Undrar hur man ska uttrycka sig egentligen?

Jag har fått en del kritik för min bloggpost om kravallerna (eller vad ska vi kalla det?) i Rosengård och på andra ställen. Det som man tydligast hänger upp sig på vad det verkar är att jag tycker att det finns vissa beteenden som inte är acceptabla och att det kan vara bra att få lära sig dem.

De är tydligen mycket brännbart att tycka att det finns något slags tolkningsföreträde för hur man uppför sig. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att det ska bli rätt. Men jag menar att det kanske kan vara bra att veta i förväg att det inte är OK att sätta lokaler och bilar i brand, att det inte är OK att kasta sten på polisen eller överhuvudtaget skada andra människor för att man är arg på etablissemanget i stort. Tycker den som menar att jag har fel att det är acceptabelt att förstöra hela sin omgivning och sätta skräck i andra människor? Jag bara undrar. Varför är det annars fel att jag tycker att man ska låta bli att förstöra för andra?

Jag försökte förenkla och se på det kortsiktiga det som händer just nu. Hur får man stopp på det? Genom att ställa sig på en pall och be alla sjunga "we shall overcome"? Friggebo menade nog egentligen väldigt väl, även om det blev lite fel.

Sen är jag inte dummare än att jag förstår att det finns mycket ilska och allmän förtvivlan, kulturkrockar bakom beteendet som sådant. Att samhällsstrukturer och utanförskap och allienation spelar in, självklart och det gäller såväl för Ahmed som för Pär, båda kan bete sig på ett sätt som i alla fall inte jag tycker är OK. Men andra kanske tycker det? Att kasta sten, slåss med påkar, ha sönder skyltfönster är någon slags rättighet på grund av alla dessa förklaringar som finns. Men det gör inte saken mer acceptabel i mina ögon. Vare sig man är född här i landet eller inte. Svenska skitungar finns det också gott om minsann. Ingen har väl sagt något annat.

Men vad man ska göra vet jag inte, ingen annan heller vad det verkar eftersom det inte är bättre än det är. Jag är verkligen inte någon vi-och-dom människa som Kamferdropapr tolkat in i min skrivning. Hon hänvisar till följande inlägg från mig: "Det är kanske inte helt fel att från början få veta att vi inte gillar tumult av det här slaget. Vem kan säga emot den saken? Eller är det meningen att man ska få ge utlopp för sin ilska hur som helst bara för att man inte blivit 'integrerad' på ett vettigt sätt?"

Nu verkade det väl som om jag lägger in en brasklapp om att det är skillnad på den som är svensk eller av utländsk härstamning. Så är det ju inte. Det är beteendet jag är ute efter när det gäller vi och dem. Vi som inte bråkar och de som bråkar. Vilka de nu är.

Jag har själv en oerhört blandad bekantskapskrets vad gäller härkomst på grund av mitt yrkesliv, ja folk från hela världen faktiskt. Ingen av dem skulle komma i närheten av att kalla mig för "blind" i just den här frågan. Fördomar har vi väl alla, men nog anser jag mig ha en rejäl förståelse för att det är olika, att människor är olika rent allmänt. En stor nyfikenhet också för olikheterna. De flesta föräldrar undrar också vad som sker just nu, såväl de föräldrar som är från Glimåkra som de som finns i Hovsjö eller Rosengård.

Men kortsiktigt är det nog inte fel att säga ifrån rejält, som de flesta av oss som har barn vet att man behöver göra ibland för att få stopp på det hela. Oavsett vem det nu är som bränner bilar, sparkar sönder saker och kastar bomber eller vad tusan de håller på med. En del är inte längre barn utan straffmyndiga och där kan man väl krasst säga som en av mina lärare på universitetet gjorde - att när man fyllt 20 är hjärnan fullt utvevklad och man ska tänka själv, då går det inte att skylla på allt som hänt bakåt längre utan man måste ta ansvar. Det ligger nå´t i det.

Lösningen?
Jag är dock väldigt intresserad av vem som har lösningen, för att bara bråka på andras synpunkter hjälper inte den som behöver bli hjälpt. Vi kommer inte vidare med vare sig integration i samhället eller förståelse för andra kulturer om vi inte diskuterar utan bara talar om att den andre är fel ute. Och integration behöver inte direkt handla om att det är invandrare som skall integreras, det kan lika gärna gälla vem som helst. Man fatsnar lätt i sin egen tolkning av begreppen.

Vi behöver både en långsiktig och en kortsiktig diskussion i det här ärendet. Det är inte bra som det är nu. Ingen kan påstå det, men som sagt ingen presenterar heller en hållbar lösning.

Så mitt favoritcitat som alltid passar in: "I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"

Hur man nu ska uttrycka sig. Att tolka in andra är lite knepigt. Alltid.