom partierna är det på sin fritid och det är vare sig någon rättighet eller någon skyldighet att vara med i ett parti egentligen. Men man kan välja att vara det för att man i huvudsak gillar inriktningen, att man har ideal och vill verka för dessa.

Jag skrev följande den 18:e mars i år, mina tankar bekräftas i artikeln i SvD idag. Engagemanget är starkt och djupt och det finns i hög grad, men det ser inte ut som förut och det går heller inte att styra som förr när det var mer lokalt förankrat.

Enfrågepartier...

"Unga människor hänger ofta upp sig på en fråga som för dem kan vara viktig. Det kan handla om fildelning till exempel. Den moderna konsumenten går inte längre bara till en butik utan delar på sina lojaliteter med många. Man köper strumporna på Dressman och skjortorna på NK kanske. Man kör en gammal Volvo till och från dagis och hyr en Mercedes lyxvariant på semestern.

Den moderna människan gör egna val och har tillgång till alternativen, inte minst via internet. Det är samma sak när det gäller politisk tillhörighet. Tidigare röstade man på ett parti och hörde hemma där. Idag är det mer vanligt att man röstar olika i kommunal-, landsting och riksdagsval.

Detta är en viktig aspekt för de politiska partierna att ta hänsyn till framöver. För inget är givet längre. Alla röstar inte som sina föräldrar numera.

För egen del så har jag svårt nu med att tycka om riskerna med att den personliga integriteten får ge vika för exempelvis FRAs avlyssningsverksamhet. Det får mig att fundera och att tveka.

Bloggaren opassande som är piratpartist och står betydligt till vänster om mina ideal men ofta har mycket vettiga synpunkter på stort och smått har idag en gästbloggare som just tar upp frågan om enpartifrågor. Jag tycker att det inlägget är värt att begrunda. För alla politiska partier. Att rädda den personliga integriteten är något som kan bli en typisk sådan fråga."

Jag hade ganska rätt i mina funderingar har det visat sig. FRA-lagen har verkligen engagerat folket. Partierna blir förbryllade, de har inte längre det självklara tolkningsföreträdet. Nu finns centeruppropet, folkpartister som inte håller med och även många moderater som är emot alliansregeringen i den här frågan.

På något sätt kan man naturligtvis förstå att det finns en önskan från partierna att bringa ordning i leden. Men å andra sidan så kanske man kan fundera över om det längre finns några led? Det är en viktig fråga att ställa sig just nu. Det är bara dialog som fungerar med vuxna människor. Jag vill inte kommentera Per Schlingmanns internskrivelse ty jag har inte läst den. Kanske att jag befinner mig för långt ned i hierarkin för att få tillgång till den? Kritiken har inte varit nådig, men som sagt jag avstår. (Uppdatering: Nåväl i rättvisans namn har jag nu läst mailet från Schlingmann och kan nog tycka att det han skriver vinklas lite orättvist och enögt som det ofta blir när något dras ur sitt sammanhang - det ligger i en av kommentarerna på Politikerbloggen, bedöm själv)

Jag är moderat och håller med om det mesta i partiet, inte allt, visst står jag ut med. Däremot så representerar jag enbart mig själv och mina egna åsikter här på min blogg. De delas av många, det får jag ständig respons på. Man måste få ha egna åsikter, FRA-lagen är inte för mig en partifråga alls, utan mer en medborgarfråga i största allmänhet. För mig är politik att vara engagerad och ha ett brinnande intresse för olika frågor som kan göra skillnad. Visst finns det ibland ett behov av samordning men det får inte vara överordnat allt annat, då förflyttar sig engagemanget till annat håll med automatik, för det vill alltid ha utlopp.

FRA-lagen tycker jag inte om i sin nuvarande form och det är inte förhandlingsbart för min del.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

28 kommentarer:

Martin sa...

Det är väl i och för sig centeruppropet och inte centerupproret...

cnab sa...

Jag tror precis som du att FRA-lagen inte är en partipolitisk fråga - det är en fråga om MAKT. Makten över andra, de politiska makten att få bestämma.

Det som den franske filosofen Charles-Louis de Secondat Montesquieu, 1689-1755, skrev är grundläggande viktigt och gäller fortfarande: Ska en demokrati må bra måste lika balans råda mellan statsmakterna - den lagstiftande (riksdagen), den verkställande (regeringen), den dömande (domstolarna) och den granskande (medierna = de vanliga journalisterna och bloggarna!)

Vad som sker just nu är att regeringen (och för all del även den gamla under Göran P) skaffar sig allt mer ökat inflytande över riksdagen (ex FRA-lagens genompiskning den 18 juni) och över domstolarna eftersom man själv utser landets högsta domare och använder sig av de osjälvständiga "egna" juristerna i lagrådet som sällan biter den hand som föder dem. I stället för att Sverige äntligen får en från politiker fristående Konstitutionsdomstol som självständigt ser till att grundlagarna och av Sverige undertecknade konventioner efterföljs av lagstiftarna.

Och vad gör då den granskande statsmakten? Enskilda journalister har upptäckt vad som håller på att hända och att obalansen i demokratin bara blir värre och värre. Men de har svårt att nå ut i egna medier eftersom deras chefer, ägarna mest är intresserade av annonsvinster och ger bengen i allt vad riktig publicistik verksamhet heter. Eller så vågar ägarna inte vara politisk besvärliga. Men dom tänkande journalisterna och fria skribenterna finns där - allt ofta i gammelmedia och som fria bloggare på nätet!!! Har med glädje lagt märke till det efter den 18 juni då Riksdagens majoritet sköt ett grundskott mot den svenska demokratin genom FRA-lagen.

Så ser man vad som pågår med Montesquieus maktdelningslära för ögonen, så märker man också att frågan inte har med vare sig parti- eller blockpolitik att göra. Det som krävs är att motkrafterna till regeringen, d.v.s. riksdagen, landets jurister och media (se definition ovan!) skärper till sig ordentligt och balanserar upp den haltande maktbalansen.

Det fina salongsbordet "DEMOKRATI" måste ha fyra lika långa ben för att sta stadigt. Så är det inte idag vilket jag beklagar stort.

JOCA sa...

Halloj,
nu har jag läst hans mail där på politikerbloggen... och jag tycker du är väldigt snäll mot honom.
Bara det att han hänvisar till att skyddet mot yttre hot skulle vara tillräckligt skäl att kringskära den personliga integriteten är ju ganska dumt skrivet.

Sverige befinner sig inte i krig. Det finns i fredstid inga yttre hot av det slaget att det är skäligt att kringskära den personliga integriteten som han säger.

Den "återkommande informationen" från Tolgfors har ju varit innehållslös, varav behovet kvarstått - men på honom låter det ju som att det har minsann givits tillräckligt med information, bara det att vi aldrig får nog...?

Mary sa...

Martin - jag ändrade till uppropet, men medge att det passar med uppror också ;-)

joca - kanske att jag är snäll... men inte gillar jag ordet terror - det har ju dessutom visat sig att dataanalys är ett av de sämsta sätten att jaga terrorister på. Om man läser Schneiders artikel

http://www.wired.com/politics/security/commentary/securitymatters/2006/03/70357?currentPage=all så förstår man det.

Att försvarsministern har fört någon slags dialog om FRA-lagen är väl att ta i. Det har snarare varit en monolog.

Björn Wadström sa...

Du gör det lite enkelt för dig när du säger att FRA inte är partipolitik. Vi kanske enas om att FRA är politik.
Jag har skrivit ett ganska långt inlägg om att FRA är en puzzelbit i storpolitiken.
FRA handlar i dess djupaste mening om frihet. Att bevara den genom samarbete med Bush eller att bevara individens egen frihet.
Jag skriver alltid som jag själv som du gör, men efterom jag också sympatiserar med miljöpartiet så visst är FRA partipolitik. Jag menar att just i FRA-frågan så blir ganska många värderingsfrågor ställda på sin spets. Den politik som Reinfeldt och främst Bildt driver håller inte för granskning. Jag förstår din vilja att ställa frågan utanför och göra den opolitisk. Det är nog omöjligt. Kanske håller inte den vanliga röd-blå skalan efter den oftast handlar om ägande och fördelning av resultatet.
Jag blev själv lite skrämd när jag såg hur centerpartiet och folkpartiet bara försvann när moderatledarpiskan kom fram.

Mary sa...

Björn W - jag vill inte göra det enkelt. Jag vill förstärka att detta är en fråga som rör oss alla och att därför int eär OK att göra partipolitik av den. Naturligtvis inser jag att det är så ändå - men man kan ju försöka flytta fokus. Vi blir alla berörda hur som helst...

Daniel A sa...

Jag tycker att en sak är intressant.
Det är ingen reagerar på att han vill att debatten ska ske internt.
Jag kom ihåg debatten om vägval vänster inom vänstern när deras partiledning ville sköta debatten internt. Det blev ett väldans hallå i borgerlig media om att kommunismen försöker kväva åsiktsfiheten inom partiet.
Man ser inga såna skriverier nu i media. Kan det egentligen bero på att media i sverige inte är opartisk samt att säkerligen fler än vad man vill tro stödjer FRA-lagen, men det skulle vara ett offentligt "självmord" att gå ut med det.

Anonym sa...

Hur har vi hamnat i denna sits?
Vi har ett statligt/kommunalt finansierat partisystem. Partiledningarna sittter på pengarna & makten. Greven & Betjänten hade rätt där. Medlemmarna är onödiga.

Därav allt färre, mer marginaliserade, medlemmar. Den viktigaste egenskapen som medlem är sedan att vara ja-sägare. När partiledningen beslutat ska beslutet följas, möjligen kan man hålla käft.
Det gäller även om beslutet fattats utan föregående diskussion, i förlitan på att medlemmarna ändå är ja-sägare.

Och med dessa allt färre medlemmar, med viljan att i första hand hålla sig väl med partiledningen, och allt mindre kontakt med omvärlden är det någon som är förvånad att partierna gång på gång kommer i otakt med "folket"?

Till exempel menar Per Schlingman att medborgarna inte har med FRA-lagen att göra utan att det är en rent intern partiangelägenhet? Kanske inte. Däremot menar han helt klart att moderata partimedlemmar inte ska delta i den offentliga debatten, i alla fall inte om de är kritiska.

Politikerna brukar tala om "politikerförakt", när de möts av kritik. Men det är ytterst sällan man möter rent politikerförakt. Det sker oftast när någon politiker gjort bort sig riktigt ordentligt, svikit det hens väljare trodde hen stod för.
Jag ser mera av politikernas "väljarförakt" eller att det är politikernas "väljarförakt" som får "politikerförakt" som svar.

Jag har inga erfarenheter av partier på högerkanten. Mina erfarenheter är från vänsterkanten, och numera några decennier gamla. Men det låter som att samma sak gäller till höger som för gamla kommunist- & socalistpartier med mer eller mindre uttalad "demokratisk centralism": Diskutera gärna, men när partiledningen satt ned foten så kan du välja mellan det eller bli mosad under hälen.

Så avskaffa offentligt partistöd.
Om det ska vara kvar i någon tappning hitta ett sätt att ge flytta makten över pengarna från partiledningen till medlemmarna/medborgarna. Till exempel:
Ge varje partimedlem en "check" att fördela efter eget val över kandidater/partiorganisationer, lokalt, regionalt eller centralt.
Ge enskilda ledamöter stöd till deras politiska arbete efter antalet kryss de får.
Men förbjud partierna att konfiskera dessa pengar, sätt upp tvingande etiska regler med denna mening.

el persson

Anonym sa...

Men det borde vara en partifråga, i vart fall en blockfråga traditionellt sett. FRA-lagen är ju en del av vad som döptes till Bodströmsamhället, d.v.s att kollektivets behov väger tyngre än individens.

Moderaternas partiledning har flyttat sig aningen mot den trånga mitten på en höger-vänsterskala men på den politiska kompassen upp/ner har man förflyttat sig från kant till kant och gått förbi t.o.m. kommunisterna. Där har länge varit tomt inom svensk politik, det är en sektor förbehållen faschism.

Opposition kommer självklart från alla partier, inklusive moderaterna själva.

Bengt Svensson

Mary sa...

Hej "Bengt" ;-)

På sätt och vis är det förstås en partifråga som du säger. Min tanke var dock att den gemensamma kraften som kommer från alla håll ska tas till vara och respekteras. Drar man in diskussionen bakom kulisserna så försvinner den och det är möjligt att det är det man önskar eftersom det är så förbaskat svårt att backa och göra om och göra rätt. Är man konspiratoriskt lagd kan man få för sig allt möjligt, eller hur?

Anonym sa...

I riksdagstermer och ur partistyrelse synpunkt är det klart en partifråga. Hade inte alliansen vunnit valet hade (s) försökt driva genom en liknande lag under våldsamma protester från de borgerliga.

Men du har rätt Mary i att sett från motståndssidan är det inte en partibunden fråga. I motståndet räknas nu hela spektrat från liberaler till kommunister.
Det är mera av ett kollektiv av individer mot etablissemanget. Så i den meningen är den inte partiskiljande.

Men Per Schlingman försöker i sitt brev få det dit när han menar att moderater bara ska diskutera frågan internt. Att göra frågan till partiskiljande är ett försök att splittra opinionen. Men som du skriver i bloggen är det inte så lätt längre med att kräva rättning i leden. (tack och lov).

el persson

Anonym sa...

De enda som FRA-lagen är en ren partifråga för och klockrent ideologiskt är piratpartiet. Dom tar inte ställning i höger-vänsterfrågor och kallas då enfrågeparti. Lämplig beteckning borde vara extremliberal eller möjligen anarkistisk.
Utan att veta säkert så tror jag att detta gäller även för SD som jag tror ligger mittemot dom, dom behöver ett totalitärt samhälle för att kunna kontrollera invandring. SD uppfattas av omgivningen omväxlande för höger- resp. vänsterextremistiskt men är i själva verket ingetdera, dom har inte heller råd att sprida sina sympatier.

Inom alliansen som är höger så ryms såväl totalitära som liberala åsikter, men ingen som är för planekonomi.

Nå, var placerar du svenska faschister, eller du tror dom finns inte?

Bengt Svensson

Winston Smith sa...

Att rösta på Piratpartiet är förstås att proteströsta. Men vad är fel med att proteströsta om det finns en god anledning? Låt oss en gång för alla få de etablerade partierna i Sverige och på andra håll att förstå att de ska hålla tassarna borta från våra grundläggande fri- och rättigheter, annars åker de på däng oavsett vilka svekskäl de hittar på (terrorism, omoral, whatever)! När de har förstått detta så kan vi gå tillbaka till våra gamla favoritpartier.

Mary sa...

Vi har olika vinklar på det här Bengt. Jag vill inte att frågan ska inordnas i partierna just nu och diskuteras internt. Frågan är partiöverskridande - ett steg ovanför partipolitiken - metanivå. Enligt min mening.

Winston har en poäng...

Daniel A sa...

Apr. det här med konspirationer.
Visst är det intressant att om du bara hade yttrat en tiondel av det du har skrivit här på bloggen, för tio år sedan istället så hade du blivit avfärdad som galen och sett konspirationer överallt.
Det gör mig glad, för det ställer fördomar på ändan och är filosofiskt intressant. För nu är konspirationsteoretikerna som sitter på fakta dom trovärdiga, medan dom lugna människorna som alltid avfärdar alla konspirationer dom som inte är trovärdiga. :)

Mary sa...

Daniel A - du har nog rätt i det. Min blogg är dock mindre konspiratorisk än många andras får man väl säga ;-). Bara tankar från en som tänker ochvågar uttrycka dem. Det senaste inte minst viktigt.

Människor har väldigt svårt att ta till sig "udda" tankar på grund av att de de måste förändra sina egna. Det är alltid jobbigt, det ställer krav. Å andra sidan så kan man tycka olika också förstås. Själv vill jag alltid försöka förstå lite mer... Med mer eller mindre lyckat resultat förstås ;-)

Erik sa...

Mary, jag gillar din blog. Känner mig hemma och välkommen här. Jag skulle kunna säga att jag "håller med om det mesta". Tror inte jag är ensam om att behöva ett ställe där man kan nicka och humma lite bekräftande när man läser. Jag gillar särskilt när du plockar upp och modererar (i betydelsen "bromsar snabba neutroner") de som dissar/spinner lite väl kraftigt (som tex betydelsen av Schlingmans internmail).

Jag antar att det är samma känsla man söker, eller får, när man går med i ett parti. "Se mig i mitt friska öga" som farfar brukade säga. Skulle gissa att ett lyckligt äktenskap också kräver viss enögdhet. Iallafall ibland. Men, om jag nu får dra den parallellen fullt ut: det är skillnad på att ha överseende och att vara blind. Du har säkert nånstans i din bekantskapskrets, eller har säkert haft, ett par som på pappret lever tillsammans, men där du vet att ena den parten inte har tillgång till all information som är relevant för deras förhållande.

Så tillbaka till partitillhörighet; om det nu är sant att du befinner dig "för långt ned i hierarkin" för att få veta vad som pågår i partiet, hur kan du då säga att du "håller med om det mesta"?

Mary sa...

Erik - vilken intressant fundering. Det jag håller med om är det jag känner till förstås. Grundläggande principer, partiprogram och liknande. Med långt ner i hierarkin menar jag att jag trots allt bara är en enkel förtroendevald med uppdrag i kommunen. Det finsn säkert ett informationsflöde men jag nås inte av detta.

Så egentligen är det väl kritik mot partiets informationshantering jag uttrycker. Går det ut interna brev/meddelanden till förtroendevalda så borde det nå alla. Nu finns för all del webben och den nyttjar jag förstås flitigt.

Sen kan man tycka att pressmeddelanden och liknande skulle kunna skickas även till bloggare. För att nämna en sak somkan förbättras, utöver informationen till förtroendevalda då.

Jag är en driven informationsmänniska så jag tar rätt på det jag vill veta, men man missar alltid. Det är trist.

För övrigt så håller jag verkligen inte med om allt även om jag i stort sett är för (m) - men det är väl bekant.

Erik sa...

Om du verkligen vill visa hur en slipsten ska dras vad gäller informationshantering föreslår jag att du tar jobbet som webbaktivist hos vänsterpartiet.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr. Only the Fakes Survive.

Mary sa...

Haha Erik. Tror du att de skulle anställa mig?

Allvarligt talat så är inte uppbrott något problem för mig när oh om jag bestämmer mig för det. "Wherever I lay my hat, that´s my home" eller vad den där gamla låten heter.

Just nu är det dock inte aktuellt. Det är betonghäckarna som vinner i längden vet du...

Vi befinenr oss egentligen mitt i en brytningstid nu när informationen flöadar, tankar har alltid funnits men nu finnsdet kanaler att föra ut dem. Det skapar lärande och möjligheter av ej tidigare skådat slag. På alla håll...

Erik sa...

Jag skulle anställa dig.

Dessutom, competition makes perfect.

Ju mer jag tänker på det så tror jag att det är ett av de få sätt som kan få Schlingman & Co att nyktra till. För det här: Killen som tittar en djupt i ögonen och säger »Jag kan känna din smärta« bara för att få en i säng är inte mindre manlig, han är bara en slemmigare taktiker. Fredrik Reinfeldt åker land och rike runt, tittar de lågavlönade kvinnorna djupt i ögonen och säger »Jag kan känna er smärta«. Sedan åker han hem och dunkar igenom en budget som slår med kirurgisk precision mot precis de grupper vars smärta han känner. och det här Somliga hävdar att Reinfeldt inkarnerar en ny ödmjuk politikertyp. Man pekar då på hans ambition att vara den som ”lyssnar”. Det låter sig sägas. Men samtidigt finns det ett påtagligt drag av egocentrisk hybris i detta eviga ”lyssnande”. Modern manipulativ managementkultur möter arkaiska föreställningar om den gode härskaren som drar från äldreboende till äldreboende för att ta del av sina trogna undersåtars klagomål. Kung Gråkappa möter Den Bekymrade Personalchefen verkar ju inte räcka. För att inte tala om hur många gånger du vädjat på denna blog.

Visst är det en brytningstid. Och tekniken är fantastisk. Det tycker Åkesson också. Och det är väl nånstans där den här diskussionen just handlar om att ta konsekvensen av att FRA-lagen inte är en partifråga....

Mary sa...

Nu gillar jag Fredrik Reinfeldts stil... utan att känna honom personligen. Lite eftertänksamt, för det mesta. Hans lugn kompletterar kanske mitt eget livfullare temperament, haha.

Sen behöver man inte alltid vara överens i sak för det. FRA-lagen är en udda företeelse.

Erik sa...

Right, karamellfredrik helt enkelt. Självklart är FRA-lagen en udda företeelse.

Mary sa...

FRA-lagen är "Udda" men väldigt viktig - och då hjälper det inte hur trevlig man är... jag är obstinat i just det fallet.

Erik sa...

Udda? Hur vet du det? Samtidigt som renforsutredningen offentligt slängdes i papperskorgen så gav regeringen kommissionen mandat att förhandla om ACTA. Här en kul rapport från Tiblisi som känns mer relevant än vaxholmssnacket om att FRA behövs för att vi ska förstå vad som händer i Georgien.

Mary sa...

Udda - nu menade jag i mitt förhållande till Fredrik Reinfeldt alltså. Jag tror inte på att enskilda personer kan lastas för allt, möjligen i sin roll. Det är hela tiden ett samspel. Vilket kanske int alla är medvetna om förstås. Vissa kan bli lite omnipotenta, tyvärr.

Jag lovar att hålla ögonen på både ACTA och inte minst på rapporten Freedom, Security Privacys - European Home Affairs in an Open World

Jag kan ändra mig jag också ;-). Tro inget annat.

Jan Sjöholm sa...

Hej Mary,
Du skrev
"vinklas lite orättvist och enögt som det ofta blir när något dras ur sitt sammanhang - det ligger i en av kommentarerna på Politikerbloggen, döm själv)"

Du kanske skulle fundera lite över meningen mellan orden: Döm, Bedöm och Fördöm.

Tackar på förhand
Janne

Mary sa...

Sjöholm - det har du förstås fullständigt rätt i, haha...

bedöm borde det stå förstås - jag ändrar det. ibland blir det fel. Men alla tre döm, bedöm och fördöm skulle kunna passa, eller hur ;-)