tisdag 30 december 2008

Apropå skitår…







Året som gick var det värsta jag varit med om hittills och det vill inte säga lite. Båda mina barn höll på att ryckas ifrån mig i hemska sjukdomar. Det var en pärs för oss alla. Mycket annat blev oviktigt och familjekänslan stärktes på alla håll och ledder. Nu är den saken ur världen, i alla fall för nu och vi får hoppas för evigt.

En annan sak som blev väldigt aktuell var förstås FRA-lagen som jag verkligen var/är emot. Att spaningsverksamhet är viktig det säger väl ingen emot, men en lag som ger möjligheter att spana på all vår kommunikation oavsett om vi är skyldiga, misstänkta eller ej är övermaga och går långt utöver min syn på vad personlig integritet är. Hur det hela hanterades sen från politiskt håll är en sak för sig. Inget som heller får beröm så här i eftervattnet. Jag är glad över att ha varit med i proteströrelsen/bloggbävningen mot de lagar som gör ingrepp i vår privata kommunikation. Att det sedan inte verkar ha någon reell betydelse är en annan sak för sen kom IPRED och det politiska örat var lika tondövt då som tidigare. Detta har naturligtvis fått mig att fundera över min politiska hemmahamn. Men samtidigt det finns så mycket annat att glädjas åt och det bästa sättet är att försöka informera och påverka internt har jag kommit fram till. Det har inte minst märkts på de kontakter jag fått under året. Det finns många som delar uppfattningen, men som av olika skäl inte är öppna med den.

I Bloggosfären fick jag många kontakter – från alla håll och kanter. Piratpartiets medlemmar var särskilt kul att lära känna men också alla andra som jag bollat tankar, länkar och synpunkter med under året. Alla, tack för det här året. Ni vet vilka ni är, ingen nämnd och därför inte heller glömd. Kanske att det blir lite länkar imorgon, vi får se.

En annan sak som irriterat mig å det väldigaste de senaste åren är svårigheten för mig att få ett jobb. Jag har sökt massor av olika jobb, men inget ramlar in. Jag förstår det inte riktigt, ty jag har en bra bakgrund både vad gäller erfarenhet och utbildning. Visst kan man köra eget, jag har startat både tidningar och driver konsultverksamhet men vill helst in i ett större sammanhang igen. Men det är svårt. Dessutom så finner man absoluta hål i erfarenheten hos en del rekryterare. Skriver man att man varit kommunikationschef och chefredaktör så vill de att man ska tala om att man har skrivit en kommunikationsplan och hur man arbetat med kommunikation och PR. Ingår inte det i de olika yrkesrollerna? Från min horisont är det så. Jag tror att det beror på min ålder.

Avslutningen på året blev att flytta gamlingen till en demensavdelning. – Varför är jag inlåst, jag har ju inte gjort något säger han. Smärtsamt för alla men nödvändigt för en person som sitter och tänder levande ljus bland pappersinsamlingen i bostadsrätten. Han vrider på dygnen och ringer på nätterna och har noll koll på tiden. Han låser sig ute, går mitt i vägen bland bilar och bussar behöver helt enkelt extra tillsyn för att inte skada sig själv eller andra. Det är klart.
Men varför är det så dåligt på äldrevården, personalen är trevlig men resurserna är ynkliga. På just det här boendet har man inte tillräckligt med ugnseldfasta fat så maten som gamlingarna ska äta värms upp i de gråa plasttråg de levereras ifrån storköket. Maten kan då bara värmas upp till 120 grader, annars smälter plasten. Jag ska ta itu med det där, det är fullständigt oacceptabelt.

Värre än 2008 kan det inte bli – hoppas jag. I alla fall ska jag själv göra vad jag kan för att det inte ska bli så. Nu har jag satt upp lyckobringande bilder på fladdermöss i arbetsrummet och ska städa ut pappershögarna som blivit liggande, ta fram symaskinen och fixa nya gardiner och putsa fönster, skriva, engagera mig mer politiskt. Kramas med min familj (alltid viktigt), motionera (puh, men jag måste), skapa världens underbaraste trädgård (varje år gör jag det, faller platt i juni). Men framför allt så måste jag fixa ett vettigt jobb (nu vill jag inte vara utförsäkrad-från-allt-lyxhustru längre, allt har sin tid). Ska jag blogga även nästa år? Ja, kanske.

God Jul och Gott Nytt År alla som läser här…


Först lite skumpa och sen full fart igen.





5 kommentarer:

Anonym sa...

Åldern spelar roll .. och det är definitivt svårt att komma tillbaka då få arbetstillfällen finns per sökande. Jag tror att det även kan finnas hinder gällande höga pensionsinbetalingar för de äldre. Men nästa år är åldersdiskriminering förbjuden, hur verkningsfullt det kan bli gällande jobb tvivlar jag dock på. På längre sikt kanske det blir till det bättre.

Johan Westerholm sa...

Mary

Ja, det var ett riktigt skitår det här men jag vill lyfta en positiv sak. Jag har (in)sett att vi kan enas trots att vi inte delar ideologisk grund. Jag har även haft nöjet att ta del av dina karameller vilket jag kommer fortsätta med. Detta, och några saker till vill jag vårda under 2009, för jag ser att 2009 redan har en förbättringspotential och då kommer alla ljuspunkter att vara värdefulla.

Med en önskan om ett gott slut på detta år,

Johan

Anonym sa...

Mary!

Gott Nytt År!

Anonym sa...

God fortsättning och Gott Nytt År och framförallt tack för en tänkvärd och trevlig blogg. Tänk om fler hade ditt sunda förnuft, empati, civil kurage och insikt bland de politiker som representerar oss och då menar jag inte i ord utan i handling. Stå på dig och fortsätt vara dig själv. Önskar dig all lycka inför det nya året! Cecilia

Lars-Erick Forsgren sa...

Skitår, ja. På många sätt.
Betr jobb så är de flesta arbetsgivare rädda för att anställa vuxna som både har högre kvalifikationer än de själva plus erfarenhet. Din erfarenhet delas av många.

Många försöker gömma en del meriter, men kommer ju ändå fram...