onsdag 11 februari 2009

Parfymerade brev till Persbrandt...

Posten har gått ut med en kampanj som uppmuntrar oss att skicka fler kärleksbrev till Alla Hjärtans Dag. Det handlar om att skicka fysiska brev, ni vet med frankerat kuvert. De breven är än så länge skyddade från allmän insyn genom lagen om brevhemlighet så man kan skriva vad man vill. Enligt en undersökning ligger Persbrandt i topp av dem man vill skicka till, för andra året i rad! Personligen skickar jag helst kärleksbreven till min egen man och då sker det alltid digitalt (och privat). Vi är alltid uppkopplade på ett eller annat sätt. På Postens hemsida hittade jag dock en intressant studie över våra brevvanor och finner till min förvåning att det fortfarande är 6 av 10 som föredrar papperspost. Läs rapporten här. Det finns rapporter från tidigare år också om man vill jämföra.

Det var väl ungefär 10 år sedan jag arbetade på Posten Affärsutveckling och då var en av de stora utmaningarna just att fundera kring brevet/meddelandet och dess framtida form. Fysiskt eller elektroniskt? Internet hade precis kommit till allmänhetens kännedom och många elektroniska tjänster såg sitt ljus. Att det inte gått fortare än det gjort förvånar mig som själv är så fullständigt digital som det går att vara när man får bestämma själv, att det fortfarande är så pass många som vill ha sina försändelser - räkningar och liknande på papper. Postens studie är på allvar, hela det företagets existens handlar om att man har koll på meddelande- och paketdistribution.

Vi kanske här rent av har en förklaring till den något aningslösa inställningen till elektronisk brevhemlighet och personlig integritet på internet. Många vet inte vad det är helt enkelt, kan inte förhålla sig till det. Man är inte berörd, man får vanlig fysisk post och det är ingen som öppnar den. Det är inte ett problem, man förstår inte. Man har rent mjöl i påsen. Dessvärre så är man ofta också den som fattar besluten kring frågorna. Vi befinner oss i en brytningstid och den digitala världen går inte fram så fort som man kan förledas att tro verkar det som. Det är lätt att glömma det andra när man är mitt upp i sitt digitala glädjerus. Att det finns många som inte har någon digital närvaro och därmed inte heller förstår den. Det är väl först när fysiska brev börjar sprättas som man vaknar upp. När det kommer nära en själv. Det brukar vara så.

Dessa funderingar med anledning av gårdagens besked om att EG-domstolen nu verkar ha givit OK till trafikdatalagringsdirektivet som innebär datalagring av våra telefonsamtal och vår e-post. Men det är möjligt att vi drar för tidiga växlar på det hela - jag läser hos Klamberg:

"... EG-domstolen har endast tagit ställning till om direktivet är antaget på korrekt laglig grund, inte om det är förenligt med Europakonventionens skydd för familjeliv, privatliv, hem och korrespondens (artikel 8). ... bara för att EG-domstolen nu godkänt trafikdatalagringsdirektivet så är inte diskussionen avslutad.

Jag börjar mer och mer luta åt att det handlar om olika världar det här och att information, utbildning, upplysning och handpåläggning är nödvändigt för att öka förståelsen för vad som pågår i den digitala världen. Det blev uppenbart att beslutsfattarna kring FRA-lagen faktiskt inte visste att meddelanden över internet inte har några nationsgränser. Man trodde och verkar fortfarande tro att man kan/ska skydda svenska medborgare från avlyssning. Om två gangstrar/terrorister sätter sig inom Sveriges gränser och planerar terrordåd så är det OK och de får inte avlyssnas, men däremot om min släkting i annat land skickar mig meddelande och det passerar landsgränsen så kan det fastna i FRA-filtret. Den logiken går man bet på.

Så vissa förstår inte, andra tycker att man ska lägga locket på nu när beslutet är fattat, hur dumt det än kan vara så är det viktigast. Som min gamla mostrar sa när det blev svårt och man var tvungen att tänka ett varv till - nu talar vi inte mer om den här saken. Det är naturligtvis det enklaste, men inte alltid det bästa.

Erik Josefsson är vänsterpartist i EU (varför det Erik? - detta är en personlig not till Erik eftersom det tydligen missförståtts i en kommentar nedan)) och har en god koll på vad som händer med internet, skriver att allmän datalagring fortfarande är olaglig. Det vore önskvärt att datalagringsdirektivet tar den vändningen också - rakt ner i papperskorgen med allt som är olagligt.

Johanna Nylander skriver om hur vi allt mer börjar var anonyma på nätet för att skydda oss och säger "Det är ju bara det öppna samhället och den personliga integriteten som drabbas av datalagringen. Något som få verkar värdera särskilt högt. Eller?" I Tyskland har det visat sig att människor ändrar sitt beteende efter att datalagringsdirektivet införts. Man vill inte längre ringa privata samtal eller skicka e-post till exempelvis sin psykolog eller andra relaterade ärenden. Otyget funderar kring EU och Emma påpekar hur knepigt det kan vara att hinna med i svängarna.

Viktigt är också att komma ihåg vem det var som satte igång det hela. Bodström heter han och var på den tiden det begav sig justitieminister i den socialdemokratiska regeringen. Hultin påminner också om detta. Man ska allt lägga tillbaka "sk-n" där det hör hemma. Krohniskt har ett förslag. Regeringen har en bra chans att ta några fler poäng här genom att omvärdera sin inställning.

Visst är det synd att något så bra som internetkommunikation ska kväsas av lagstiftare som mer ser till de tekniska möjligheterna att göra det, än till att se till att skydda den personliga integriteten. Oscar skriver om kriget mot MÄNNISKAN, lite spännande vinkling på vårt nätsamhälle.

Uppdatering: Frågan om vad som händer med oss människor när vi känner oss bevakade tas ofta upp i sammanhang med övervakning. En kamera kan man se och undvika rent fysiskt men bevakning på internet sker i det tysta och man vet aldrig riktigt vad som pågår. Obehaglig känsla. I Norge är man mycket skeptisk och anser att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är Jon Wessel-Aas som är ordförande i Internationella juristkommissionens norska avdelning som uttalar sig. Känns inte alltför långt bort att dra slutsatsen att Norge inte vill göra affärer med Sverige fortsättningen om all kommuniaktion länderna emellan rikserar att avlyssnas. Det kan nog vara såväl på offentlig nivå som på privat.

(SvD)

(Dagbladet.no)




(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har ju vänsterpartisten kommit med ett nytt inlägg som är intressant att tänka på:
http://erikjosefsson.eu/blogg/2009/02/11/beatrice-ask-godkaenner-hemlig-lagstiftning.

Typ.
/Daniel A.

Anonym sa...

Varför Erik hör till V? Vänd på det istället, varför är du moderat? Allting du skriver om här på din blogg går ju stick i stäv med vad moderaterna faktiskt gör och står för.

Pontus

Mary sa...

Pontus - hälsningen till Erik var lite privat.

Om du tycker att allt jag gör här går emot moderaterna så har du en väldigt snäv syn på moderater...

Att stå för den perosnliga integriteten är då något sommoderater hittills alltid gjort, sedan jag startade mitt engagemang 1973. Att det gått i stöpet på senare tid kan jag faktiskt inte förklara riktigt, utom möjligen med min bloggpost här. Att många helt enkelt inte kan förhålla sig till det nya.

Erik Josefsson - kandidat till Europaparlamentet (v) sa...

Enkelt svar Mary: Gunnar Hökmark röstade sämre än Wohlin.

Längre utläggning utlovas vid nästa tillfälle att ta en öl eller två.