För mycket folk på högkvarteret...

På Brännpunkt skriver tre försvarsutskottsmoderater att Försvarsmaktens högkvarter måste bantas. Det finns tydligen väldigt många civilanställda medan officerarna minskar till antalet. I artikeln finns en mängd siffror framtagna. Förutom att högkvarteret sväller så saknas det folk ute på förbanden. Rent av råder det brist på officerare där.

M-skribenterna vill att högkvarteret ska minska. Sätt en siffra bara och sätt igång verkar man mena. Det är möjligt att det är så det ska gå till.

Men med min enkla kunskap om det militära (lika med 0) så kan jag ändå inte låta bli att fundera lite över organiseringen (sånt är jag däremot mycket bra på) av det hela. I gårdagens Eko berättade Karl Ydén som doktorerar på försvarets karriärsystem, att det är på grund av att karriären framförallt styrs av skrivbordstjänster och att det i sin tur leder bort duktiga praktiker till skrivborden i stället för att de stannar kvar i det praktiska arbetet. Å andra sidan får man väl inte glömma att det är skapligt många regemnet som lagts ner de senaste åren så skrivbordstjänst kanske varit den enda möjligheten att behålla jobbet.

Det är skrivbordstjänsterna som ger mest betalt och man flyttar runt lite för ofta menar Ydén och det gör att arbetets utförande blir lidande. Det är säkert önskvärt att personalen stannar tillräckligt länge för att lär sig att göra sitt jobb bra. Det anser försvarsministern också och säger till Ekot – ”– Vi har i Sverige fått en stark betoning på stabsofficer och stabstjänst. Vi har för få i landet som leder, möter och utbildar trupp. Vi har också för få specialister inom den tekniska delen av försvaret.”

Ydén menar att det finns en karriärtrappa som snarare bromsar verksamheten än berikar den. I IT-branschen hade man det där problemet tidigt och det resulterade i att man skapade två karriärsvägar, med samma löneutveckling. Specialistens och chefen.

Kanske att man skulle kunna börja tänka i dessa banor för att skapa lite dynamik i organisationen och få fram den rörlighet som är önskvärd. Alla gillar inte att sitta vid skrivbordet men gör det för karriärens och lönens skull. Vem vet kanske inte en enda behöver sägas upp?

Det är intressant att sätta upp de olika dimensionerna mot varandra nu och inte bara utgå ifrån att nedläggningar och uppsägningar alltid är den enda möjligheten. Nej kyrkoordnaren jag tror inte att Sten Tolgfors blir olycklig för att någon har synpunkter. Tror att han tycker att det är bra. det gäller att tänka en meter längre hela tiden och inte fastna.

Andra som bloggat med mer insikt om organisationen är: Göran Pettersson, Wisemans Wisdoms , Staffan Strömbäck

(intressant)
Bloggar om försvar, politik, Sten Tolgfors