onsdag 29 oktober 2008

Som man frågar får man svar...

Som man sätter rubrik blir det sanning, eller?

"Tre av fyra svenskar tycker att musikskapare ska få ersättning när deras musik sprids via internet."

Kan man dra slutsatsen att allmänheten är positiv till att det på grund av ovan ska finnas privatpoliser hos upphovsrättslobbyn som får begära ut IP-nummer från nätoperatörerna för att sätta dit enskilda?

Kanske att man skulle ställt frågan så?Är det OK att skivbolagen får agera poliser på egen hand för att sätta dit den som laddar ner musik över internet? Bredbandsbolaget å sin sida och även Telia tidigare har jag för mig, gör reklamfilmer om att man ska skaffa snabbare bredband hos dem för att nedladdning av film och musik ska gå snabbare, bryter inte dom mot lagen som uppmanar till snababre fildelning?

Kan man inte hejda sig lite här och fundera lite på vad den där nya fildelningslagen betyder, egentligen?

Janne gjorde en intressant historisk sammanställning över allt som har hänt när upphovsrättsindustrin varit i farten. Det är läsvärt. Tycker allmänheten att det är det priset de vill betala för att ett antal artister får sin musik nedladdad? Att det senare oft innebär merförsäljning på annat sätt verkar man inte bry sig om. Läs här om upphovsrättslobbyns argument också. Janne har skrivit även detta.

Janne Kallberg håller med mig om frågeställningen. Den är inte relevant. Hur skev fråga får man ställa undrar han.

Fildelningslagen är i princip omodern skrev jag igår - jag vidhåller det.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Du är alldelens för mild i din formulering när du skrev:
Är det OK att skivbolagen får agera poliser på egen hand för att sätta dit den som laddar ner musik över internet?

För i den frågan har du helt glömt bort den summariska aspekten där bolagen begär informationsföreläggande helt ensidigt, vilket öppnar upp för fabricerande av "bevis".

/ --

Sven Tycker sa...

En ganska enkel fråga är: Tycker du att den som gör musik, skriver böcker osv ska få betalt av den som sedan utnyttjar denna tjänst?

Mary sa...

Sven - den som skriver böcker får betalt redan idag efter vissa premisser. Vi ha tidigare ställt frågan om det är OK att låna ut en bok eller en skiva man själv köpt? Vid bibliotekslån får författare en slant men inte vid privatutlåning. Antikvariat ska de få sälja vidare?

Problemet som jag ser det är att det är inte uträtt riktigt vad som gäller. Internet och illegal fildeling borde inte diskuteras när det gäller privatpersoner. Däremot masskopiering och det gäller oavsett. Men å andra sidan Google är nu på gång att skanna in böcker...

Fildelarlagen är inskränkt. Civilpoliser är förfärligt.

mjmadmax sa...

@Sven Tycker
Inte nödvändigtvis, det är något som köparen och säljaren ska komma överens om.

Nu har jag en fråga till dig.
Hur mycket övervakning är du beredd att acceptera för att säkerställa att upphovsrättsinnehavaren alltid får betalt?

Anonym sa...

@Sven Tycker: Vid första Internet boomen på 90-talet så bävade förläggare och tryckerier - Boken kommer att dö när folk läser i datorn - Idag har vi facit, vi vet vad som hände. In på scenen kom Amazon.com, AdLibris, Bokus osv. i en lång rad. Napster kom 1999 och introducerade fildelning i största möjliga globala skala. Idag 13 år efter första Internet-boomen då bokens snara död förutspåddes, och efter 9 år med global fildelning så kan vi konstatera faktum. Det har aldrig någonsin i världshistorien sålts så mycket böcker som idag, och det har aldrig tidigare varit så lätt att försörja sig som författare som det är idag. Detsamma gäller inom musik och film. Vi har som befolkning aldrig någonsin tidigare spenderat så mycket pengar på kultur som vi gör idag, och varje år slås nya rekord. Vem får dessa pengar? Vi kan idag konstatera, utan djupare undersökningar, att ett fildelat inte motsvaras av något inkomstborfall, det är antagligen det motsatta förhållandet som råder.

Vi vet också sedan hedenös att en skapares största problem inte är på vilket sätt denne skall få betalt, det stora hotet har i alla tider varit att förbli okänd. Internet är en möjlighet, inte ett hot.

Att kommunicera är att utbyta information, att kopiera. Talar jag om något för dig, då vet du också om det. Kommunikation är kopiering. Vi kan inte begränsa kopiering utan att inskränka rätten att kommunicera. Vi kan inte kontrollera kopiering utan att kontrollera kommunikation. Vi kan inte övervaka kopiering utan att övervaka kommunikation. Detta är oomkullrunkeliga faktum.

Skall vi då ge upp rätten till privat kommunikation, avskaffa brevhemligheten för elektronisk kommunikation, och avskaffa budbärarimmuniteten, bara för att t ex. förlag, som idag har det lättare än någonsin förr, skall kunna tjäna ännu mer pengar på vad som kan kallas lyxkonsumtion? I mina öron kan inte det vara rimligt.

/ --

embryo sa...

olovlig kopiering är stöld

man måste hitta dom lovliga vägarna

mjmadmax sa...

@embryo
Nej, olovlig kopiering är inte stöld. Olovlig kopiering är väl snarast när jag använder kopieringsmasinen på jobbet för att kopiera mitt eget arsle.

Olaglig kopiering däremot är ett brott mot upphovsrätten och olagligt, men det är inte stöld.

embryo sa...

mjmadmax: nej att kopiera sej själv på det där viset är knappast olovligt

men be chefen om lov först

mjmadmax sa...

Om jag inte frågat chefen om lov först så torde det vara olovligt.

I alla fall enligt min tolkning av ordet.
olovligt = utan lov = utan tillåtelse

embryo sa...

att använda kopiatorn ja

men vad har den analogin med upphovsrätt att göra det undrar jag nu

bilden är ju din: om någon annan la vantarna på den och la ut den på nätet

då hade du kanske önskat att man frågade dej om lov först

mjmadmax sa...

Lite sen kommentar kanske men ändå.
Analogin har ingenting med upphovsrätt att göra, den har att göra med att du påstår att olovlig kopiering är stöld. Jag hävdar att det inte är sant.

Om du vill ha en bild av mitt arsle så kan du få det, du kan t.o.m. få två om du vill. Eller så kan du kopiera den du får av mig så har du massvis.

Om jag skickade en bild till någon och bad personen att inte föra det vidare men h*n gör det ändå, så skulle jag nog bli besviken på personen och sedan lägga det faktum att personen inte är att lita på på minnet.

Om jag sålde bilden på stan till 200 personer och efter ett tag hittade bilden på nätet, så skulle jag antagligen också bli irriterad, men därifrån till att lämna in en stämning till tingsrätten är steget väldigt långt. Antingen så får jag acceptera att jag inte har total kontroll på saker jag lämnat ut till omvärlden eller också får jag dra på mig en hjärtinfarkt.