Ett semantiskt buller...

Jag ägnade min frukost åt att se på TV-programmet Forum om FRA-lagen. Länk till det nedan. Där kom både förespråkare och motståndare till tals och alla fick tala till punkt. En intressant iakttagelse var hur olika man kan definiera begrepp. De blev lite tjabbel om vad som menas med massavlyssning exempelvis. Det är väldigt uppenbart att vi har väldigt olika ingångar, mening och innehåll i just det begreppet. Vissa menar att det inte ens finns något som heter massavlyssning andra att översättning av wire tap är just avlyssning osv osv. Farmor Gun lade märke till samma sak.

Generalsekreteraren i Advokatsamfundet Anne Ramberg sa att det hela är ett "semantiskt buller" vilket är ett alldeles underbart och utmärkt begrepp för det som pågår. Vår försvarsminister Tolgfors går i replik i DN idag till den debattartikel som Klamberg&Co skrev om sociogram. Han ger sig in i definitionen av sociogram och försöker reda ut begreppen utifrån sitt sätt att se på saken. Johan Westerholm funderar kring vad Tolgfors skriver, liksom Christopher Kullenberg gör och Politruckbloggen.

Det sämsta man kan göra om man vill kommunicera är att säga att den andre har fel. För det handlar hela tiden om vad man själv lägger för innebörd och mening i begreppen och det är helt enkelt olika. Mitt älsklingscitat har många år på nacken men fungerar än.

"I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"

Det är inte vad man ska och får göra med lagen som uttrycks utan de konsekvenser den kan få och de möjligheter man öppnar upp med FRA-lagen som vi protesterar emot.

Semantiskt muller är ett riktigt bra uttryck, eller hur?

Jag saknar ofta den intellektuella ansatsen i politiken. Det har blivit så instrumentellt och väldigt tråkigt med politik egentligen. Var tog de liberala tankarna hos de borgerliga vägen? Johan Norberg har funderat om detta på SVT opinion.

Någon sa till mig att jag inte stöder partiet för att jag är emot FRA-lagen. Det är verkligen inte så. Nog måste man kunna föra en diskussion i olika sakfrågor i ett politiskt parti utan att det finns ett kollektivt godkännande? Det är väl en av grunderna i en demokrati? Dessutom är FRA-lagen en fråga som inte har med partitillhörighet att göra, det märks på den enorma spridning som frågan har fått. Rakt igenom alla partigränser. Ingenting är någonsin svart eller vitt.

Min gamle vän kommunalrådet påminde mig om det Churchill en gång sa: att byta parti för sina åsikter eller byta åsikter för sitt parti. Det är tänkvärt, eller hur? Man kan fundera över om det handlar om stort samhällsengagemang eller egen karriär?

Just nu känns det som viktigare att arbeta för saken att skydda vår personliga integritet. Det är som under JA eller NEJ till kärnkraft - jag var med då. Då blåste det också hårt och alla var inte överens. Enligt undersökningar är mer än hälften av väljarna emot FRA-lagen.

Det behövs en dialog och en av kommunikationsteorins grundstenar är att parterna frågar varandra om de rätt förstått vad den andre sa och menade. Det är först då man kan få en diskussion. Inte genom att slå varandra i huvudet och påtala att den andre har fel och man själv har rätt.

Jag håller på Anne Rambergs syn på saken. Lägg ner prestigen, riv upp lagen och tillsätt en parlamentarisk utredning. Det finns allt för många frågetecken med den här lagens konsekvenser. Det är inte underrättelsetjänst i allmänhet någon är emot utan det är formerna för den. Det finns en konflikt mellan syfte och konsekvenser som inte går att vifta bort.

Se TV-programmet här - det är två timmar långt men väl värt tiden.


(intressant)

Fler som bloggar: Scaber Nestor (ta och fixa så att man kan permalänka till dig du - OK det är fixat, Hultin lärde mig), Mårtensson och Lake. Lars-Erick

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, kommunikation, tolkningsföreträde, dialog, FRA-lagen, enfrågepartier, samhälle, internet