Idérna och visionerna...

På moderaternas framtidskonvent i helgen har gjorts en hel del uttalanden, bland annat kring kontrakt med invandrare. Jag har i princip inget emot det själv. Har till och med svårt att förstå varför det blir ett sånt liv kring detta. På något sätt så beror det kanske på vad man tolkar in i det hela. Om man ser det som en avsikt och en möjlighet att sätta åt invandrarna eller som en möjlighet att ge hjälp och stöd ger förstås helt olika bilder och innebörder. Det är klart att vill man se illvilja i allting så kan man göra det. Mest olycklig blir man nog själv.

När diskussionerna om var man ska bosätta sig för att överhuvudtaget få stöd kommer upp blir det problematiskt. Det finns andra aspekter på livet än jobb och de måste ändå vävas samman. Ingen kan övertygande säga att den situation vi har i Sverige med våra invandrare är särskilt bra. Södertälje har enorma problem med segregerade områden där djungelns lag verkar råda. (Christer magister häpp, men du måste ändå hålla med om att det inte är bra som det är).

Man kan fundera över metoden för all del och det är många som gör det också. Piska eller morot. Hanne K skriver i DN att likaväl som man skulle kunna kräva av invandrare att de ska flytta till platser där det finns jobb borde man göra det med svenskar som inte rör på sig. Den åsikten lär väl skapa liv i luckan. Det kanske är lätt att säga så när man bor i Stockholm själv och har jobb, alla kan inte bo här. Alla som bor här har heller inte jobb för den delen. Men något ligger det i det, i USA är det självklart att man flyttar dit jobben finns, för oss är det svårare att dra upp rötterna av någon anledning.

Idéerna

Det jag själv saknade på moderaternas framtidskonvent var idéerna till hur man kommer vidare - framtidsvisionerna. Att vara papegoja och hacka mantran som rättvisa, jobblinjen med flera skapar ingen framtidstro, snarare blir det konserverande. Diskussionen om internet och de möjligheter som finns där att knyta samhällen och människor samman saknades helt, liksom de goda exemplen som förklarar varför man ska sträva efter exempelvis jobb. Restriktioner leder bara till att konservera och bjuder inte upp till den livsglädje som man exempelvis lyckats få i gång i Indien genom den ideella föreningen Hand in Hand.

Sofia Nerbrand har intervjuat Percy Barnevik om hans arbete i organisationen Hand in Hand. Det är en gammal artikel (071224)som poppat upp på SvD men inte mindre intressant för det. Här skapas möjligheter för hundratusentals kvinnor i Indien att dra i gång egen verksamhet. Deras förutsättningar är långt ifrån de vi har här, de är illiterata, sjuka, underkastade och utan el och vatten. Ändå startas det med hjälp av mikrolån och utbildningsinsatser flera hundra företag – varje dag! Med lite kreativitet borde man kunna översätta de här idéerna till att fungera även i Sverige, eller hur? Med hjälp av exempelvis internet skulle många kunna bo kvar i sina hemkommuner och driva verksamheter av olika sort för att försörja sig själv. Tröskeln till att starta företag i Sverige är för hög idag. Administrationen är omfattande och knivig att ta sig igenom för många. Jag är ändå akademiker och van att ta till mig krångel och lösa problem, men drar mig ändå för allt som krävs utöver själva verksamheten, så hur är det då för någon annan som andra talanger? Något borde göras för att underlätta. Möjligheten att få kapital när man inget har är idag i princip omöjligt. För att få hjälp måste man i princip stå på bar backe och då längst ned och lutningen är rejäl.

I Norrland har man dock lärt av tidigare krascher och satsar vidare - med hjälp av vadå? Internet förstås.

Varför pratades det inte mer om såna saker när chansen ändå fanns. Möjligheter i stället för inskränkningar. Det vore en hälsosam politisk inriktning. Det finns alltid möjligheter hur svart det än ser ut, inte minst talar väl insatserna i Indien om det.

Kan inte Percy Barnevik bli läromästare här i Sverige, eller handlar det om att aldrig bli profet i sitt eget land? Kan man inte starta en Hand in Handorganisation? Förenkla allt krångel till start av eget företag och samtidigt förbjud alla dessa blanketter som ska in i fyra exemplar både hit och dit. Blanketterna som i sin tur kan vara det allra största hindret för att komma vidare. Tänk på det.

Mer av samma på moderaternas konvent tyckte DNs ledarskribent, man kan hålla med lite grann om det, men ”samma” är inte alltid fel. Dock så kanske man skulle våga sig på att utvidga det hela lite mer och tänka kreativt kring sakers ordning. Hur kan vi göra bättre och utveckla vidare istället för att lägga kraft på begränsningar. Men det senare är förstås lättare. Men avledning och omstyrning är oftast mer värdefullt än STOPP.


Gudmundson skriver från moderaternas framtidskonvent – från partiprogram till profilprodukt. ” Fortsatt förnyelse är alltså partiledningens budskap. Det väcker tankar om vad ett parti är i dag. De gamla partiprogrammatiska folkrörelsekolosserna har vittrat sönder, och i stället har vi kampanjorganisationer på jakt efter de profilfrågor som för närvarande kan tilltala allmänborgerliga väljare. Antagligen är det taktiskt rätt. Men strategiskt?” (Gudmundson)

Gärna förnyelse för min del, men då ska internet och globalisering och tanken på mindre byråkratiskt krångel och frihet för individen och så lite inblandning från staten som möjligt med i båten.

Expressens Ann-Charlotte Marteus häcklar Schlingmannmoderaterna och menar att man hellre borde sätta sig i förarsätet och driva politiken än följa med opinionsyttringarna. Särskilt vill hon ha mer stake i miljöpolitiken. Jag vet inte, men nog tycker jag att det är något Fredrik Reinfeldt tydligt uttalar, att miljöproblematiken är mycket viktig, men också att det krävs större överenskommelser, mer globala, än att lägga skatt på kött eller höja bensinpriset. Det handlar väl i hög grad om att se till att landet har en infrastruktur som fungerar för familjer och inte ställer till ett helsicke. Det utkristalliserar sig vad som är rätt.

Moderaterna ett gubbparti

Håller moderaterna på att bli ett gubbparti? Nu har jag varit moderat sedan 1973 och har väl egentligen aldrig funderat så mycket på det där med män och kvinnor i partiet. Jag tycker att det finns många kvinnor som är väldigt duktiga. Det har väl alltid varit ganska oproblematiskt egentligen.

Men ett av problemen är att kvinnorna själva inte alltid är så himla trevliga mot varandra och det är ofta så i organisationer, tyvärr. – Vi måste bli tydligare i vår politik för att attrahera fler kvinnor menar Filippa Reinfeldt i Expressen. Jag tror att man kan börja med att bli lite trevligare själv faktiskt. I går viftade hon bara bort mig med en hand till sin pressekreterare när jag ställde en fråga som hon inte ansåg vara relevant. Sånt om något sätter standard och inte på det positiva sättet. Man vänder sig hellre till männen för de är oftast trevligare att ha att göra med. Det om något är något att fundera kring. Hur förhåller vi oss till varandra? Vi kvinnor? Det kostar så lite att vara vänlig och ödmjuk. Mot alla. Man tjänar på det. Alla tjänar på det.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, framtidskonvent, sjukvård, landstinget, ledarskap