Dags att vända på pannkakan kanske…

Just nu är vi många som är upprörda över förslaget till fildelarlag som innebär att enskilda upphovsrättshavare samt dess tillhörande industri ska kunna agera som poliser och sätta dit enskilda fildelare. Vi är upprörda av olika skäl. Jag sysslar inte själv med illegal fildelning men tycker ändå att det här har dragit ut för långt nu. I sin iver att stoppa fildelningen har upphovsrättsindustrin dragit till med Kalle Ankabudgetar som är jämförbara med BNP i ett medelstort land. Undra på att man blir skraj. Konstnärer och artister är förstås rädda om sina förmåner. Det är inte mycket att säga om. Men det finns alternativ.

Men när hysterin går så långt som till att man till varje pris vill backa bandet för att försöka rädda något som kanske inte längre finns så har det gått rätt långt. Att ge upphovsrättsinnehavare polisiära möjligheter att sätta dit enskilda ofta ungdomar känns verkligen dåligt i maggropen. En ska att den som kopierar och säljer musik vidare åker dit, men det kan väl polisen ta itu med redan idag vad jag förstått. Mark Klamberg ställer den intressanta frågan om en nedmonterad polis och privat rättsskipning är vår framtid.

Jag har blivit jättearg på det här på grund av att man återigen vill släppa på den personliga integriteten och den privata sfären. Jag vill ha en rätt att få vara ifred och om någon ska jaga mig för något brottsligt så vill jag att det ska rymmas inom det traditionella polisväsendet. Inte att en upphovsrättsindustri ska ha möjligheter att bestämma ut hur mycket mitt IP-nummer används. Det kanske jag inte ens vet, läs min enkla modell så förstår ni. Förvisso så går det att använda IP-nummer på personnivå om man arbetar med riktig finess och extraarbete, men rent principiellt vet man inte vem som satt bakom tangentbordet.

För mycket möjligheter
Den senaste tidens lagar har i mångt och mycket handlat om övervakning via internet på olika sätt. Det går att förstå att det lockar eftersom det är möjligt att göra väldigt mycket i den vägen med modern teknik. Nu är det dags att fundera kring vad man INTE får göra och börja bygga lagarna utifrån det som grund istället för att plocka in den variabeln efter att man redan har hittat på en massa fiffiga grejor att göra. Patrik Fältström brukar poängtera detta. Allt går att göra nämligen så det kanske rent upp och ner handlar om vad vi INTE får göra. Det är så lätt att ryckas med i alla möjligheter när de finns. Han menar också att vi måste se till att det finns lagliga alternativ lättillgängliga, men också att man lever med sin tid.

Vi upplever det här hela tiden och registreras överallt. Enligt min humlabloggen har skrivit en intressant betraktelse kring det myckna registrerandet både här och där. Vi kanske ska sluta med det helt enkelt. Alltid kan man göra något för att det skall kännas bra. Låta bli ICA-kortet till exempel. Handla kontant. Vägra skriva in sig i alla register med personnummer och allt annat de vill veta. Skattemyndigheterna vet var du är och det kan räcka egentligen.

Än finns det ändå hopp
Jag må vara blåögd, men tycker ändå att det fortfarande finns någon slags hopp när Karl Sigfrid på sin blogg poängterar att man förvisso sagt att man nu ska lyssna på lagrådet men också att man ska lyssna på de olika partigrupperna i det här fallet så frågan är fortfarande öppen. För lagrådet har i princip sagt OK men dock påpekat att ”… Enligt Lagrådets meninghade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet. (Lagrådets yttrande, s. 4)”

Men som sagt det gäller att hänga på och hela tiden tala om det som talar emot att vi ska få en civilrättslig process i den här frågan. Jag tror personligen inte att man vinner framgång genom att idiotförklara sin omgivning, men däremot att förse dem med relevanta fakta för beslutsfattandet. Vi befinner oss på många sätt i ett paradigmskifte nu med den tekniska utvecklingen. Microsoft myntade för många år sen uttrycket ”Information at your fingertips” och frågan verkar nu vara vem som äger denna information.

Återigen – vänd på pannkakan och se på enskilda personers integritet som basen i internetlagstiftningen. Allt går nämligen att göra så att fundera över vad som INTE får göras är kanske rent av en tillgänglig väg? Vem lägger ett sånt förslag i Riksdagen?

Det behövs en opinion och nu menar Piratpartiets Rick Falkvinge eftersom Per Schlingmann lovat att man ska lyssna till den. Emma är arg och det är väl inte mycket att säga om det eftersom hon uppfattar det som om det snabbt kommer en proposition och när den väl är där så finns det inget att ändra på. Christian menar att vi ännu har chansen att få till en ändring på det här lagförslaget.

Lars-Erick, Svensson, Anna , Messerschmitt


Andra bloggar om: fildelning, piratjägarlagen, antipiratlagen, regeringen, lagförslag, demokrati, politik