Det är få män på äldreboendet...

Nu har vi börjat etablera oss lite på äldreboendet. Adventsljusstakarna fungerar, efter mycket pyssel och lampbyten. Hur kan det komma sig att det är samma sak varje år? Alltid någon lampa som är trasig. Men vilken? Det är problemet - och vilken sort ska man ha? De är ju olika. Eftersom det går ett år mellan tillfällena så hinner man glömma. Hemma brukar jag överlåta sån´t här till mannen med mätapparaten, maken alltså. Idag var han inte med men jag fick lära mig ett fiffigt mätknep av en av syrrorna där. Man tar helt enkelt en annan ljusstake som fungerar, tar bort ett ljus ur den och testar sedan steg för steg lamporna från den som inte fungerar. Plötsligt finner man den som ska bytas ut. De var lätt som en plätt.

Idag hade det varit glögg och adventsfika. Damerna hade blivit osams och rykt ihop med varandra om vem som skulle sitta bredvid den charmige nyinflyttade mannen. Ja, det hade blivit handgemäng till och med. Ojoj.

Han sitter och skrattar och myser över komplimangerna han får för sina snygga skjortor och hur välklädd han är. Tråkigt verkar det då inte vara... Så mycket bättre med sällskap än att sitta hemma ensam på eftermiddagarna, ty det verkar hända grejor mest hela tiden här. Olika sorters saker, och blir det för mycket kan man gå in och kolla på sin egen TV.