Denna ständiga databaskontroll...

ICA med flera kartlägger våra kundköp, ja det visste vi redan förstås. Praktiskt taget vet de alla vad du har för vanor i deras butiker. Möjligheterna att rikta in erbjudande finns redan och används säkert också.

Som min gamle granne sa. -- Du förstår jag handlar bara kontant numera för jag vill inte att de se hur mycket jäst jag köper. Lite på skämt och lite på allvar. För den dagen när man upptäcker att just denne person ensam står för 45 % av den totala jästförsäljningen i butiken är det inte långt bort för att han ska få besök av någon som vill omvända honom eftersom man antar att han använder jästen för att tillverka alkoholhaltiga drycker.

I verkligheten så rör han ut jästen med lite vatten och aningens olja för att hälla på flaska och smacka på en etikett – ”Jästo - det bästa för din hy”. Ett litet jästpaket kostar 60 öre och han får 25 flaskor av ett sådant. De kostar 225 kronor styck. Räkna själva. Vet skattemyndigheterna om detta? Hur mycket jäst köper han och hur mycket tjänar han egentligen och framförallt hur mycket ska han betala i skatt? Kom ihåg när skattemyndigheterna mätte mjöl på en pizzeria för att komma åt svarta pengar. Hur långt bort är detta? Inte särskilt skulle jag tro. Nu hittar jag på just det här förstås. Men tänk själva vad fel det kan bli när databasen är på.

Men visst är meningarna delade. Jag roade mig med att läsa olika bloggar. Det finns de som gillar det hela som Linn exempelvis och Daniel som tycker att det är rent löjligt att reagera eftersom det ju bara gäller den som tecknat ett ICA-kort frivilligt. Detta tycker också Gealachs blogg som säger att med tanke på hur lätt det är att finna på personuppgifter via eniro med flera så spelar det väl ingen roll om ICA känner till hur många mumsums man köper och kan rikta erbjudanden utifrån det. Det må så vara men rätt som det är så hittar någon på att sälja uppgifterna till annan. Se på Vägverket som säljer sina adressuppgifter till bilhandlarna. Biospolitikos tycker liksom jag att det inte spelar någon roll vem som samlar in uppgifterna, det är inte mindre bekymmersamt om det är privata intressen som gör det än om det sker via det offentliga. Camilla Grepe gör som min gamle granne, handlar sitt godis kontant. För det är ju inte bara att och vad man handlar utan också vilket beteende man har som det kan dras slutsatser om. Tinnitussan talar om Armageddon rent av, men det är just det där med bearbetningen av uppgifter i en förlängning som hon ogillar. Det sitter i ryggmärgen det där. Att det finns en minsta chans att någon sitter och drar fel slutsatser.

Så fort vi är inlagda i en databas så kommer fiffiga och påhittiga människor finna olika möjligheter till att använda uppgifterna i den. På korsen på tvärsen på längden. Våra inköp kan lätt i förlängningen bli intressanta för polisen och kanske även för FRA menar Pär Ström i en bloggpost. Hur som helst jag har helt slutat använda mina kundkort för jag vill inte delta i det här sociala experimentet och det är möjligt att det är att ta i, men vissa principer måste man få ha.

(SvD)