onsdag 21 januari 2009

Deppa eller se nya möjligheter...

Ericsson ska dra ner på personal igen, det ger rubriker förstås, särskilt i tider som dessa. Å andra sidan så kan man inte annat än tycka att det är vardagsmat numera. Stora företag säger upp sin personal. Snabbt sätt att komma tillrätta med siffrorna. Plötsligt upptäcks det sen att man saknar folk som kan jobba i företaget, så blir det ett problem och så där håller det på.. Man ska ha nå´t att sälja också. Sifferexerciserna hör till en annan avdelning. Så vänder det igen då. Och det blir brist på personal igen.


Det viktiga man själv kan ta fasta på för att må bra är att livet förändras, det är inte självklart att jobba 30 år på samma ställe längre, man får byta mellan varven. För oss som har varit i förändringsbranscher är detta vardagsmat. Man byter jobb, får andra arbetsuppgifter som kan vara väl så utvecklande, man kanske får mer lön och man får nya kompisar. Det är berikande på många sätt.


Så visst kan man deppa om man blir av med jobbet på Ericsson men då går det alltid att flytta till Västerås. Där har man nämligen gjort en fantastisk satsning och erbjuder på stående fot 1000 nya jobb!!! Där finns många företag som inte är konjunkturkänsliga och söker personal inom olika områden, främst tekniker. Man hjälper till med att fixa jobb till anhöriga också och även med bostäder. Det är egentligen bara att dra iväg. Det tar inte lång tid med tåget att åka till Västerås från Stockholm så det är inte världens ände vi talar om.

Precis den här typen av insatser som behövs nu. Kreativitet, samla krafterna, nya grepp, långt från de där stendöda rekryteringsdatabaserna man ska sitta och fylla i på arbetsförmedlingen. Här händer det grejor - hoppas att det knoppar av sig. Det finns alltid nya möjligheter. Visst kan man deppa en vecka eller två för att man blir av med jobbet, men det är inte värre än att det ordnar sig. Själv ska jag seriöst ta en koll på Västeråsprojektet nu.

Via Dagens PS hittade jag till sajten Jobba i Västerås.

Arbetsmarknadsminister Littorin hade något pressmöte igår, jag var inte inbjuden så jag kan inte redogöra för vad han egentligen sa, men hängde upp mig på ett par saker som Sanna Rayman skrev i ledarbloggen. Littorin menar att det i ett krisläge finns tre frågor att ställa. 1) vad vet vi? 2) Vad tycker vi om det? 3) Vad gör vi åt saken?. Jag skulle vilja lägga till en fjärde fråga. Vad är det värsta som kan hända? För det är det man är rädd för, eller hur? Att det värsta ska hända. Men vad är det egentligen då, det värsta? Sällan så farligt som den där första känslan ger när man hamnar i kriser, som att bli uppsagd alternativt varslad. Det är bara att byta ihop och gå vidare. Lätt för dig att säga kanske ni tycker - men jag vet, har varit med om det där.

Bye bye Ericsson - hej hej Västerås (kanske att andra ställen tar efter nu, låt oss hoppas det)...

Uppdatering: Ett tillägg här. Arbetsförmedlingen kommer att förändras framöver och arbeta mer proaktivt vad det verkar. De har en ny chef och hon verkar brinna med kraft för sitt nya jobb och känns inte som en förvaltare precis. Det kan nog bli riktigt bra det här - framöver.

(IDG)

(intressant)
(Aftonbladet) (DN)

(DN) (SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är komiskt att den vanliga människan mister jobbet och företagen snackar om dåliga tider. Aktiemarknaden reagerar positivt och det är som det brukar, de rika tjänar på de fattiga.

Mary X Jensen sa...

Jag kan se det som ett problem när den enskilda människan känner sig som livegen av företagen. Man har egna val.

Anonym sa...

Alltid svårt med varsel och långsiktigthet. Ericsson har ju "alltid" varslat, anställt, varslat, anställt...

Se på Volvo (med flera), kanonår 2008 men sedan vänder det snabbt.

Det är ganska viktigt att man inte ser det som en skyldighet att arbetsgivaren skall ta hand om en utan att man själv ser till att veta vad man vill.

Det är lätt att bli deppig när man ser alla varsel, men det är definitivt bättre att fokusera på möjligheterna...

/Mattias

Anonym sa...

Hej!

Jag har själv arbetat på företag som stängt igen och vet att man måste fokusera på möjligheterna för att komma vidare.

Det hela handlar väl dock om i vilken omfattning man ska lägga ett socialt ("medmänskligt") ansvar på företag eller ej.

Man förväntas, och ska vara, lojal mot sin arbetsgivare.
Framförallt under tider med hög arbetsbelastning förväntas man ställa upp och arbeta övertid - i vissa fall utan ersättning för den extra tiden.

När konjunkturen vänder finns i de flesta falldock inte motsvarande "lojalitet" att erhålla från arbetsgivaren.
Det är snabba beslut om nedskärningar som gäller - allt i syfte att på relativt kort sikt maximera/optimera rörelseresultatet.

Volvo AB i Skövde är ett exempel på hur snett det kan bli.
Från alla fackliga organisationers sida gick man med på "smidigare" regler för visstidsanställningar, projektanställningar, provanställningar, inhyrande av personal etc mot att företaget skulle vara mer uthålligt och t.ex. satsa på utbildningar istället för friställa personal snabbt vid en nedgång.

Denna överenskommelse hedrades inte av Volvo i Skövde.

Är det då underligt att folk reagerar som de gör - inte enligt mitt tycke.

Bra villkor för företag - ja, men även bra villkor för den enskilde.
Människan är alltid viktigare än pengar.