(Aftonbladet) (SvD)
Nu blåser det rejält kring Mona Sahlin och opinionssiffrorna för (s) visar sitt tydliga språk. Det är inte bara internt uppenbarligen även om det är det som syns i tidningsrubrikerna. Socialdemokraterna har rasat rejält, ja rent av är det en historisk nedåtgång från 45,7 procent i september till 39,5 procent, enligt senaste mätningen.
Allas ögon är på Mona Sahlin -hon är dum, hon är olämplig, hon är en dålig ledare. Det finns inga gränser för hennes tillkortakommanden vad det verkar. Hon blir angripen till och med av sina egna. Både de som nu är utanför den inre kretsen som Pär Nuder till exempel och av andra som finns på närmare håll. En av anledningarna är då debaclet med samarbetet med mp och eventuellt med v. Det är svårt att utifrån bedöma om kritiken är helt rättvis förstås. En sak är väl i alla fall säker. Det har alltid stormat kring Mona Sahlin. Jag kan beundra och samtidigt ställa mig frågande för att hon utsätter sig för detta motstånd gång på gång. Rena kamikazebeteendet. Man kan undra vad som driver henne. Hon är säkert inte sämre än vad vi alla är när det kommer till detaljerna i våra liv.
Men bortsett från det så kommer frågan. Varför handlar det alltid om person, varför handlar det alltid om att finna en syndabock när något går fel? Tänk om man i stället skulle fundera kring vad som gått fel i sak och använda kraften till det? I det här fallet politiken. Socialdemokraterna fick ge plats till de borgerliga förra valet och inte berodde det enbart på Göran Persson, även om det är lättast att se det så. Att skylla på en person. Snarare handlar det väl om att folk/väljare tröttnat på den politik som socialdemokraterna förde. Den hade på något sätt överlevt sig själv. Eller hur?
Inte var det så att det var just Fredrik Renfeldt som person som fördes fram egentligen även om han fick vara symbolen, utan det var just den borgerliga politiken man nu ville ha.
Socialdemokraterna har efter valnederlaget hittills bara talat om hur de ska återställa allt som det var förr och sökt någons slags trygghetsmandat i att det var bättre förr. Men tider förändras och det är inte den gamla (s)-politiken vi behöver i vårt samhälle nu. Vi behöver ha en satsning på utveckling av arbetsmarknad, jobb och framtidstro. Inte en återgång till det som var förr. Det behövs en tidsanpassad politisk inriktning och det verkar som om borgerligheten lyckas med det. I synnerhet har det visat sig i finanskrisens spår och varslen på Volvo att regeringen agerade framtidsinriktat i stället för att jämföra med dåtida kriser och lova mer bidrag. Nu lovar man aktiva insatser i stället och de kommer förmodligen att leda till att de flesta kommer i fas med livet igen och slipper passiviteten. Det handlar inte om att se hur man gjorde igår utan det handlar om att se vad som händer idag och i morgon.
Vem vet det kanske är dags för ett nytt parti? Peter J Olsson ställer frågan i sitt senaste blogginlägg.
Personligen tror jag att det är klokt att låta det hela handla om de politiska sakfrågorna och inte så mycket om enskilda personers tillkortakommanden. Det gäller alla partier. Inte för att jag vill ge socialdemokraterna några tips, men nog gör regeringen rätt som diskuterar sin politik mer än sina personer. Inte för att jag själv håller med om allt, som urholkningen av den personliga integriteten till exempel, den avskyr jag. Men nog är det intressantare att lyssna till den som gör vägval än den som vill stanna kvar i det gamla som inte finns längre. Mer politik och mindre fokus på enskilda personer vore nog bra nu.
Göran undrar om Sahlinbubblan är punkterad nu. Jag är inte ens säker på att det funnits en sådan bubbla, bara en galopperande verklighet. ArvidFalkbloggen undrar om de anar en viss skadeglädje just nu - svaret från den här bloggen är faktiskt ja, det är inte utan att det finns en viss sådan glädje här. Men inte på Mona Sahlins vägnar utan på den socialdemokratiska politikens.
Bloggar gör: Dick, Jinge, Tokmoderaten, Jonas M, Edvin, Ankersjö
(intressant)
(DN) (SvD) (Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionsmätning, moderaterna, regeringen, alliansen, socialdemokraterna,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
Ja, om hon blir statsminister då får sverige många dåliga beslut
hon är inte ens kvinna - en hybridform
hörru anonym det var det här jag villebort från. det handlar inte om personer det handlar om politik, eller brist på...
Som jag ser det fanns en trötthet både på Göran Persson och sossepolitiken. Man ville ha ändring. Men inte alls nödvändigtvis i mera moderat riktning, många var nog missnöjda med att sossarna gått för långt åt höger... och så marknadsförde sig moderaterna som ett arbetarparti. Alltid lurade det några.
Ett ganska diffust missnöje alltså.
Så fick man en regering som visade sig ta i ordentligt med nedskärningar i de sociala systemen, värre än sossarna, som höjde bensinpriset och bidrog till höjda el-priser o som gjorde att fastighetsskatten togs bort för de med dyra villor i storstäderna men höjde den för vanliga småhus"ägare".
Och till på köpet så har alliansen gått på kollisionskurs med sina egna genom att piska fram en FRA-lag som man bara trodde att sossar kunde göra.
Summa, förvirringen idag är större än på länge. Lägg till det finanskris och lågkonjunktur.
FRA-lagen vet du vad jag tycker om och det vet nog alla andra också...
Men för övrigt så går faktiskt regeringen framåt så helt fel är det nog inte i alla fall.
Mary, "fel" är en sak. Opinionmätningar en annan - och de svänger väldeliga som du vet.
Jag vill nog mena att dessa svängningar "idag" visar just att det är en stor förvirring bland väljarna.
Om man sätter gränsen vid att bara räkna med partierna som kommer med i riksdagen, så hamnar faktiskt det borgerliga blocket endast på 39% då kd skulle ramla ur.
Detta leder ju till att s fortfarande är större än den klippta alliansen.
Jag tycker själv att det är bekymmersamt med ett sånt stort parti representeras av en ledare väljarna inte kan identifiera sig med. Man känner mer med reinfelt än med sahlin.
Själv hade jag sett en mer färggrann ledare för v, men det hade ju varit farligt för motståndarna och därför försöker vissa ledarsidor smutskasta ev. kandidater.
Jag tror tyvärr att man blir mer och mer intresserade av ledarna istället för av politiken isig. För den kan vara så diffus och svårbegriplig, särskilt när slutdokumenten för samarbeten slängs fram nån vecka innan valet.
Mary, exakt vilken slags ohygglig inkompetens skulle det krävas för att du skulle tala om personliga tillkortakommanden hos någon? Så länge vi väljare inte utkräver personligt ansbar av våra politiker som komma vi sitta kvar med samma maktfullkomliga typer som idag. Våra ledares egenskaper i att just kunna styra och leda är faktiskt helt relevant att diskutera. Om det är detta som ligger bakom sossarnas fall i ipinonen ska jag däremot låta vara osagt.
Skicka en kommentar