Vi twittrar och kvittrar...

Senaste dagarna har min tid gått åt till att kolla upp Twitter och delta där med små korta inlägg i samhällsdebatten som i det här fallet är både nära och längrebortmeddelanden, samhällsviktiga och personliga reflektioner som vad har Mr Darcy som inte jag har? Det var inte jag som ställde den frågan förstås, men det är en kul reflektion som man kan få svar på, man vet aldrig. - jag har min egen mr Darcy ++++ och är väldigt glad för det.

Har haft konto på Twitter rätt länge men varit ganska passiv, tills nu. Det är ju kul. Det är positivt, det tar tid, det är snabbt. Bara på ett par dagar har Twittermässlingen brutit ut. Alla är med. Det är som vanligt - vi är ett gäng som hänger på alla "nya" ställen på nätet. Mer eller mindre snabbt så förflyttar vi oss i grupp, några tillkommer och några faller i från. Det var Orkut (nån som minns det?), det är Xing, det är Plaxo, det är Linkedin och inte minst Facebook förstås. Alla har sina små specialiteter.

Twitter handlar om mikrobloggning, högst 140 tecken kan man använda, det skall fungera i din mobiltelefon. Det blir att förkorta sina meddelanden - som gamla Telex för oss som minns den tekniken. Fast nu är spridningen större förstås.

Mark Comerford har gjort en föredömlig sammanställning av hur det hela fungerar, läs här.
Twitter har fått en egen hemsida också, där kan man bland annat hitta en lista över svenska Twittrare. Extra Twitter-ikoner hittar man hos Daniel på Bloggliv, jag ska ge mig in i det där nu och se om jag kan få en fungerande twitterfeed på min blogg också.

Politiska organisationer finns på Twitter, mitt eget parti kommer säkert men just nu så är de lite sovande. Fast ordförande Wykman hos muf är på förstås. Centern får representeras av Magnus Andersson, det finns många fler förstås. Än så länge får jag hänga med lite tvärpolitiskt, det är iofs inte fy skam det heller. Miljöpartiet och Maria Ferm. Journalister och media finns förstås respresenterade. Det ökar hela tiden.

"Endast genom Twitter har Obama-kampanjen lyckats attrahera hundratusentals sympatisörer – inte minst bland den unga väljargruppen som traditionellt präglas av “politikerföraktet”. — Att även den svenska politiken vill utnyttja denna potential är inte särskilt konstigt."

Det handlar återigen om att våga släppa på gränserna, på tolkningsföreträden och viljan att vara social. Hur det nu är så kan kan snappa upp en hel del i det lilla. Claes Krantz menar att det nu finns chans för politiska partier att nå ut till alla de teknikföregångare de inte nått tidigare. Har vi riktigt tur med den saken så kan Twitter bli en kunskapskanal också där man kan fylla i de där småluckorna man har. Om hur internet fungerar till exempel...

Många bloggar förstås om det hela och har nu ett Twitterflöde på sin blogg. Jag försökte med det igår men misslyckades dessvärre. Jonas Morian medger att han nu givit efter. Erik Laakso är lite skeptisk men medger att han nog kommer att bli förtjust, så småningom. Han hänvisar tillbaka till gamla chat från 1996. Fredrik Pettersson är en annan (s)-kille som hängt på. Det kan man väl säga, men också att just i chatten/pladdret kan man finna guldkornen och kontakterna, det man inte visste att man behövde. Det handlar om dialog och interaktivitet.

Magnus Ljungqvist har skrivit ner några tankar kring det nya kommunikationslandskape. Det handlar om att närvara i nuet och inte bara att göra enstaka framträdanden med engångskommunikation. För oss alla som är kommunicerande personligheter och "early adopters" av naturen är det förstås oerhört spännande att delta i de här nya sammanhangen. Sociala medier är här för att stanna, det är bara att konstatera. De kommer kanske att ha ett annat namn och vara något annat imorgon, men idag är det mikrobloggar som gäller och de kompletteras med annat förstås som traditionell media, bloggar, informationssökning och andra infrasrukturella beteenden om bankärenden och myndighetskontakter och handel för att nämna några.

Bill Gates och Microsoft myntade för tiotalet år sedan - "Information at your fingertips", undrar om de hade en aning om att de skulle se ut som det gör idag?

Ni hittar mig på twitter förstås. Den som vill kan följa mig här. Jag tror att världen blir bättre av att vi talar med varandra om olika saker, om så bara kortfattat med 140 tecken. Det kan ju leda till vidare kontakter, erfarenheter och kunskaper eller hur?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, mikroblogg, twitter, kommunikation, sociala medier, internet, mobilitet, samhälle