Unga friska fläktar i riksdagen det kan behövas, men ibland saknas omdömet. Lyssande just via Aftonbladets TV på det som fick Littorin att bli förbannad och lämna talarstolen. Luciano gick för långt - började prata om privatliv och kreativ bokföring. Det var dåligt och det var lågt och dumt. Det är en grej att förgöra sakargument men när man tar till det privata och ger sig på person så har man gått för långt. Det är barnsligt. Mobbarstil.
Det är möjligt att man måste tåla en del i riksdagen, men det är också viktigt att visa var gränsen går. Vad är bättre än att göra sorti? Det är inte Littorin man ska skratta åt och göra sig löjlig över idag utan den unge socialdemokraten som gjorde bort sig. Rejält.
Aftonbladet (SvD)
Lyssna på påhoppet här - det var dåligt. Talmannen!!! Vilken mjäkighet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, littorin
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
23 kommentarer:
Äsch... lite får man ju tåla.
Glåpord är ju vissa borgare experter på, framförallt Björklund. Han kan ju inte hålla en debatt utan att gå till personangrepp. alla som är vänster är visst kommunister.
Eller varför inte alla borgare som tar upp den där tobleroneaffären.
Det är den nivån politiken är på väldigt ofta på båda sidor. Man behöver inte vara smart eller vältalig när man är politiker, bara man är populist.
/Daniel A
Nej Sven-Otto Littorins förfalskade meriter får man ju inte påminna svenska folket om.
En man som köper en universitetsexamen som egentligen inte är en universitetsexamen får tåla endel. Klart man driver om arbetsmarknadsministern, men att det sker i riksdagen är kanske lite orginellt :)
I riksdagen måste man skilja på sak och person.
Nu såg jag hela debatten även med dom han debaterade med före..Och det var nog bara en tidsfråga innan Littorin skulle få närvsamanbrottet.Så det var nog inte bara Luciano som knäckte han.
Men jag förstår att Littorin har problem nu att försvara en misslyckad arbetsmarknadspolitik.
Skilja på person och sak? Nej! Det gör man inte, och ska heller inte göra när det gäller demokratiskt valda personer. Tänk om vi skulle börja skilja på detta, var leder det??? Har man som Littorin dabbat sig får han leva med det. Jag som medborhare kräver att han vid varje tillfälle ställs till svars
En liten fundering......
Hr Littorin verkar inte vara van vid den kanonad som kan drabba en person i hans ställning.
Göran Persson, Mona Sahlin, Bosse Ringholm och för den delen Jan O Karlsson fick/har fått/får utstå en hel del kommentater kraftigare än de som riktades mot Hr Littorin.
Det är dags för herrar och damer borgare att inse att man nu befinner sig i maktställning och att det blåser på toppen.
Jag håller i princip med kommentaterna ovan.
Det är dags för hr Littorin, som själv kan vara mycket frän i sina kommentarer, att växa upp och sluta vara så ömhudad.
Är det här det jag betalar deras lön för? Har dom inte viktigare saker att uträtta?
Äntligen,äntligen. Det är dags att sätta hårt mot hårt. Det Littorin gör mot oss vanliga löntagare är också förnedrande. Han talar om ett utanförskap, som skall bort med arbete. Därför begränsar han kvinnors kamp om jobb med 75 dagars regeln. Nu måste jag vara helt arbetslös, för att överleva.
Ana
Formodligen skulle jag ha mindre forstaelse for Littorin om det hade varit for Astudillo som till och med avslutar sin kommentar om vad som hant med ett verkligt otroligt lagt pahopp av slag som jag inte kan komma ihag att en riksdagspolitiker gjort innan.
Astudillo ar en fruktansvart omogen politik, och Littorin kritiserar inte att han blir kritiserad, utan sattet han blev kritiserad pa.
Jag ar sjalv inget fan av de arbetsmarknadspolitiska forandringarna som genomfors. Kritik ar sin ordning, men det far inte halla vilken niva som helst.
Med Mona i spetsen har sossarna natt sin lagsta punkt nagonsin.
Det ar skillnad pa att satta hart mot hart och smutskastning. Alla ska behandlas med vett och ettikett oavsett om man inte haller med den personen. Det har till god ton...
INTE NOG med att Astudillo gick över gränsen. Han bröt mot svensk lag dessutom den lag som räknas nästan lika stark som våra Grundlagar: Riksdagsordningen 2 kapitlet 12§..... Läs gärna min blogg http://norah4you.wordpress.com/2009/01/17/baklaxa-luciano-astudillo/
Dags att kräva att ALLA politiker lär sig Svensk Lag innan de sätts att stifta nya lagar!
Jo, men det är barnsligt att rusa ut ... det anstår inte en minister .. om man skall kunna ta honom på allvar. Dessutom ger ju detta budskapet om att det låg något i det.
Men man kanske inte har högre tankar om Littorin än att man anser att det är okey att vara barnslig.
Tänk om Reinfeldt skulle göra likadant.
Visst gick Astudillo över gränsen, men om inte Littorin hade reagerat som han gjort hade nog de flesta glömt bort det ganska snart.
Monica: Tänk om Mona Sahlin skulle göra likadant. Hon får också tålaminsann.
Barnsligt kanske det. Men alltgår vid en gräns och ibland går det överstyr. Talmannen borde väl ha stoppat det hela direkt med lit emer emfas, hennes insats var rent fånig...
Vi efterfrågar mänskliga politiker.
Nu när en visar vad han känner då säger vi att han är barnslig.
Hur sk avi ha det egentligen?
Mikael du har rätt. Det behöver inte vara negativt att visa känslor. Det är inte heller fel att vara barnslig eftersom det oftast är barn som visar känslor...
Jag tycker att Littorin gjorde rätt. Ibland får det vara nog helt enkelt.
Mary, barn är ärliga, ibland lite för ärliga...
Littorin får mitt stöd i detta fallet. Han gjorde helt rätt i att säga ifrån.
Det är ingen stake i dagens moderajer. När de möter motstånd springer de i väg likt ett barn springer sin mamma för att söka tröst. Det var bättre förr. Då kunde t.ex. Anders Björck tydligt deklarera: Du ska veta hut!
Man kanske skulle ha förståelse för arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins ilska över det persinliga påhoppet, om han själv i egenskap av ansvarig minister tog andra människors arbetsmiljö på allvar. Men så är inte fallet.
Faktum är att i stort sett all kritik som försvarsminister och tidigare skolpolitiska företrädare Sten Tolgfors (m) tidigare framfört mot den socialdemokratiska skolmobbningspolitiken, är tillämpbar på mot den moderatledda alliansregerings bristfälliga politik beträffande mobbningen i arbetslivet.
Några exempel:
1) Sten Tolgfors har länge drivit att alla skolor ska använda forskningsbaserade, bevisat effektiva, åtgärdsprogram mot mobbning.
Alliansens politik på arbetsmarknadsområdet: regeringen har lagt ner Arbetsmarknadsinstitutet, som bedriver arbetsmilöforskning.
Slustats: Att ta hjälp av forskningen är viktigt när det gäller mobbningen i skolan, men inte när det gäller mobbningen i arbetslivet.
2) Sten Tolgfors drivit att skolan ska få ett större ansvar att ingripa mot mobbning, exempelvis i form av anmälningsplikt för våldsbrott och att Skolverket ska kunna vitesbelägga skolor som missköter sitt mobbningsarbete.
På arbetsmarknadsområdet tar sig Arbetsmiljöverket inte an enskilda mobbningsfall. Verkets föreskrifter mot kränkande särbehandling medför vare sig straff eller vite.
Alliansregeringens åtgärder: inga som helst skärpta krav har införts på att ingripa mot kränkande särbehandling i arbetslivet, vare sig på arbetsgivaren eller på Arbetsmiljöverket. Istället har regeringen minskat verkets resurser med en tredjedel, så att ännu färre inspektioner kan genomföras än tidigare.
Slutsats: att motverka mobbning i skolan är viktigt, men att motverka mobbning på arbetsplatser är oviktigt.
Än mer patetiskt blir det den moderatledda alliansen påstår sig värna om arbetslinjen för att minska utanförskapet, men samtidigt vänder de människor ryggen som slås ut på grund av sin dåliga arbetsmiljö. Detta är högerns arbetspolitik i ett nötskal: man bryr sig bara om ATT folk arbetar, men struntar fullständigt i hur arbetarna har det. Ungefär som på 1800-talet.
Alltså, Sven Otto: börja bry dig om de människor som du är satt att företräda. Sedan kan vi visa sympati med dig om du råkar illa ut på din arbetsplats.
/Folkpartimedlem mot alliansen
Trots att Mona Sahlin var otroligt utsatt i samband med Toblerone-affären, uppförde hon sig öht inte som Littorin gjorde. Och skulle hon gå ifrån talarstolen idag, skulle jag verkligen skämmas å hennes egna och SAPs vägnar.
Det var faktiskt pinsamt att se... och det har inget att göra med att politiker inte skall kunna visa känslor. Hade han stannat kvar och sagt ifrån på skarpen, då hade han fått min respekt.
Barn är inte barnsliga - de är barn och det finns inget barnsligt hos dem i den meningen som jag använde ordet. Men vuxna som är barnsliga i sådana här situationer är pinsamma vuxna.
Det här är en minister som är med och styr landet och klarar inte av att bemöta denna insinuation. Hur skall man kunna ta viktiga beslut om man inte kan hålla isär privatliv från sin tjänsteutövning.
Pinsamt!
Vi vet väldigt lite vad som ligger bakom det hela, elelr hur? Däremot så är det omoget att pressa på som Luciano gjorde och vad talmannen höll på med undrar jag fortfarande. Det var ingen barsk ton där inte.
Politiker väljs för deras personliga åsikter och det förtroende de inger, både privat och i sitt yrkesutövande. I politiken ska det därför inte finnas ngn skillnad på privat och professionellt. Så det är rent ut sagt löjligt och barnsligt att Littorin sticker från sitt ansvar att bemöta kritiken. Hade detta varit en riktigt arbetsplats så hade jag tillämpat löneavdrag och hotat med att avskeda Littorin för arbetsvägran!!!
Läs om Jensen och andra skitskolor på bloggen om SKITSKOLOR.
http://www.metrobloggen.se/skitskolor
Skitskolor - det enda jag har gemensamt med Jensen Education är namnet. Förvisso är min akademiska skolnng pedagogens ett ämne jag hr åtskilliga poäng i. Men Jensen är ett lika vanligt namn i Danmark som Johansson i Sverige. Så tyvärr - det var inget scoop.
Skicka en kommentar