Kvinnor ska säga ifrån mer och framhäva sig själva. Ja visst, det tycker jag också och brukar dessutom göra det. I någon naiv tro på att det ska uppskattas. Att omgivningen ska bli glada och tänka - vad bra då kan hon fixa det där. Men så blir det aldrig. Tyvärr...
Man får inte säga att man kan det och det eller har varit med om detta förr och vet hur man ska göra. Att man har 300 universitetspoäng och erfarenhet och kanske av den anledningen har lite koll. Man får nämligen inte själv påstå att man är bra på något, det är andra som ska göra det.
När man framhäver sig själv så blir andra misstänksamma och inte minst är missunnsamheten som kommer som ett brev på posten. Vem är hon som tror att hon kan komma hit och lära oss något? Vem är hon som tar ton här? Vilken bråkig typ? Jantelagen ni vet.
Inte för att jag vet hur man ska komma åt det där, men det är faktiskt kvinnor som är mest avundsjuka av sig och motarbetar och så vissa män som helst vill ha ha tolkningsföreträdet. Visst får man säga vad man vill men om man som kvinna ifrågasätter någon annans auktoritet så stelnar leendet väldigt fort.
Nåväl det enda man kan göra är att kämpa på, välja sina krig och hoppas att den yngre generationen får det lättare. Någon annan väg finns inte...
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvinnor, jantelagen, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
6 kommentarer:
Att gå med Luther på axeln är inte bara något kvinnor gör i sverige. Men det känner du säkert redan till, kanske bara glömde i denna postning. Men jag håller med om det där med avundsjukan, eller i alla fall det jag utläser av det, fast jag är inte så säker på att avundsjuka riktigt är rätt ord för det, har dock inget bättre förslag. Vid jämförelse av arbetsplatser som domineras av endera könet så har jag sett något som jag skulle vilja beskriva så här:
Tillsätt en dålig och orättvis chef över ett gäng karlar, vad händer? Jo, något som militären utnyttjat på äldre pojkar i tusentals år (även om militärer inte alltid är så medvetna om det). Pojkarna/unga männen svetsas samman och lägger meningskiljaktigheter åt sidan, de börjar tala med enad röst. När detta sker så är befälens drillande över, ja de kan inte fortsätta, det är först då den egentliga militära utbildningen börjar. Vad händer när man gör det samma med en grupp kvinnor? Jag skulle vilja påstå att det motsatta inträffar, de börjar närmast klösa ögonen ur varandra och nästan tävlar inbördes om vem som kan blidka den elake chefen bäst. Alla meningsskiljaktigheter accentueras, istället för att läggas åt sidan. Något att fundera på i termer som fackföreningar, löneförhandlingar osv..
Detta är en observation jag gjort många gånger, så jag tror att det ligger ett visst mått av sanning i det, men vad beror det på? Givetvis är jag fullt medveten om att det är en generalisering på samma vis som påståendet att män rent fysiskt är större och starkare än kvinnor. Jag antar att det skulle vara oerhört kontroversiellt att påstå att det är något naturligt/genetiskt. Kan det ligga i uppfostran/kultur? Hur ser det ut jämfört med andra obskyra platser ute i världen? Feminismen, *host, harkel* sorry, sexismen av idag gör dock ämnet mycket svårt att diskutera seriöst.
/noname
Visst är det illa att vi kvinnor faktiskt verkar så avundsjuka på varandra. Jag har precis köpt boken dom tipsade om i artikeln. Förhoppningsvis lär jag mig något bra som jag och de andra i "den yngre generationen" gör något bra av. Vi vill inte veta av Jante inte :)
Sofifi - stå på bara. Men killar är också ganska avundsjuka på varandra ;-).
Bort med Jantelagen.
Att sticka ut i mängden är en hård börda för en kvinna, det kräver fast övertygelse. Man får bli medveten om att det är inte bara kvinnor som motarbetar en, utan även de män som känner sig omkörda av kvinnan i frågan. Sen får vi inte glömma chefer och tjänstemän, som tycker att en ambitiös framåt strävande kvinna är toppen av arrogans. Sedan är det alla halta och lyta på arbetsplatsen, som tar en sådan kvinna som personlig förolämpning... Man blir ganska ensam, och skitsnacket flöder bakom ens rygg - det gäller att veta sitt värde för att kunna leva med sådant.
noname: Dumheter! "Klösa ögonen ur varandra" I sanning ett könsmaktsspråk! Det ordvalet skulle du knappast valt om männen varit oense.
En anledning till att kvinnor inte skulle underordna sig en larvig militär maktordning är att kvinnor är mer vana att ta ansvar genom hela linjen - från ax till limpa liksom. Alltså tvärtom mot att lyda order utan att ifrågasätta.
Mary: Håller inte med om att kvinnor skulle vara mer avundsjuka och missunsamma! Det enda problemet är att många kvinnor FÖRVÄNTAR sig medhåll från andra kvinnor av den enkla anledningen att kvinnor blir så motarbetade av män, att man liksom tänker sig att kvinnor ska vara solidariska för den sakens skull. Bättre att släppa den förväntningen.
PS: Luther bör ni lämna utanför detta - läs på om honom så förstår ni varför!
Jag borde inte ha använt uttrycket avundsjuk.
Skicka en kommentar